Redan innan lördagens Eurovisionfinal gick av stapeln spekulerades det inte bara om Loreens eventuella vinst utan även om hur enastående fantastiskt det skulle bli för Sverige om hon tog hem segern. ”Besöksmiljoner över Sverige” konstaterade Stockholms Handelskammare entusiastiskt i ett pressmeddelande för ett par dagar sen. Han och många andra är säkert mycket nöjda nu när Sverige står som segrare. Men vilka är det som får ta del av de där miljonerna – och vilka får betala kalaset?

Sveriges värdskap för 2024 års Eurovision kommer att ge besöksintäkter på omkring 310 miljoner kronor, i form av hotellvistelser, restaurangbesök och så vidare, har Stockholms Handelskammare räknat ut. Uträkningarna baseras på antaganden om vad inresta gäster, både svenskar och utlänningar, konsumerar under den tid de befinner sig på schlagerfinalorten.

Samtidigt, medger man, är det kostsamt att arrangera ett event som Eurovision. Men vinsterna överväger kostnaderna, menar de. Frågan är för vem. Vilka tjänar på kalaset och vilka förlorar?

Senast Sverige arrangerade Eurovision var 2016. Då landade notan för Stockholms skattebetalare på 100 miljoner. Hur pengarna spenderades hölls hemligt för medborgarna, men åtminstone hälften av pengarna användes till arenakostnader, med renovering av lokaler och installation av trådlöst internet.

Eftersom de turismekonomiska effekterna landade på runt 263 miljoner kronor går det förstås att hävda att det hela gick med vinst, men frågan är för vem. Turistnäringen jublade säkert men för dem som stod för kalaset blev det sannolikt inte mer pengar i plånboken.

Det blev det inte för Malmöborna heller, när staden arrangerade Eurovision 2013. Likväl skrev SVT då att ”ESC ger klirr i kassan” och att även om det hela kostade de skånska skattebetalarna närmare 26 miljoner så skulle det ”ge mångdubbelt tillbaka”.

”Uppemot 200 miljoner kronor i intäkter från alla besökare som äter på restaurang och shoppar, väntar sig Johan Hermansson, turistdirektör i Malmö stad.

Utöver det glädjer sig Malmös företrädare över reklamen som arrangemanget innebär – att synas i tv-rutor runtom i Europa är värt mångdubbelt mer än turistinkomsterna.”

Men hur trevligt det än må vara för hotell- och restaurangbranschens aktörer att det strösslas pengar över dem, och hur glädjande det än må vara för Malmös företrädare att synas i TV i hela Europa, är det likväl ingenting som kommer skattebetalarna till godo. Skattebetalarna står för kostnaderna – vinsterna kammas hem av andra aktörer. Eurovision är helt enkelt en förlustaffär för skattebetalarna.

Vad det egentligen handlar om är att stärka ett varumärke. Malmös 2013, Stockholms 2016. Och varumärket är numera bland det viktigaste som finns för en kommun. Därför får det kosta vad det kosta vill, och att det belastar redan tungt belastade skattebetalare är inget man bekymrar sig nämnvärt om.

Det är mycket troligt att många ändå ser positivt på att Sverige åter ska arrangera Eurovision. Men att, som Stockholms Handelskammare, antyda att kostnader och vinster delas av samma aktörer är djupt ohederligt.

Bild: Skärmdump Youtube