Jag har precis läst en tänkvärd och lärorik bok av Åsne Seirerstad: En av oss – en berättelse om Norge. Översatt av Jan Stolpe. Bonniers förlag 2013.

Själva förloppet med attentatet (22/7 2011) utanför regeringsbyggnader i Oslo och massakern på Utöya är välkänt åtminstone i stora drag, även för oss svenskar. Anders Behring Breivik dödade i kallt blod 77 människor, åtta i Oslo och nästan 70 tonåringar på Utöya. Boken berättar om Breiviks barndom, ungdom och vuxna liv.

En stor fråga som engagerat flera författare, journalister, psykologer och rättslärde är: Var han galen när han begick dåden? En del psykologer som vittnade i rättegången ansåg att han var galen. Andra experter menade att han hur som helst var ”tillräknelig” och därmed borde ha fängelse, inte vård på någon psykiatrisk klinik. Domstolen kom fram till det sistnämnda. Så där sitter han nu.

Det verkar vara en fullt rimlig bedömning.

Av Seierstads beskrivning verkar han ha haft en lite tråkig uppväxt: En far som tröttnade på det besvärliga barnet och inte ville ha med honom att göra. En något psykiskt labil mor som omväxlande älskade honom, ömsom stötte honom ifrån sig. I sitt vittnesmål säger dock Breivik att han aldrig blivit avvisad och att han och modern hade ett kärleksfullt förhållande. – Barndomen verkar inte ha varit värre för honom än för många andra barn med en något trasig familj i Norge.

I sin ungdom höll han på med småkriminella saker som taggande på husväggar och småstölder. Inget som ledde till att han hamnade i polisens register.

I de övre tonåren och början på de 20 så blev han intresserad av politik. Hans intresse förde honom på en ideologisk bana allt längre från mittfåran i norsk politik till funderingar om den islamska invandringen, islamismens agendor och hur makten i Europa så småningom kommer att övertas av islamsk fundamentalism.

Psykologerna var rätt ense om att han var narcissist. Men inte alla narcissister blir massmördare.

De var överens om att han hade låg empatisk förmåga och hade klart psykopatiska drag. Han såg sig som en ledare och tålde inte att folk sade emot honom i politiska eller personliga frågor. – Men även om det sägs finnas många sådana i ett samhälle så leder sådana karaktärsdrag tack och lov sällan till massmord.

Han hade intellektuella förmågor som visades genom att han bl.a. skrev ett lång ”manifest” och genom brevväxlingar med många andra likasinnade på nätet.

Nej, galen var han knappast. Han var i högsta grad ”tillräknelig” och skulle ha straff enligt norsk lag och praxis.

Vad var det då som var unikt för Breivik? Enligt min uppfattning efter att ha läst Åsne Seierstads gedigna bok så var det den politiska våldsideologin. I åratal satt han framför datorn och samlade på sig mängder med citat (som han sedan använde sig av i manifestet) och pusslade ihop en världsåskådning som passade in i hans tankevärld. Tankevärlden bestod av dels en övertygelse om att den norska, och mer allmänt den europeiska, typen av civilisation var utsatt för hot. Den gick helt enkelt inte ihop med den muslimska. Dels att hotet måste bekämpas med våld.

Lägg därtill hans narcissism och psykopati så har vi en perfekt mix för en extrem politisk aktivist.

Men varför döda ljushåriga norska ungdomar om han nu hatade muslimer och var rädd för dem? Här argumenterar Breivik i flera led: Skulden till det norska förfallet var att det var den socialdemokratiska regeringen som tillåtit en stor invandring från muslimska länder. Utöya fungerade som ett politiskt läger där morgondagens ”multikultisar” och ”kulturmarxister” skulle tränas i att ta över makten i Norge. Därmed ansåg han att det var nödvändigt att stoppa förfallet redan genom att stoppa ungdomsgenerationen. Dessutom skulle ett så brutalt massmord ge mycket publicitet åt hans budskap.

Allt detta finns med i Åsne Seierstads bok. Breivik såg sig som en martyr, som en person som går före och måste utföra de handlingar som så småningom skulle få hans trupper av nationsförsvarare att följa efter. Han såg sanningen och dådet skulle väcka alla andra om vart Norge var på väg.

Jag tror att vi kan se ett likande mönster för många andra ”galningar” i världen: Hitler (som också skrev en bok), Mussolini, Stalin, Lenin, Ayatollah Khomeini, och, inte minst, Putin. De här killarna är inte okunniga, ointelligenta eller ”galna” enligt någon normal psykiatrisk diagnos. Men samma narcissism, samma psykopati, och samma maniska tro på en historisk världsbild och ideologi. Sådana personer är livsfarliga. Och om de får politisk makt så blir de ännu mer livsfarliga.

Det jag saknar i Seierstads bok är en mer ingående analys av Breiviks ideologi. Kom det inga kritiska frågor om detta under rättegången?

Jag menar att det trots allt är civilisationens och det fria ordets bästa vapen mot sådant här personer de sakliga och ofta ganska uppenbara invändningarna mot den ideologi som driver dem. Jag har inte läst Breiviks manifest men av vissa saker som framkom under rättegången så måste man ju fråga sig:

1. Var fanns hans terroristceller utspridda i Europa och som enligt hans mening skulle följa honom blint?

2. Han hävdade i domstolen att han enbart agerade i självförsvar (känns det igen?). Men det är inte ”självförsvar” att skjuta tonåringar i ryggen och i nacken.

3. Var finns bevisen för att Norge stod under ett omedelbart hot av ett muslimskt maktövertagande?

4. Vad fick honom att tro att den vanlige och fredlige norrmannen plötsligt skulle bli inspirerad av hans brutala massmord?

Om något så innebar Breiviks aktion ett attentat mot den norska nationen och det norska rättsväsendet. Få personen (Quisling undantagen) har skadat Norges rykte ute i världen och bland sina egna som Breivik. – Jäkla landsförrädare!