BIRGITTA SPARF: När man nått målen men fortsätter att klaga

En brokig samling bestående av 34 kvinnorättskämpar i varierad grad av vettighet har skrivit under en gemensam debattartikel i SvD. Bland annat Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges kvinnoorganisationer, Camilla Wagner, ordförande för Fredrika Bremer-förbundet och Gunnel Hall, ordförande för Kvinnor kan.

De protesterar mot formuleringarna i en statlig utredning rörande föräldraskap. Från SvD:

”I dagarna löpte remisstiden ut för betänkandet

‘Alla tiders föräldraskap’. Den statliga utredningens direktiv var att ta fram förslag som gör den föräldra­rättsliga lagstiftningen mer modern, könsneutral och inkluderande.”

Detta är exakt vad väldigt många av dessa kvinnoorganisationer kämpat hårt och länge för att uppnå. De har under många år förespråkat absolut könsneutralitet. Vid tillsättningen i bolagsstyrelser, på chefsposter, vid tillsättandet av professurer med mera. Men nu, när målet verkar vara uppnått, är de ändå inte nöjda. Vidare från SvD:

”Sveriges kvinno­organisationer ser med stor oro på hur man inom svensk offentlig förvaltning och lagstiftning tycks vrida klockan tillbaka och återfalla i könsblindhet. Social­styrelsen talar numera om ‘våld i nära relationer’ i stället för ‘mäns våld mot kvinnor’ och tycks ha glömt bort vikten av att erkänna våldets könade natur. I skolans läroplaner har begreppen ‘pojkar och flickor’ till stor del ersatts med ‘barn’ och ‘elever’, trots stora och ihållande jämställdhets­problem som förtjänar att uppmärksammas.”

Vidare:

”Regionernas informations­portal Vårdguiden 1177 har riktlinjer som säger att ordet ‘kvinna’ i mesta möjliga mån ska undvikas, trots att det inom hälso- och sjukvården är särskilt viktigt att inte arbeta könsblint eftersom kvinnor och män delvis drabbas av olika sjukdomar och symptom.”

När det kommer till föräldraskap skriver de:

”De könade begreppen ‘mor’ och ‘far’ föreslås ersättas med ‘förälder’ i föräldra­balken, trots att reglerna för kvinnors och mäns föräldraskap till sitt innehåll skiljer sig åt. Moderskap bestäms utifrån födandet, medan faderskap fastställs genom moderns bekräftelse, presumeras utifrån att mannen är gift med modern eller fastställs med hjälp av DNA. När det berörda ämnet är själva reproduktionen är det omöjligt att bortse från de biologiska skillnader som finns mellan kvinnor och män.”

Hoppsan! Där ser man. Så det finns alltså vissa biologiska skillnader mellan kvinnor och män, trots allt! Åtminstone i vissa utvalda sammanhang.

Man kan ju fråga sig vad som hände med feministernas portalparagraf ”Kön är bara en social konstruktion”? Ingen som vet.

Formuleringarna i den statliga utredningen är naturligtvis ingenting annat än rent horribla, som i detta exempel:

”Lagen ska dock inte gälla när ett föräldraskap för den som inte har fött barnet och inte heller har bidragit med sina spermier till barnets tillkomst ska ersätta föräldraskapet för den som har fött barnet.”

Men de sista som ska komma och klaga på dessa formuleringar är företrädarna för de feministiska organisationer som sedan 70-talet har kämpat för att utplåna samtliga biologiska skillnader mellan könen. Och dessutom kämpat för HBTQI+. Nu har de ju äntligen uppnått sina mål.

Birgitta Sparf