I Sverige finns organisationer, sammanslutningar, föreningar och klubbar för nästan alla utom för oss som inte gillar PK-ismen. Det har sina randiga orsaker. Men innan man kan förklara detta tillstånd måste man definiera PK-ismen.

Uttrycket lär ha uppfunnits under stalintiden i Sovjetunionen. PK betyder Politiskt Korrekt vilket är intressant eftersom det antyder att det kan finnas olika slags korrekthet varav åtminstone ett är politiskt, det vill säga en sanning som politiker vill höra. (Här ser du att PK-ismen är släkt med post-modernismen som hävdar att det inte finns en enda säker sanning utan att det troligen finns hur många som helst.) Plankommissariatet hade beställt uppgifter om förra månadens stålproduktion och verkstadschefen meddelade direktören att den Politiskt Korrekta siffran var 150 000 ton men att alla andra siffror ned till 75 kilo var lika exakta. Direktören bedömde att 150 000 ton var den siffra som bäst skulle behaga Stalin. Den inrapporterades därför till kommissariatet.

Jag har funderat på det Politiskt Korrekta under mer än tio år och kommit fram till att det gemensamma draget för alla PK-idéer är att de handlar om makt, närmare bestämt att de för att förverkligas kräver att politiker får mer att säga till om (till exempel siffran i kolumnen för förra månadens stålproduktion). Sålunda är tanken att rädda jorden från dess snara undergång av värmedöd en klart Politiskt Korrekt idé eftersom en sådan räddning, vare sig den behövs eller inte, aldrig kan komma av sig själv utan förutsätter att en överlägsen, centraliserad, allsmäktig kraft etableras för att hantera uppgiften. Ett annat exempel är att skolornas huvuduppgift inte är att lära eleverna rättstavning och Karl XII:s dödsår utan i stället att det finns en värdegrund enligt vilken alla människor är lika. Ingen skulle satsa en tia på att en sådan värdegrund på egna, meritokratiska meriter skulle bli en dominerande tankefigur i samhället ty en så apart uppfattning kan inte slå igenom annat än genom diktat. En annan, enligt min mening särskilt bisarr, PK-idé är att människor av pur viljekraft kan byta kön så att en man kan utropa sig till kvinna och denna metamorfos erkännas av politikerväldet som sedan tillåter karlen att vinna OS i simning mot kvinnor som inte haft förnuft att själva genomgå andra slags könsbyten som kunnat skänka dem guldmedaljen.

Problemet är att det i stället för en association som målmedvetet kunde brännmärka och bekämpa den svenska PK-ismen bara finns ett tomrum. Man kanske sitter och äter lunch med några goda vänner och så säger en förvirrad medlem av vänkretsen något PK-istiskt om att alla invandrare på statens bekostnad borde få en heltidsanställd personlig imam (PI) för att vederbörande inte ska glömma bort sitt medförda tänkande och kanske i strid mot sina rättigheter enligt mångkulturpropositionen 1975:26 av misstag ”gå upp i en svensk kulturell identitet [i stället för att] bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten”.

Jag menar alltså att det i en komplett och välsorterad kultur i en sådan situation, som genom en älvas beröring med ett trollspö, genast hade materialiserat sig en korrigerande kraft som lagt stämningen till rätta och fått alla att spontant känna att tanken på en statsfinansierad Personlig Imam enligt mångkulturpropositionens ordalag är en riktigt dum idé. Men något sådant älvväsen har vi inte i Sverige. Jag vet varför. Det är för att det är omöjligt hos oss vilket jag nu ska bevisa.

Sverige är sedan urminnes tider, kanske ännu längre tillbaka, Europas mest homogena land och då avser jag inte utseendet utan tankevanorna. Det beror på att Sverige alltid varit nordligare, kallare och mindre gästvänligt för åkerbrukande folk än något annat område. All energi måste alltid sparas. Till exempel har man inte råd att föröda kraft och vitalitet på att bråka, eventuellt till och med slåss, med grannarna. Därför säger vi aldrig emot varandra. Gräl och trätor undviks. Den som kommer först med en åsikt har mutat in den uppfattningen. Försöker man hävda något annat mobiliseras Jantelagen för att förklara att man har fel och därför kan hålla tyst. Allt engagemang ägnas produktionen. På det viset blev Sverige så småningom det tredjen rikaste landet i världen. (Lappmarkernas befolkning deltog endast utom tävlan.)

Detta är numera mycket olyckligt ty det förhindrar att någon täpper igen truten på min enfaldige lunchgäst bara för att tanken på ett statsfinansierat åsiktsmonopol i mångkulturfrågan efter riksdagens initiativ har erövrats av olika invandrarorganisationer.

Det är onödigt och skadligt när vi inte längre befinner oss på tundran. Det uråldriga och tvingande skälet till att svenskar artigt ska hålla tyst existerar inte längre. I stället för att födas in i kyrkan borde vi födas in i ett sällskap som bedrev korståg mot PK-ismen. Hur ska jag övertyga oss om det?