Det kan inte vara så roligt att jobba på Svenska institutet nu för tiden, framför allt inte om man har någon sorts ansvar för verksamheten. På myndighetens hemsida står på mest framskjutna plats att ”Svenska institutet bygger relationer och skapar förtroende för Sverige i världen”. Jojatackarja.

Om någon skulle vilja veta hur det där förtroendeskapandet är tänkt att gå till så kan han studera regeringens regleringsbrev som innehåller nyttiga tips och tumregler om hur man på ett bra sätt kan göra av med en bit över en halv miljard kronor.

En sak förstår man direkt när man läser regleringsbrevet. Det är att auktoriteter talar. Utrikesdepartementet som formulerat instruktionerna kan uppenbarligen sina saker. Institutets huvuduppgift är att lära statstjänstemän från andra länder, som inte vet så mycket, hur det går till att sköta ett land som Sverige på det rätta sättet.

I det rätta sättet ingår ett stort mått av feminism som ju alla vet är en svensk paradgren. En annan svensk specialitet är ledarskap och därför har institutets kanske främsta uppgift blivit att kombinera dessa två specialuppgifter. Men att nöja sig med två uppgifter förenade till en och kalla det hela för ”feministiskt ledarskap” vore alldeles för lätt för den humanitära stormakten. Därför har stormakten lagt till två ”grandes complications” som det heter när det gäller schweiziska lyxklockor vars enda funktionen är att det ska vara svårt och dyrt. Således skickar inte Svenska institutet norskor eller tyskor på dessa kurser ty sådana kvinnor är nästan lika duktiga som våra egna och vore således ingen utmaning för institutet. För att få något att bita i inriktar sig myndigheten därför på att ledarskapsutveckla kvinnor som av religiösa och kulturella skäl anses särskilt svårutvecklade, till exempel muslimskor. Detta koncept skulle för övrigt kunna förädlas nästan hur långt som helst så att institutet så småningom kunde erbjuda en fem- eller tiokamp i feministiskt ledarskap ungefär som idrottsgrenen Iron Man. Institutet fick förra året uppdraget att driva det feministiska ledarskapsprogrammet ”She leads” i gulfregionen ”inom ramen för Expo 2020 i Dubai (UD2019/05103)”.

Verksamheten har stor betydelse för miljön eftersom många tjänstemän reser i flygmaskiner till internationella möten. Detta måste undersökas och redovisas. ”Redovisningen ska ske inom ramen för myndighetens miljöledningsarbete i enlighet med vad som gäller enligt förordningen (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter.” Även handelspolitiken ska vara feministisk och noggrant redovisas. Svenska institutet ska redovisa hur myndigheten under året, inom sitt verksamhetsområde, bidragit till genomförandet av regeringens feministiska handelspolitik. Om detta gäller den svenska regeringen eller dess kollegor i något muslimskt land kan man inte säkert veta men här bör nog försiktighetsprincipen tillämpas. Allt ska vara feministiskt och ledarskapsinriktat. Slöjor kan tillfälligtvis tillåtas.

Med så mycket förberedelser kan inget gå fel. Man måste utgå från att myndigheten gör allt för att informera den internationella pressen om sina framgångar. Särskilt viktigt är det vad erkända main stream och legacy media rapporterar ty sådana publikationer är alltid pålitliga. Det måste ha varit med spänd förväntan som man på Utrikesdepartementet den 22 maj rev upp den amerikanska kvalitetstidningen The Wall Street Journal (bilden visar en begravningsplats för gängmördade utanför Stockholm) som för jag vet inte vilken gång i ordningen utfärdade sin fatwa mot Sverige.

Jämfört internationellt har vi haft en mycket slappare straffrätt. Och vi har nu tappat kontrollen över situationen, säger Daniel Bergström, rådgivare till justitieministern…

Nikoi Djane, en före detta gängmedlem som blev kriminolog, sa att myndigheterna hade misslyckats med att hjälpa flyktingar att integreras i samhället, istället segregerat dem från samhället i bostadsområden med få jobbmöjligheter eller behandling för tillstånd som posttraumatisk stresstörning …

Vi arbetade hela våra liv. Min son hade ett bra liv här, sa den äldre (invandraren) Sarihan. Det som händer i Sverige nu är inte bara en konflikt mellan gäng, säger han. Det är terrorism.

Vi som var ett mönsterland, en förebild för alla länder, för ett halvsekel sedan. Nu har Sverige tappat kontrollen över sin situation. Tack vare amerikansk press vet hela världen om det. Men den svenska pressen har veterligen inte rapporterat. Men Svenska institutet anser sig trots det skapa förtroende för Sverige i andra länder.