Under 100 år, ungefär fram till 1950-talet, var det en populär teatertradition främst i USA men även i andra länder som Storbritannien, att vita skådespelare sminkade sig för att framstå som svarta. Denna tradition började dock ses som rasistisk och förnedrande och försvann därför från scen och film. Från Wikipedia:

”Kring mitten av 1900-talet förändrades attityderna kring hudfärg och rasism i USA och andra länder, vilket ledde till en förändrad attityd gentemot skådespeleri i Blackface-smink. Blackfacesminkningen befäster stereotyper och förmedlar rasistiska föreställningar om den afroamerikanska kulturen till omvärlden.”

Gott och väl så, detta är inget jag önskar tillbaka. Däremot slår det mig att uppenbara likheter finns mellan dåtidens Blackface-gestaltningar och dagens Drag Queens, vilket har blivit en stark trend inte minst i Sverige.

Då var det svarta som skildrades klichéartat och ofta förnedrande, nu är det kvinnor som framställs i vrångbilder och förlöjligas. Bitte Assarmo har skrivit en bra text om fenomenet och SVT:s misslyckade satsning Drag Race, jag citerar från hennes text:

”Det kan vara så att artistnamn som Admira Thunderpussy och Santana Sexmachine får det att pirra till lite extra hos herrar Aagard och Malm, men det tycks inte gälla för majoriteten av svenskarna.”

Vad dessa män som klär ut sig till kvinnor gör är att framställa kvinnor så vulgärt som det bara går. Allt handlar om ett uttalat pornografisk innehåll, ju mer vulgärt desto bättre. Jag ser aldrig någon Drag Queen som gestaltar Britt-Marie, 45, som jobbar som kontorist på Swedbank.

Som så många andra märkliga trender i samtiden är detta plötsliga uppsving för genren svår att förstå. Dessa starkt sexualiserade kvinnliga stereotyper anses till exempel som allra bäst lämpade att läsa sagor för våra småbarn på biblioteken. Och från feministiskt vänsterhåll hörs för en gångs skull inte ett knyst.

Detta beror på att vi nu har så många postmodernistiska idéer i omlopp att de ibland olyckligtvis krockar med varandra.

Att vår könsidentitet enbart är en social konstruktion, och därmed valfri, leder till att det står alla män fritt att identifiera sig som kvinnor. Motsatsen finns också, men det är inget jag hör så mycket om. Mer än när det gäller unga tjejer med oftast psykiska problem och störningar som vill förvandlas till killar med sjukvårdens hjälp.

Alla postmodernistiska sanningar får det att slå tilt i hjärnan på vänsterfeministerna. De är starka anhängare till idén om könsidentiteten som en valfri social konstruktion. När då män väljer att klä ut sig till kvinnor och presenterar sig som mer vulgära än någon kvinnlig porrstjärna någonsin gjort vet feministerna varken ut eller in.

Pornografibranschen ses av feministerna som en uttalad manlig maktstruktur som uteslutande förnedrar kvinnor å det grövsta. Men när män klär ut sig till kvinnliga megavulgära porraktriser i statstelevisionen på bästa familjetittartid är de tysta som möss.

Jag är inte feminist och därför reagerar jag starkt mot att vi kvinnor framställs som vulgära porrstjärnor av hyllade Drag Queens i vår skattefinansierade television. Jag vill inte att jag, mina döttrar och alla mina systrar ska vara det nya Blackface!