Gästskribent URBAN HAGMAN: Ät vad du serveras 

Det är lunchdags. Du befinner dig på stadens gator och torg. Du erinrar dig att i närheten finns en restaurang som brukar servera god svensk husmanskost. 

Du slår dig ner vid ett bord, beställer pannbiff med lök och stekt potatis – och en öl att dricka. Servitören säger att de endast serverar alkoholfri öl. Nya regler. Hundra fyrtio kronor står det på menyn, okej, det är dagens priser. 

Du sitter länge och väntar, läppjar på din avslagna öl. Den som väntar på något gott, och så vidare. Servitören kommer till bordet och landar en djup tallrik med en gul grötliknande anrättning. Du upplyser honom vänligt om att det inte är vad du beställt. 

Servitören säger att det kommit nya order från restaurangens ledning. Det du ser är vad du får att äta. Inget annat. Du kräver att få tala med chefen, restaurangens ledning. Servitören säger att det tyvärr inte är möjligt. Du undrar vad det är som du serverats. Servitören berättar att det är insektsgröt, kokta maskar och larver, mer exakt vet han inte. Men det är väldigt nyttigt, särskilt vad gäller proteiner. Han intygar gång på gång att det är bra föda för dig, och gott. Du tvivlar. Han tillägger att insektsgröten dessutom är både hållbar och klimatsmart. 

Du accepterar inte att få en rätt du inte beställt. Dessutom något som du verkligen inte vill ha – det är inte rotmos och fläsklägg som ersättning för pannbiff. Servitören uppmanar dig att äta insekterna. Du vägrar. 

Nåväl, du är ändå tvungen att betala, suckar servitören och placerar en nota på bordet framför dig. Återigen protesterar du. Du har fått mat som du inte beställt, du har även fått fel nota. Inte alls, säger servitören. Det är bara att betala utan att bråka. 

Du ser beloppet, tvåhundrafemtio kronor. Du protesterar livligt. Nåväl, vi debiterar i så fall automatiskt, då tillkommer förstås en avgift, säger servitören och rycker på axlarna. Det görs via ditt e-bankskonto hos Riksbanken. 

Men jag har inget sådant konto invänder du. Åjo, alldeles nya regler, alla medborgare har ett sådant. Ditt konto aktiverades av AI, ansiktsigenkänning, när du klev utanför dörren i morse. 

Jag har i vart fall inga pengar på ett sådant konto, säger du trotsigt. 

Servitören suckar och förklarar att det är som ett skattekonto, i slutändan måste du lösa din skuld om det saknas pengar. Ränta tillkommer förstås. Om du inte sköter kontot drar myndigheterna in ditt körkort och ditt pass, ifall du har sådana. Det är ändå bara början, förklarar han. 

Du inser att slaget är förlorat. Tidens melodi. Att tvingas betala dyrt för något du aldrig beställt – och verkligen inte vill ha.  

Du vaknar kallsvettig. Allt var bara en ond dröm… Men, en känsla av oro dröjer kvar. 

Urban Hagman är fri skribent och flanör. Kör gärna motorcykel. Före detta serieentreprenör. Blev fil kand och fil mag i behagligt tempo (20+ år). Bor med lagvigd hustru, mestadels i Stockholm. Har tre vuxna söner.

Gästskribent