Tar vi hit mycket folk från Mellanöstern och Afrika så får Sverige också Mellanösterns och Afrikas problem. Här på DGS har Eddie Omar flera gånger konstaterat att en stor invandring från Mellanöstern och Afrika förvandlar vårt land i just den riktningen. Hur svårt kan det vara att förstå det? Se diagrammet nedan vad gäller utvecklingen av den manliga tonårspopulationen med utländsk bakgrund mellan 1970 till 2021. 

Min förra text här på sajten handlade om kriminalitet och härkomst. Där skrev jag att vi kan se att över 30 procent av de afrikanska männen i andra generationen är misstänkta för något brott. De har över sex gånger så stor överrisk för brottsmisstanke jämfört med svenska män med två inrikes födda föräldrar. Som nästa region kommer Västasien, vilken i stora drag är liktydigt med Mellanöstern, med drygt 24 procent misstänkta unga män och/eller en överrisk på fem gånger jämfört med pursvenskar.  

Där kunde vi också se hur manliga tonåringar från dessa områden ökat explosionsartat mellan 1980 och 2021. Både Brå (2021:9 tabell B43) och DGS (2019) har i sina senaste stora undersökningar kommit fram till att den mest frekventa kriminaliteten finner vi hos personer med rötter i dessa ursprungsområden. DGS kunde dessutom påvisa att andra generationens invandrare för första gången hade den största överrisken för misstanke om brott. 

Brå-rapporten visar på en överrisk (d.v.s. anmälda brott) för all kriminalitet på 4,1 gånger, jämfört med svenskar vad gäller utrikesfödda med rötter i Västasien (i stort sett Mellanöstern), Centralasien (till stor del Afghanistan), Nordafrika, Östafrika och övriga Afrika. Med grövre brott ökar överrisken för dessa grupper. Som diagrammet i min förra text visade var den 8.3 gånger så stor när det gällde dödligt våld. Den var också 7.8 gånger större när det gällde olika former av rån, 6.7 gånger när det gällde olaga hot och 6.3 gånger när det gällde alla former av våldtäkt och våldtäktsförsök. På Affes statistikblogg finns mer detaljerade uppgifter om olika brottsområden med illustrativa diagram för den intresserade.  

Eftersom både Brå och DGS studie visade på att den största överrepresentationen fanns hos andra generationens invandrare är det särskilt intressant att se hur denna grupp manliga tonåringar från Mellanöstern och Afrika växt i Sverige genom den Humanitära Stormaktens öppna gränser, föreställningen om att Sverige kan lösa världens problem genom att importera dem och med tesen om allas lika värde och på så sätt inkassera beundran från en häpen omvärld. Resultatet blev emellertid det motsatta och diagrammet nedan visar på en stor anledning varför. Det är här rötterna till gängkriminaliteten ligger förborgad. 1970 hade en tonårspojke på 786 sina rötter i Mellanöstern och Afrika, 2021 var den siffran en på sex pojkar i den totala tonårspopulationen. Som framgår av stapeldiagrammet var de 1970 (året då invandrautredningen pågick) bara 500 i hela landet. 2021 hade denna grupp växt till nästan 70 000. 

Sedan riksdagen, efter att ha utrett fördelen med immigration sedan 1968 i all sin aningslöshet sju år senare (SOU 1975:26) beslutade att göra Sverige mångkulturellt med olika etniska gruppers rätt att bevara sin egen kultur, har dessa grupper självfallet markant ökat sin andel av befolkningen. Nu sitter vi med facit i hand, men konventionella mainstream-medier ryggar fortfarande tillbaka för att diskutera den generella problematiken vad gäller härkomst. Naturligtvis innebär detta inte att alla eller ens en majoritet av tonårspojkar med bakgrund i Mellanöstern och Afrika skulle vara kriminella. Det utgår jag ifrån att den tänkande läsaren begriper.  

Den som, för att slippa en demonisering av unga manliga invandrare, väljer att förklara allt som går åt skogen som resultatet av den svenska rasismen gör alla, självklart också invandrarna, en otjänst. Vilseledande och felaktiga förklaringar gör det omöjligt att lösa problemen. Med 63 dödsskjutningar förra året jämfört med tio i övriga Norden, borde det vara dags att en gång för alla överge den rasistiska förklaringsmodellen.