Länge möttes Magdalena Anderssons förlöpningar med tystnad. Jag skrev upprepade gånger om henne under rubriken ”Sveriges obehagligaste politiker”, Första gången var 28/10 2022 då jag beskrev ett av hennes vanliga fula grepp för att komma åt motståndaren – och därmed förstöra debatten: ” I debatten visade hon däremot sitt verkliga jag. Efter det egna anförande utnyttjade hon sin rätt till avslutande replik, på vilken motståndaren inte kan svara, genom att hänsynslöst föra in obestyrkta, fula påhopp.”

Alla måste ha uppmärksammat hennes förlöpningar, liksom hennes fullständiga förakt inför varje sakfråga: hon lämnade varje ställningstagande så fort det kunde bli besvärligt och fäktade sedan ivrigt och hänsynslöst för det nya – så länge det var opportunt.

Alla de som har till uppgift att granska politiken och förklara den för allmänheten höll tyst. De märkte inget eller brydde sig inte.

Naturligtvis märkte de hennes förlöpningar, och naturligtvis fann de dem vara anmärkningsvärda. Varför höll de ändå tyst?

De var och är fega. De böjde sig inför vad de trodde var representanten för Sveriges mäktigaste parti och var rädda för att få betala för sin kritik så länge detta parti kunde tänkas återkomma till makten.

Att nu många har funnit det lämpligt att kritisera Magdalena Andersson visar att de gjort en ny värdering av Socialdemokratins och Magdalena Anderssons möjligheter. De tror att partiet kommer att stå utanför regeringsmakten en längre tid. Jag tror de har gjort en riktig bedömning.

Vad säger denna lilla redogörelse om svensk politik? Vi håller på att bli ockuperade av ryssarna – inte fysiskt men väl av deras tänkesätt. Den som frågar kvinnan eller mannen på gatan i en rysk stad vad de anser om någon viss fråga får ofta svaret: ”Det vet inte jag. Det vet de som har till uppgift att sköta politiken.”

Det är därför befriande att en sådan som Henrik Jönsson angriper henne med gott humör även om han naturligtvis bemöts på sedvanligt, lumpet sätt av Magdalena Andersson. Han svarar: ” Insinuationerna säger mer om socialdemokratin än om mig. Att man kan vara en engagerad medborgare som helt självständigt uttrycker sina åsikter på ett rättframt och lättillgängligt sätt med hjälp av digitala kanaler som finansieras av frivilliga bidrag, framstår otänkbar för Magdalena Andersson och hennes medarbetare. I stället för att bemöta kritiken jag framfört i mina videokrönikor vill hon oskadliggöra mig genom att antyda att jag är köpt.”

Man skall inte övertolka Magdalena Anderssons uttalande. Det kan framstå som om hon är desperat. Det behöver hon inte vara. Hon är bara lumpen som vanligt.