
I en artikel i Svenska Dagbladet har Nalin Baksi, som gift Pekgul, tänkt till om sitt tidigare förslag från 2001 om en visserligen blygsam men ändock avgift för tolk. Pekgul tyckte då att detta borde införas efter två år i landet, som ett incitament för invandrare att lära sig svenska.
Sedan blir det lite rörigt i Pekguls nya resonemang. Nu har hon ändrat sig eftersom hon befarar att hon genom detta förslag bidragit till vad som, enligt mig, är en grov missuppfattning som hon är långt ifrån ensam om:
”Sedan jag skrev min motion har jag genom mitt arbete som sjuksköterska därför ändrat uppfattning om tolkavgiften och känner mig skyldig till att jag kanske har bidragit till inställningen att tolkar är onödiga. Jag är för integrerad vård och är mycket orolig över Tidöavtalets formulering om att begränsa rätten till offentligt finansierad tolk.”
Det är ingen, säger ingen, som i Tidöavtalet hävdar att tolkar är onödiga. Rätten till tolk kvarstår i alla lägen. Det är bara det att det är man själv, och inte någon annan, som ska betala för tjänsten.
Pekgul oroar sig för att de som inte kan svenska, eller inte ens brytt sig om att försöka lära sig, inte ska ha råd med tolk och att det därför ska uppstå ”etniska vårdcentraler”. Vilket inte vore bra, enligt Pekgul, så därför vill hon nu behålla den livslånga rätten till tolk.
Att inflyttade till Sverige från jordens alla hörn bör lära sig svenska är naturligtvis fortfarande viktigt för Pekgul. Men motiveringen till varför, som hon väljer att betona, är något märklig:
”Många invandrare tror tyvärr att det enda skälet att lära sig svenska är för att få ett jobb. Men om föräldrar redan från första dagen får klart för sig att de måste ta makten över språket om de vill ha kvar sin föräldraauktoritet, kommer deras intresse för det svenska språket att öka.” Pekgul förklarar:
”- Det hackar i kommunikationen mellan invandrarföräldrar och samhället, representerat av skolan, socialtjänsten och polisen. Korrekt information om vad samhället kan och får göra når inte fram. Föräldrarnas svaga kunskaper i svenska kan vara ett skäl.”
Jag säger absolut inte att hon har fel i detta. Kunskaper i svenska är lika viktiga i samtliga stadier och situationer i livet. Tillsammans med omfattande kunskaper om vilket land och samhällssystem man valt att flytta till.
Tyvärr missar Pekgul den allra viktigaste drivkraften för att lära sig svenska, vilken borde vara den egna försörjningen. Istället ska ännu ett omfattande, vidlyftigt och fullkomligt meningslöst informationsarbete införas, rörande något som borde vara den mest självklara sak i världen i ett normalt fungerande land:
”- Jag tror att det finns andra sätt att uppmuntra invandrare att vilja lära sig svenska än att ge dem sämre sjukvård. Redan vid ankomsten till Sverige och omedelbart därefter bör föräldrar få information om vilka konflikter man kan hamna i när det gäller barnuppfostran, och det gemensamma budskapet från samtliga kommunala och statliga företrädare måste vara att förklara varför det är viktigt för föräldrarna att lära sig svenska.”
Märk väl; invandrare ska alltså ”uppmuntras” att vilja lära sig svenska, för att på så sätt bli bättre föräldrar. Jag frågar mig hur hon menar att detta ska gå till, när hon samtidigt ändrar sig och förespråkar obegränsad rätt till skattefinansierad tolk livet ut.
Samtliga invandrare, eller alla som förmår, skulle lära sig hjälplig svenska om man som nyinflyttad helt enkelt var tvungen att lära sig språket för att kunna försörja sig själv och sin familj för att överleva.
Som det nu är har det allra viktigaste incitamentet helt utraderats genom våra generösa bidragssystem, inte minst för barnfamiljer. I dessa bidragssystem ligger man på samma nivå som en låginkomsttagare, vare sig man arbetar eller inte. Och sedan får man samma pension som låginkomsttagaren, som har arbetat hela livet.
Detta är betydligt värre än att det eventuellt kan växa fram ”etniska vårdcentraler”. Alltså en vårdcentral där man vet att läkare och övrig personal talar det egna språket och delar samma kultur. Jag ser absolut inget fel i detta. Det vore faktiskt något som även jag själv skulle kunna uppskattas.