Hur kan S ha nästan 40 procents stöd? I Fokus  funderar man: ”En sekund senare upprörs jag över att ett parti som aldrig någonsin skulle gå med i Nato och som tillsammans med Miljöpartiet saboterade vårt elsystem enligt de senaste opinionsmätningarna har uppemot 40 procents väljarstöd…40 procent vill rösta på ett parti vars grundpolicy är att alltid tycka precis motsatsen till vad de tyckte för en månad sedan, så länge den nya uppfattningen är mer opportun.” 

Många andra funderar över socialdemokratins stora stöd, så som det avslöjas i opinionsundersökningar. Ett försök till förklaring hänvisar till att S blivit invandrarnas parti. Det kan vara sant, men så många är invandrarna inte. Andra grupper måste också stödja partiet. 

Ändå är det enkelt: Det är kris och regeringen har inte fattat det, i varje fall ser det så ut när man tar del av deras politik. 

I en kris är det viktigaste trygghet. När omvärlden gungar måste marken vara granitfast hemma, dvs. regeringen skall inte främst försöka åstadkomma förändringar, vilket är nuvarande regerings strävan. 

Det är inflation, något okänt för den yngsta generationen, den långa perioden med låga räntor har ersatts av snabbt stigande, de tidigare låga räntorna och minskat förtroende för landets ekonomiska politik har lett till en svag kronkurs och fortsatt tryck uppåt på inflationen. 

Samtidigt uppfattas regeringen som oförmögen att bemästra dessa svårigheter och som alltför bunden av tidigare föreställningar om att reformera ekonomi och politik – förändringar som i rådande läge möts med misstro. 

Skolan och rättsväsendet har länge utpekats som mer än mogna för reformer. Regeringens insatser består i att pytsa ut några miljarder till vartdera området. 

Våldet och otryggheten i skolan måste mötas mer handfast. För de flesta är det uppenbart att det är nödvändigt med ökad differentiering och mer genomgripande avskiljande av de minst motiverade, eller mest saboterande eleverna.  Utbildningsministerns säger visserligen: ”Ordning och reda är helt avgörande, att vi minskar det stök som finns i skolan i dag” – men gör inget som skulle kunna åstadkomma detta.  

Skjutningarna måste tryckas tillbaka med mycket mer handfasta metoder än de som nu används och aviseras. 

Koranbränningarna och regeringens mjukhet mot uppretade islamska regimer har förstärkt intrycket av en velande regering. Allt detta leder till fortsatt misstroende mot regeringen 

Som citaten ovan visar har inte heller oppositionen någon politik, men socialdemokratin, det ledande partiet, lever fortfarande på sitt rykte från de decennier den nästan ständigt satt i regering och landet mestadels hade god ekonomi och en lugn samhällsutveckling. 

För kanske första gången under efterkrigstiden har alltså en kris lett till minskat stöd för regeringen och ökat för oppositionen. Kommer detta läge bli bestående? 

Nej. Magdalena Andersson kommer att välta allt över ända. Hon har stort förtroende och framstår – och framställs – som en avgörande tillgång för S. Så är det inte. Ju mer hon kommer att tvingas visa sig, att delta i debatter och presentera partiets (hittills obefintliga) politik, dess mer kommer detta förtroende att vittra och därmed också partiets opinionssiffror. Varför? Jag får hänvisa till mina tidigare krönikor som behandlat henne här, här, här, här, och här. 

Från den första länken: ”Vad har vi alltså här? I bästa fall har vi en människa som aldrig lämnat trotsåldern. I värsta fall har vi en klassisk diktatorstyp: trångsynt, självtillräcklig och med behov av total kontroll. För mig vittnar hennes blick om detta. Den uttrycker alltså främst rädsla. Rädda människor är farliga människor – särskilt om de har makt.”