Från Ivan den förskräcklige, över Peter den store och Katarina den stora, förstärkt under Stalin och skickligt utnyttjat av Putin, förblir ett väsentligt drag avgörande för Ryssland och dess befolkning. Det finns inget samhälle, bara en stat: horisontella förbindelser mellan människor, sammanslutningar och föreningar av olika slag finns knappast inte. Det som finns och som alla underordnar sig är staten och dess organ, en stat som alltså direkt styr den enskilde.

Man skall alltså inte vänta sig något uppror mot Putins och hans klick. Organisation nedifrån är omöjlig.

Man skall inte heller vänta sig en vilja till uppror. En orsak är statens totala kontroll över informationen. Det finns inte längre några oavhängiga media med någon spridning att tala om. Väsentligen är också de mest kritiska ryssar, också en sådan som Navalnyj, hänsynslösa nationalister. För dem är alltid Ryssland först. De kan vara kritiska mot Putin och hans sätt att föra kriget i Ukraina – men de har inget emot hans krigsmål: att utplåna Ukraina.

Detta land, denna stat med dess atomiserade invånare står nu inför en katastrof av obegränsad omfattning. Ryssland kommer att förlora kriget i Ukraina. Putin kommer antagligen att störtas, om inte kommer regimen ändå att förändras på annat sätt – eller också kommer staten att kollapsa och ett kaostillstånd att uppträda. Detta kaos kan kanske i någon mån ses som ett uppror, på samma sätt som kaoset efter första världskriget, men det är framförallt ett statens sönderfall. Det kommer i så fall vara en sönderfallande stat med väldiga kärnvapenlager…

Nästan alla lät sig förledas – eller ville kanske låta sig förledas av Putinregimen -till att tro landet om att ha starka väpnade styrkor. Det som hämtades fram ur hangarer, bergrum, garage och förråd under bar himmel visade sig vara sönderrostat och malangripet, dvs det som inte rent fysiskt hade rostat eller ruttnat sönder var förrött av korruption. Nu är nästan allt detta borta. Kvar finns visserligen stora lager av bl.a. stridsvagnar, men de är sönderrostade och slaktade, dyra delar har stulits och sålts.

Kissinger, Frankrike och Tyskland har visat sig vara femtekolonnare: De har varit villiga att belöna Putin och Ryssland med stora vinster på Ukrainas bekostnad för att få en – tillfällig – fred. Också de måste ha varit medvetna om att Putin inte skulle ha nöjt sig med det han så lätt kommit över. Han skulle komma med nya krav, mot rest-Ukraina eller annat näraliggande land.

Det har Baltländerna och Polen hela tiden förstått. De har tillsammans med USA framgångsrikt stött Ukraina. Natos tyngdpunkt i Europa har förskjutits österut. USA och dessa länder – och i framtiden också Finland och Sverige – kommer att vara kärnan i det fortsatta motståndet mot Ryssland.

Det kommer att vara ett annat Ryssland än dagens, men inget säger att det kommer att överge sina mångsekelgamla expansionssträvanden. Det är en stat med starkt folkligt stöd för aggressiv utrikespolitik.

Frankrike och Tyskland kommer att ha starkt minskat inflytande. Det kommer också alla de personer som energiskt verkat, också här i Sverige, för Rysslands intressen. Men man behöver inte bekymra sig för dem. Femtekolonnare finner sig alltid nya intressanta uppgifter.

Om inte annat kan de fortfarande finna någon pittoresk, mot regimen demonstrerande minoritet i Moskva eller andra storstäder att uppmärksamma, för att därigenom understryka att inte alla stöder regimen. Nej, inte alla – men nästan alla. Den som vill ha fler konkreta detaljer kan lyssna till Kvartal. (Lyssna då särskilt på den kvinnliga åhörarens ihärdiga försök att finna något av Väst begånget fel, som skulle kunna försvara den ryska aggressionen. Hon är inte ensam).