Här har Sara Skyttedal verkligen ansträngt sig. Pressat in sig i en korvskinnsliknande vit designoverall, satt på sig både högklackade lackskor och långa svepande lösögonfransar för att i SVT:s ”30 minuter” berätta SIN trovärdiga version av vad som egentligen hänt inom KD, en fråga som upptar en hel värld. Och så faller allt på hennes sätt att språkligt föra fram sina argument.

Hon äar, och det inte så lite heller. Så här låter hon:

– Och det är här som äääh jag väljer att äh föra äh ett antal samtal när jag äh inte har medlemmarnas förtroende och min partiledare inte ens svarar mig, när jag känner att kristdemokraterna äh är på väg att gå in på en väg där jag inte känner mig hemma i partiet längre ääh och då har jag äääh ett antal samtal, dels så äh träffar jag, hamnar i samma BIL som en av sverigedemokraternas EU-parlamentariker äh, av en SLUMP äh, och inom ramen för det uttrycker en frustration över hur mitt parti är på väg att utvecklas…

Och så fortsätter det i all oändlighet. I rättvisans namn ska sägas att Skyttedal är långt ifrån ensam om detta äande, och jag kan för mitt liv inte förstå var detta otyg kommer ifrån. Det förekommer bland politiker, offentliga talespersoner och journalister. Överallt.

Talar de som de tänker? Tänker de som de talar? Har det blivit ett mode i vissa kretsar att säga ääh vart tredje ord? Är det medvetet för att man tror att det låter eftertänksamt och klokt?

Och varför stammar väldigt många, som inte alls stammar, när de ska säga något viktigt och upprepar som som som och på på på. Tror de att det ökar vårt intresse för vad de har att säga?

Hör man inte själv hur man låter? Eller är det bara en ovana? Varför har ingen sagt nåt till dem hur illa det låter?

Visst, det är lätt för mig att sitta här vid datorn och vara kritisk. Men jag är faktiskt väldigt medveten om hur jag själv talar eftersom jag stör mig enormt på alla dessa ääh och eeh och stamningar.

Behöver jag söka efter ett ord eller namn i minnesbanken, vilket väldigt ofta händer, så gör jag bara en paus tills jag hittar rätt ord. Jag fyller inte i med enerverande pausläten eller börjar upprepa bindeord tills jag hittar rätt ord.

Så helt perfekt är jag!