Denna krönika är en analys av begreppet kultur och varför det som idag ofta benämns kultur i själva verket är antikultur 

För en definition av begreppet kultur måste gälla 

• att det finns fenomen som är kultur 

• att det finns fenomen som står i ett motsatsförhållande till kultur, dvs något som kan kallas antikultur 
• och att det finns saker som inte har med definitionen att göra, sådant som jag här kallar akultur  

Ett exempel på ovanstående med hjälp av den vanliga betydelsen av färg (det som ögat kan uppfatta).  

• Färg: en färg, eller en blandning av färger  
• Motsatsen: färglös, frånvaro av färg. För ögat innebär detta att det är svart. 

• Samt den oändliga mängden meningslösa kategorier i förhållande till definitionen av färg. Till exempel: inköpslista, väckarklocka, fördumning. Tänkte addera lögner också, men de omnämns ju ibland som vita lögner eller svarta lögner.  

Då är vi redo att börja resonemanget. Jag återvänder till våra förfäder och till den protoindoeuropeiska roten kʷel. Den är förvisso rekonstruerad, men etymologiskt leder den likväl fram till många ord som är relevanta för kultur. Dess betydelse kretsar kring att vända, vrida sig, rotera, röra sig. Från denna rot härstammar ord som hjul, kultur, koloni, kult, kultiverad (även ord som cykel, chakra, encyklopedi, cyklop med flera är sannolikt besläktade). 

Koloni, befolkat land eller land där människor brukar jorden. Ett sådant område är värt att försvara och kan till sist bli upphov till en dyrkan. Det är i detta sammanhang ett ord som kult kan förstås. 

En kulturs ursprung är med andra ord den ordning som människor sinsemellan har utvecklat för att kunna livnära sig. Man vänder jorden, man odlar den, man skördar. Man kultiverar. En grundläggande aspekt av kultur är alltså att den bygger. Motsatsen är det som föröder. 

Alltså: kultur bygger! Antikultur river! 

Eftersom kultur är kopplat till odling och att kultur därmed har en direkt koppling till mänsklig verksamhet så måste akulturella fenomen med nödvändighet vara områden som inte låter sig påverkas av människan. Leoparden när den jagar. Dödens oavvislighet. Fusionsprocesser i solens inre eller solens gång på himlavalvet. Gravitation eller jordens inre temperatur. Med detta lämnar jag det akulturella och ägnar resten av denna utläggning till kultur och antikultur.  

Så vad är saker som är ägnade att bygga ett samhälle? Tillit och respekt för andra, för liv och egendom är några. Omtanke och omvårdnad är andra. Vad är det som kännetecknar en kultiverad människa? Jo, en människa som respekterar kunskap och lägger sig vinn om att bli mer kunnig. En människa som på allvar söker att utveckla dygder som lojalitet, generositet, ödmjukhet, tålamod, förmåga att förlåta. Bara för att nämna några. Perfekta människor finns inte. Däremot ger bilden av en kultiverad person en lins för vad som inte bygger. Snålhet, stöld, kunskapsförakt och osanning, brutalitet, hets, hån och förödmjukande, impulsdrivet våld och galet risktagande. Listan för vad som kan betraktas som kultur och vad som bör betraktas som antikultur kan göras mycket lång. 

Det är nu det börjar bli komiskt, besynnerligt, sorgsamt, bisarrt eller tragiskt – mycket beroende på ens humör för stunden. 

Idag är kultur ofta något som hänförs till ”kultursfären”. Det finns en kulturminister och ett kulturdepartement. Tidningar och TV har kulturredaktioner, kulturprogram och kulturjournalister. Många får pengar direkt från staten, Operan, Dramaten med flera. Och så de som är beroende av bidrag från till exempel det statliga Kulturrådet. Det är inte så att allt vad de som får bidrag producerar är antikulturellt. Men det är institutionaliserad ”kultur”. Eller arkiverad sådan som hos statens museer.  

Och lever man av bidrag så gör man till sist som husse säger. Vill husse ha mångfald, genderperspektiv, koldioxidneutral och klimatsmart så får husse det. Gärna med förklarande texter för den oupplyste om dåtidens intellektuella underlägsenhet, om arvet från patriarkala strukturer och dessas betydelser för dagens kvinnoförtryck, om strukturell fascism och strukturell rasism.  

En stor del av det fria näringslivet står för kultur. Människor arbetar och man producerar sådant som människor behöver. Sedan finns det förstås en efterfrågan på sådant som kan hänföras till antikultur, t ex pornografi och fentanyl. Andra exempel på kulturskapande verksamheter är den lokala brukshundsklubben, soppkök för behövande och att uppfostra barn. Det finns många exempel och jag utmanar läsaren att för sig själv namnge tre saker som är kultur. 

