I delar av norra Kenya råder just nu en svår torka. Mycket boskap har dött och folk hotas av svält. De drabbade områdena befolkas till stor del av somaliska nomader.

I svenska medier larmar man om katastrofen. Olika svenska organisationer gör insamlingar för att hjälpa folk i Kenya. De uppger att de delar ut mat och dricksvatten.

Jag antar att många vanliga svenskar med vanliga löner bidrar till insamlingarna.

Jag har bott i Kenya i perioder och är väl bekant med landet. Jag följer vad som händer där. 

I stora delar av Kenya märks inte av någon torka alls. Livet pågår som vanligt. Det gäller både huvudstaden Nairobi och den näst största staden Mombasa.

Jag har pratat med flera personer i Kenya som inte ens känner till att det råder torka i de norra delarna av landet. I centrala Kenya flödar det av rent dricksvatten. Djuren är feta. I Mombasa kostar det mindre än 20 svenska kronor att fylla en 100-literstank med rent och färskt dricksvatten. Och vattnet levereras med kärra direkt till din dörr. I många hus finns det drickbart kranvatten.

Ekonomin i landet som helhet går bra.

Många kenyaner lever ett liv i lyx och överflöd som många vanliga svenssons bara kan drömma om. Hela kusten är fullproppad med lyxvillor och palatsliknande byggnader. Man har pigor och chaufförer. 

I kuststaden Mombasa äter många ute på restaurang varje kväll. Det finns restauranger och olika typer av grillhak i varenda gathörn.

Jag är absolut inte emot att vanliga svenskar hjälper folk i Kenya. Jag tycker bara det är svårt att förstå varför vanliga svenskar, till exempel lärare och sjuksköterskor, känner sig moraliskt manade att bidra till dessa insamlingar, när massor av kenyaner som lever i överflöd inte bryr sig ett dugg om vad som händer i andra delar av landet.

På söndagarna är de vita och vackra stränderna längs Kenyas kust fyllda av kenyaner som kommer i stora och fina bilar för att roa sig.