Vad har gängkriminalitet, hederskultur, islamism och korankravaller med Sverige och det svenska folket att göra? Ingenting. Absolut ingenting.

Just nu tvingas vi, och framför allt våra politiker men också våra poliser, lärare, bibliotekarier, socialsekreterare med flera, hantera en mängd problem som inte har någonting med Sverige och svenskarna att göra. Det är inte svenskar som skjuter och spränger för att eliminera sina kriminella rivaler. Det är inte svenskar som predikar islam och sätter slöjor på sina kvinnor. Det är inte svenskar som slåss med polisen för att protestera mot koranbränningar.

Ändå tror många i Sverige att det här är ”våra problem”. Mainstream media beskriver gängkriminaliteten som ett svenskt samhällsproblem och de diskuterar hur ”vi” ska hantera situationen. Givetvis tvingas vi nu möta problemen i vårt svenska samhälle. Men det beror inte på att fler svenskar skaffat sprängmedel eller konverterat till islam. Det beror enbart på att vi utsatt oss själva för en massinvandring av människor som tagit med sig sina egna problem när de flyttade hit.

Jag tror det vore väldigt bra om fler svenskar kunde inse att vi inte kan eller ens behöver lösa andras problem. Vi orkar inte, vi kan inte. Och vi riskerar att gå under på kuppen om vi försöker.

Hur ser det ut i de samhällen i Mellanöstern och Afrika som många av de människor som nu migrerat till Sverige kommer ifrån? Har de demokrati? Har de religionsfrihet? Har de kunnat skapa rättssäkerhet? Knappast. Av någon anledning som jag själv absolut inte kan identifiera verkar dessa människor oförmögna att skapa både demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. En dag i framtiden kanske det händer. Vi får hoppas det. I Europa behövde vi sekler av utveckling för att hamna där vi är idag. Men i andra delar av världen verkar mycket av det vi tar för självklart omöjligt att förverkliga.

Så varför skulle de problem som på något sätt uppenbarligen ingår i vissa migrantgruppers sätt att leva och tänka försvinna bara för att dessa människor kommer till Sverige? Vänstern har trott att det skulle räcka med ”integration”. Det blir alltmer uppenbart att det inte är någon lösning. Många invandrare anpassar sig till Sverige, men ett tillräckligt stort antal gör det inte för att vi ska få problem. Så fort migranterna från vissa områden i världen blir tillräckligt många i svenska bostadsområden återskapar samma strukturer och beteenden som plågar de samhällen som de lämnat bakom sig. 

Det vore välgörande för det svenska samhället om fler svenskar – vanliga människor men också politiker och journalister – kunde nås av insikten att Sverige inte har någon som helst moralisk skyldighet att lösa Mellanösterns problem. Många svenskar föreställer sig att vi äger en sådan skyldighet. Och många försörjer sig dessutom på att (låtsas) lösa dessa problem. Men det kommer inte att gå. Och till slut kommer ingen orka eller vilja göra jobbet.

Som jag har sagt i andra sammanhang behöver vi svenskar genomgå en mental frigörelseprocess. Vi behöver befria oss själva från de bördor vi själva och ingen annan har lagt på våra axlar. Vi kan inte och vi behöver inte lösa vissa invandragruppers problem. De får faktiskt ta tag i historien själva. Och framför allt får de göra det i sina egna länder. Då bistår vi gärna. En sådan insikt kan skapa mer energi i det arbete som nu påbörjats med att reparera skadorna av den historiskt så katastrofala massinvandringen.