Många texter, oftast författade av kvinnor, beskriver den förvirrade och nästan tillintetgjorde mannen. Så ock denna (DN 12/2). Nora Adin Fares beskriver hur hon, liksom hennes väninnor, alltid får genomföra all planering som behövs inför en träff med en ny eller tämligen ny manlig bekantskap. Hon beskriver läget också i mer allmänna termer:

”Enligt siffror från SCB vidareutbildar sig svenska kvinnor i åldrarna 25 – 44 år i högre utsträckning än männen. Mer än hälften av kvinnorna i åldersgruppen har en högskoleutbildning, medan motsvarande siffra för männen ligger på en fjärdedel. Kvinnor tenderar också att i större utsträckning flytta till storstäderna… En studie från 2021 visar att svenska män och kvinnor aldrig stått så långt ifrån varandra politiskt. Kvinnor tenderar att rösta mer åt vänster och prioriterar välfärdsfrågor högre.” 

En förklaring till sakernas tillstånd får en sociolog stå för: Enligt Emma Engdahl har den nya kvinnorollen där kvinnorna kan betala sina egna räkningar, köpa egna villor och skaffa barn på egen hand inneburit att kvinnorna också har högre emotionella krav och förväntningar på en partner. 

”– Passiviteten hos männen kommer av att det inte finns ett kulturellt manuskript längre, det är en osäkerhet. På 50-talet var det kvinnan som stod för det emotionella medan mannen förvärvsarbetade och kvinnan kompenserade för hans kyliga arbetsliv. Den klassiska arbetarmannen som gjorde rätt för sig, han duger inte längre”, säger hon. 

Men denna förändring innebär alltså att den traditionella uppvaktningen från männens sida upphört i Sverige. Nora Adin Fares berättar hur hon blir helt lyrisk av en italienares uppvaktning. Skillnaderna mellan männens uppträdande i Sverige och i Italien är en följd just av skillnaderna i jämlikhet: Enligt EU: s jämställdhetindex ligger Sverige på första och Italien på fjortonde plats. 

Artikeln i DN handlar om förhållandet mellan könen på det personliga planet. Det framgår med all tydlighet att kvinnorna har fått överta mannens traditionella roll som den planerande och drivande – den som bestämmer. Mannen står förvirrad bredvid och vet inte hur han skall bete sig. Han blir passiv och lite frånvarande. 

Visserligen anförs uppgifter om skillnader i utbildningsnivå – kvinnorna är betydligt mer välutbildade – men inte särskilt mycket sägs om arbetslivet, trots att kvinnorna också där har tagit över makten från männen. Jag har tidigare visat att kvinnorna kommit att dominera på alla nivåer inom utbildningsväsendet, med ett undantag: fortfarande är fler professorer män, men det håller också på att ändra sig. 

Den allra största förändringen är svårare att belägga i siffror: samhället har alltmer kommit att domineras av kvinnliga värderingar. Det är den väsentligaste orsaken till att gängbrottsligheten blivit grövre och mer svårbemästrad, att skolan fungerar allt sämre, att vård och omsorg kostar allt mer samtidigt som allt fler ställs utan arbete och bostad. Mycket av detta är en följd av den stora invandringen, men denna är i sin tur en följd av att de partier som domineras av kvinnorna och deras värderingar bestämt politiken.  

Ändå kan man inte lägga allt ansvar på kvinnorna. Männen har låtit det ske. De hade kunnat motsätta sig förkvinnligandet. Men de har tigit. 

Tigandet är en följd av deras förvirring. Den visar sig inte bara i deras passivitet och bristande uppvaktning inför träffar med nya bekantskaper. Det visar sig i många sammanhang. Männen vet inte hur de skall bete sig när inte den gamla mansrollen längre duger. Ändå finns det ett inslag i denna som fortfarande behövs, och behövs allt mer. 

Visa mod! Säg ifrån! Ta kostnaden att kvinnor i er närhet och deras manliga medlöpare kommer att möta era invändningar med hån och förakt. Ni vet ju att ni har rätt. Det är inte bara försvaret som behöver upprustas. Det gäller skolan, rättsväsendet och över huvud taget allt som reglerar den mellanmänskliga tillvaron. 

Våga vara den avvikande, den löjlige.