Affluence betyder välstånd på engelska. Vad jag precis uppmärksammats på är att välståndet när det väl bröt ut på bred front i västerlandet, det vill säga ett par årtionden efter andra världskrigets slut, givit upphov till en pandemi som numera utvecklats till ett troligen dödligt hot mot vår kultur.

Pandemin heter affluenza vilket kan vara en göteborgares lek med det engelska ordet influenza men oavsett proviniens säger ordet precis vad saken gäller, nämligen det moderna samhällets tillvägagångssätt för att göra sig av med det ekonomiska överskottet.

Jag har skrivit åtskilliga gånger om samhällenas olika metoder att konsumera, en del skulle säga slösa bort, sina årliga överskott vilket betyder den del av den årliga produktionen som överträffar vad samhället behöver för sin fortlevnad, exempelvis här, och här.

Frågan kan låta lätt att bedöma och förhålla sig till men så är det inte, framför allt inte när de moraliska aspekterna ska beaktas. Faraonerna tvingade fram ett stort ekonomiskt överskott av livsmedel ur de troligen eländiga egyptiska bönderna och använde detta överskott för att föda andra människor som byggde pyramider och sfinxer. Medelst utsugning byggdes kultur, var det bra eller dåligt?

Uppbyggnaden av ett system för hållbar konsumtion av ett samhälles ekonomiska överskott – där hållbar betyder att systemet ska vara långsiktigt acceptabelt för alla parter så att de direkta producenterna, det vill säga de ”utsugna”, inte hela tiden gör uppror – följer alltid, skulle jag tro, ett enahanda mönster.

I utgångsläget lever alla producenter, bönder, i självhushållning. Det finns definitionsmässigt inget överskott som kan sugas ur producenterna för att bygga pyramider ty om det produceras för mycket använder befolkningen det familjevis exempelvis för att lägga på hullet. Den sortens samhälle kallade Marx för primitiv kommunism.

Plötsligt inträffar en störning som ökar produktiviteten. Det kan vara någon som kommer på att reglera vattenflödet i tvåflodslandet så att effektiviteten i jordbruket ökar. Därmed hade det uppstått ett ekonomiskt överskott.

Livet är så beskaffat att när en ny näringskälla uppstår så skapas goda försörjningsmöjligheter för de arter som är specialister på att konsumera den sortens näring. När de egyptiska böndernas produktivitet ökade (av skäl som jag inte känner till) uppkom nya levnadsmöjligheter för en mänsklig art av faraoner som hade pyramidbyggande i blodet. Den som har marxistisk läggning kan på den basen – ett samhälle bestående av ett stort antal fattiga direkta producenter samt en liten dominerande grupp som använde överskottet i enlighet med sina geners mandat – skriva tjocka och hjärtegripande böcker om vissa människors ondska, till exempel om hur den vite mannen genom århundradena förtryckt den svarte mannen och därmed skapat stora framgångar åt sig själv.

Affluenza är namnet på ett patologiskt eller psykotiskt tillstånd enligt detta mönsters som utvecklats i vår kultur i vår tid. Själv har jag skrivit mycket om vårt sätt att konsumera överskottet i analogi just med den antika egyptiska metoden. Vårt system kontrolleras av ett politikervälde, en analogi till faraonerna, som vinner sin legitimitet ur myten om demokratin, det vill säga den i och för sig korrekta föreställningen att folket röstat fram sina härskare.

Precis som faraonerna har vårt politikervälde har ett mål eller ett projekt. Faraonerna skulle bygga märkvärdiga byggnader (som ingen senare kultur tyckt vara tillräckligt intressanta för att ta efter), vårt politikervälde ska bygga en humanitär stormakt eller en välfärdsapparat. För vardera konstruktionen krävs en omfattande administrativ överklass som är härskarnas hjälpredor. I Egypten var dessa administratörer ett slags präster varför systemet ibland har kallats ett prästvälde. Man kan även kalla den svenska motsvarande samhällsordningen för ett prästvälde. Till exempel håller den sig med ett antal heliga dogmer som är riskabla att utmana, till exempel dogmen om allas lika värde.

Det svenska systemet, men inte det egyptiska, måste för legitimitetens skull underhålla en stor grupp gärna utslagna klienter som det är synd om. (Kontrollfråga avseende din läsförståelse: varför behövde faraonerna inget klientel av offer? Svar: de fattiga fick klara sig bäst de kunde och dog därefter av sig själva utan att orsaka mycket besvär.)

Detta mönster upprepar sig sedan i stort och i smått i vårt samhälle. I sin Handbok för Snöflingor redovisar Jan-Olof Sandgren ett tokroligt exempel där ett gäng psykologer gör sig en förmögenhet på att indirekt genom reklam suga ut miljontals småflickor över hela världen vars hjärnor krympts av idéer om att de är offer i behov av experthjälp, något som de också får av psykologerna.