I denna text beskrivs hur man lyckats rekonstruera med vilken troligen brottslig cynism och kallsinnig hjärtlöshet den vite mannen (och tillfälligtvis kvinnan) anlagt dolda kyrkogårdar för att begrava minoritetsbarn som blivit lurade att söka in på exempelvis statliga specialskolor, ofta religiösa, för urfolk i Kanada. Eller också är texten bara klarsynt. Välj själv.

Historier om hur dolda gravar med barnskelett upptäcks runt internatskolor och religiösa institutioner uppstår rimligtvis ibland av sig själva enligt principen om fjädern som blir en höna (i den mån de inte fullt ut är dagsens sanning). Såklart att nunnor genom århundradena blivit gravida och tvingats hantera sina foster. Och det verkar naturligt om lärarna för att förebygga panikångest bland eleverna gömmer liken efter barn som dött i smittsamma farsoter vid Kamloops (se bilden av Kamloops Indian Residential  School 1937).

Om man egentligen hittat några barnlik utöver vad som vore naturligt – typ olycklig novis som blivit kär i en charmig munk eller ett spädbarn som tagits av en räv och släpats ut i skogen – är oklart. The New York Times rapporterar om något tusental fall på två år medan tidskriften The Spectator, som brukar vara mer petnoga med detaljerna, rapporterar att man trots det enorma mediapådrag som anklagelserna väckt i Kanada inte gjort ett enda fynd. På bilden syns hövding Rosanne Casimir från stammen (klanen, kanske?) Tk’emlúps te Secwépemc utanför Kamloops-skolan.

Skolverksamheten var en del av Kanadas minoritetspolitik som gick ut på samma sak som vår tids svenska integrationspolitik, det vill säga, med den svenska regeringens ord, ”dels politik för att underlätta nyanlända invandrares etablering i landet, dels en anpassning av det svenska samhället efter de förändringar som invandringen inneburit” med den skillnaden att de kanadensiska indianerna inte var invandrare utan barnfödda i landet. För övrigt är det svårt att inte lägga märke till likheterna mellan den kanadensiska indianpolitiken och den svenska samepolitiken sedan 1900-talets början. I båda fallen handlade det om integration med hjälp av internatskolor där bara erövrarspråket fick talas, och i Sverige om skallmätning som ett extra hjälpmedel.

Jag är emellertid inte medveten om att den svenska samepolitiken ska ha varit mordisk. Patriarkaliskt nedlåtande, absolut, men det förekommer inga svenska berättelser, vad jag hört, om hundratals barnlik kring sameskolorna. Märkvärdigt nog, om man ska tro The Spectator, gäller samma sak i Kanada. Hundratals barnlik påstås av flera media ha hittats under de två senaste åren, nationen har gått i spinn av skam, en högrankad statlig sanningskommission med följande gripande tema:

”Ka-kí-kiskéyihtétan óma, namoya kinwés maka aciyowés pohko óma óta ka-hayayak wasétam askihk, ékwa ka-kakwéy miskétan kiskéyihtamowin, iyinísiwin, kistéyitowin, mina nánisitotatowin kakiya ayisiniwak, ékosi óma kakiya ka-wahkotowa”

har inrättats och presidenten har under de senaste två åren avsatt extrasummor motsvarande en procent av Sveriges BNP för indianska ändamål, allt detta uppenbarligen för att lindra majoritetssamhällets onda samvete som enligt The Spectator på just den här punkten således är obefogat.

Indianska ändamål är troligen ungefär detsamma som samiska ändamål i Sverige. Ett värdigt samiskt ändamål kan vara att som kompensation för gamla skallmätningar inrätta tjänster som samisklärare vilket ger jobb åt samer eftersom ingen annan har de behövliga kompetenserna (om ingen invandrare varit djärv nog att välja snabbspåret för meänkieli på SFI).

Jaha, där har vi två möjliga berättelser. Den ena är att man med hjälp av särskilda underjordsdetektorer i Kanada kan ha upptäckt materia efter sedan decennier och sekler döda indianska barn vilket kan sonas av de misstänkta mördarnas efterkommande genom ekonomisk kompensation till nu levande indianer. Den andra möjligheten är att välutbildade moderna indianer, som upptäckt erövrarfolkens ångest för sitt onda förflutna, återtar sina indianska namn och seder, och i kraft härav får en hygglig försörjning på kanadensiska statens bekostnad.