Enligt nutidens reklam tycks de flesta av dagens svenska kvinnor i en inköps- och beslutssituation vara i sällskap med en svart man.

Det kan gälla funderingar kring inköp av allt ifrån veckans middagsmat till en ny lägenhet. Eller tankar på en hemförsäkring, ett lån, lite nya möbler, en resa, en ny bil eller ett nytt kök. Det kan också gälla beslut som att välja en mer hållbar livsstil eller en bättre och tryggare kommun att leva i.

De svenska kvinnorna verkar ha gett upp sin självständighet helt eftersom de numera, enligt reklamen, inte kan fatta ett enda beslut utan att dryfta frågan med sin make från Ghana eller Elfenbenskusten.

Jag förstår inte reklammakarna här. Jag känner inte igen mig. Jag har aldrig gjort något av ovanstående tillsammans med en svart man, och kommer heller aldrig någonsin att göra det. Och majoriteten av de jag känner kommer inte heller att göra det. Faktum är att en överväldigande majoritet av de svenska kvinnorna känner sig sig främmande inför en sådan situation. Så varför denna missvisande reklam?

Svaret är naturligtvis givet. Reklambyråerna har förvandlats till människorättsaktivister som står upp för alla människors lika värde och bekämpar den hemska rasismen med sin reklam. Istället för att, som tidigare, hjälpa sina uppdragsgivare att sälja så mycket varor och tjänster som möjligt. Detta eftersom även deras uppdragsgivare har förvandlats till wokeideologer och varma anhängare av identitetspolitiken.

Lite fakta. År 2020 är 350 000 individer totalt i Sverige, med båda eller en förälder födda i ett afrikanskt land (Forum för föräldrar till barn från ett afrikanska land, 2020).

Om jag räknar med att hälften av dessa, 175 000, är pojkar och män blir andelen svarta/mörkhyade pojkar och män av den svenska befolkningen på 10,5 miljoner 1,67 procent. Vilket alltså är ett mått på både potentiella framtida partners och idag vuxna afrikanska män tillsammans. Men jag använder den siffran för att inte överdriva.

En svensk kvinna med en svart man ska alltså föreställa det nya normala i reklamen. Reklambyråerna, wokeföretagen och kommunerna försöker uppfostra oss och vill få oss att tro att afrikanska män, som alltså, inklusive pojkarna, uppgår till cirka 1,7 procent av den svenska befolkningen, ändå utgör 80 procent av svenska kvinnors partnerval.

Institutet för mediestudier presenterade 2021 en undersökning som visade att av minoritetsgrupperna i Sverige är det framförallt svarta som syns mer än sin befolkningsandel i TV-reklam och tv-journalistik. De hade undersökt icke-vitas förekomst i SVT:s och TV4:s sändningar. Studien omfattar alltså långt ifrån all reklam, bara den i TV4.

Jag undrar om alla dessa företag och kommuner är medvetna om vad de sysslar med. Att de egentligen bara fjärmar sig från sina kunder och önskade nya invånare. Att de i sin iver att inkludera minoriteten samtidigt exkluderar majoriteten. Och att de för väldigt många enbart framstår som fåniga, löjliga och tröttsamma.

Sverige är ett av världens minst rasistiska länder (Wikipedia). Ändå framställs vi svenskar som fullblodsrasister och före detta slavägare av dem som valt att flytta hit för att här livnära sig på sin svarta offerroll. Faktum är att svenskar har ingenting som helst emot svarta människor. Så länge de är integrerade, assimilerade och lever skötsamma och produktiva liv.

Däremot börjar vi tröttna ganska rejält på att ständigt utsättas för uppfostringsförsök från politiskt korrekta företag, kommuner och reklambyråer!