Men politiker, vilka många gånger tycker det är roligt att spendera andra människors pengar på sina egna favoritidéer, kan åstadkomma antikultur i stor skala. Subventionera vindkraft och straffbeskatta kärnkraft till dess det råder elbrist är ett färskt och flagrant exempel.  

Precis som kultur skapar starkare samhällen och bättre rustade människor, så skapar antikultur mera antikultur, mera förstörelse och blir så ytterst en grund för en än mer negativ politik. De mest antikulturella inslagen i dagens samhälle återfinns hos enskilda individer i destruktiva värderingar, idéer och beteenden. Att sorgliga saker som otrohet och skilsmässa ibland ses som goda vägar till glädje och lycka, absurditeter som att fler än två ”föräldrar” är bra för barn, genitalieamputation på minderåriga, att abort räddar liv, absurda tankar som att koldioxid är ett gift. Även här utmanar jag läsaren att komma med några av sina egna exempel. 

Och så det stora. Skolan och indoktrinering. Universitet och utbildning av våra framtida lärare, forskare och ”kulturarbetare”. Jag tror att brunnen av besynnerligheter är djup, och jag gissar att kurser i pedagogik för blivande lärare har betydande inslag av vad som är ”rätt” tänkande. Ett par exempel ur den ” Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet” (gällande från hösten 2022) får illustrera den försåtliga – och antikulturella – agendan. 

• Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering som har samband med … könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, …  

• Skolan har också ett ansvar för att synliggöra och motverka könsmönster som begränsar elevernas lärande, val och utveckling 
• För årskurs 1-3: Samtal om och reflektion över moraliska frågor och livsfrågor med betydelse för eleven, till exempel kamratskap, könsroller och döden. 

Och så vidare. 

Ett nedslag på Linnéuniversitetet ger följande exempel på forskningsprojekt: 

* Trollsyn i hjärtmarkerna – konstnärlig forskning som vidgar vår föreställningsförmåga  

* Andraspråkselevers meningsskapande i biologi och fysik – ett tvärvetenskapligt projekt om språk och ämne 

* Pappa, pappa, barn: Språklig förhandling av familj, föräldraskap och relationer i samtal mellan barn och vuxna 

* Innovationsprocesser, kunskapsförmedlingssystem och mobilitet i sydskandinavisk stenålder 

* Shinto och Soft Power: popkulturell diplomati och religionsestetik i den digitala åldern 

* Cirkulationen av idéer mellan genusteorier och litterära och konstnärliga verk i magrebinska texter i kölvattnet av den ”arabiska våren” 

Mängden av exempel på universitetsforskning som skyddad verkstad är stor. Titlarna är dråpliga och gör sitt bästa för att infria fördomar.  Oförskräckta flyger dessa humanister med vingar i vakuum, och som det heter: vet man inte vart man ska så hamnar man någon annanstans. Det som inte bidrar drar resurser från sådant som kan göra det, det vill säga är exempel på antikultur. 

Jag tog mig före att se vad Stockholms Universitet har att erbjuda inom området ”kulturvetenskap” eftersom jag tänkte att detta borde vara ett område där det går att trampa rejält snett. Och, som så ofta, överträffar verkligheten dikten. Detta var vad som stod först på litteraturlistan för baskursen: 

Och följer man länken går den gick till en sida där denna kurslitteratur har getts en alternativ rubrik:  

Mas(s)turbatory Readings : A Queer Analysis of Popular Romance.  

Det är liksom för bra för att vara sant. Men det är sant. 

Om intentionen med en vit lögn är till för att skapa ett mindre ont, och om en svart lögn är till för att avsiktligt skada, då kan man fråga sig vad en dum lögn har för färg? Eller, vilken färg har en upprepad osanning? Och en osanning som, likt en vältränad papegoja, upprepas gång på gång utan att avsändaren har en aning om vad som är sant eller falskt, vilken färg har den? Det finns många färger på den spektrala himmelen att välja bland. 

Kultur odlar samhällen och människor. Antikultur river, slår sönder, splittrar och förgiftar – både samhällen och enskilda människor. Och är det bara en sak att ta med sig från denna krönika så är det detta: att mycket av det som kallas kultur idag istället är förmedlare av antikultur. 

Mats Waltré är poet och intellektuellt brinner han för att skingra något av samtidens dimmor. Han är född i Stockholm och yrkesmässigt har han arbetat med forskning i olika roller. I vuxen ålder konverterade han till katolicism. Lite av hans tankar, prosa och poesi återfinns på www.matswaltre.se.