Jag har en god vän som är före detta muslim. Hon har bott i Sverige sen början av 2000-talet och kom hit som flykting från Iran. Anledningen? Hon orkade inte längre med det förtryck som den muslimska världen utsatte henne för. Idag, när politiker och journalister har börjat ivra för hädelseförbud, är hon rädd. Riktigt rädd.

– De förstår inte vad det innebär, säger hon. De fattar inte att det här bara är början.

Min väninna var 18 år när hon kom hit och då hade hon aldrig varit utanför hemmet utan att täcka hår och hud. Det första hon gjorde när hon blivit lite varm i kläderna i det nya landet var att kasta slöjan. Religionen har hon egentligen aldrig bekänt sig till, det var bara ett tvång.

Idag är hon drygt 40, gift med en svensk man och har tre döttrar. Hon sätter aldrig sin fot i en moské och det behöver hon inte heller. Hon är fri att tro på vad hon vill, eller inget alls.

Det är hennes döttrar också. Ett av hennes mål i livet är att de ska slippa det helvete hon själv var utsatt för. På senare år har hon dock blivit alltmer osäker på hur det ska bli. Islam kryper allt närmare allas vårt vardagsliv, säger hon, man ser det inte minst på små flickor som täcks i stora tygsjok och förvägras en normal barndom.

– Jag har alltid känt mig trygg här men det gör jag inte längre, säger hon. Det pågår en islamisering och jag är rädd för vad som ska hända.

Sedan koranbränningen i slutet av juni har hon skrämts av hur många journalister och politiker som ställer sig bakom den muslimska världens krav på att Sverige ska införa hädelselagar. För henne är det självklart att den som vill bränna en koran, eller vilken bok som helst, ska få göra det oavsett hur provocerande det än upplevs av vissa.

– Det är en av de saker som skiljer en demokrati från en diktatur. Hur kommer det sig att så många svenskar inte verkar fatta det? Varför vill folk införa förbud mot att häda, förstår de inte hur viktigt det är att ha rätt att både kritisera och avsky en religion, ja även provocera dem som bekänner sig till den?

Jag önskar jag kunde svara på hennes fråga men det kan jag inte. Jag är lika förvånad och illa berörd som hon.

Min väninna menar att det finns hur många skäl som helst till varför folk vill bränna koranen. Det hon förvånas över är att inte fler gör det.

– Så mycket skit som den boken har orsakat! Så mycket elände som den religionen ställt till och fortfarande ställer till! De muslimska länderna respekterar inga mänskliga rättigheter så varför är det överhuvudtaget någon i väst som lyssnar på deras krav och fjäskar för dem?

Jag kan inte svara på det heller. Det är klart att jag någonstans fattar att det hela bottnar i rädsla, för terrordåd, kravaller, våld, ond bråd död… Men hur någon kan tro att det ständiga krypandet för de mörka krafterna skulle garantera fred och trygghet är för mig obegripligt.

Det enda ett hädelseförbud kommer att leda till är krav på fler hädelseförbud. Och fort kommer det att gå. När vi sänder ut alla dessa signaler om att hot om våld är det enda som behövs för att de muslimska krafterna ska få sin vilja igenom kan vi snart börja ta farväl av de friheter våra förfäders strävan gett oss.

– När jag kom till Sverige kände jag mig fri. Nu börjar samma krafter som förstörde mitt liv ta över här också. Jag hoppas att svenskarna vaknar innan det är för sent, säger min väninna.

Det hoppas jag också. Men jag är långtifrån säker.

Foto: Badliv i Jordanien – och snart i Sverige? Wikimedia commons