
En internvideo för anställda inom Skolverket, rörande myndighetens digitala utvecklingsplan, dök upp i mitt Facebookflöde. I en tillrättalagd intervju berättar generaldirektör Peter Fredriksson och två av hans underlydande chefer om viktiga förändringar inför framtiden. Syftet är att skapa en ”vi-känsla” och få alla i organisationen att sträva mot ett gemensamt mål. ”Team-building”, som man brukar säga.
Att just det här klippet fått spridning på sociala media, beror nog på att det utgör ett pedagogiskt exempel på hur man i 17 minuter kan prata om ingenting alls. Det låter i varje fall som ingenting alls. Den ena floskeln staplas ovanpå den andra, tills effekten blir nästan komisk och jag undrar ibland om jag tittar på en satirisk sketch. Som när den nyutnämnde chefen för skolverkets avdelning för verksamhetsutvecklingsstöd Annika Braddon beskriver sitt arbete:
”Jag vill att vi alla kommer till sin rätt. Hur får vi den här kraften som behövs, hur får jag alla att blomma brukar jag säga på avdelningsmötet, men jag vill verkligen det för vi har sån kompetens och sån kraft och såna möjligheter. Så dels måste vi titta på hur kommer då den här kraften fram och hur kommer vi till vår rätt när vi har en plan nu. Nu vet vi vart vi ska. Hur vi ska synka ihop oss”
Generaldirektör Peter Fredriksson klargör ytterligare.
”Och det jag tycker ni har gjort så här långt det är ju att ni, tillsammans naturligtvis med andra avdelningar, har rensat så att den där planen är ju mycket tydligare och och målsättningen är ju eh… tydligare och mer begriplig skulle jag säga och där börjar man ju. Jag tror man måste vara klar över vad det är man ska åstadkomma, vad är målsättningen och det tror jag vi är i större utsträckning”
Annika Brandon väjer inte för målande liknelser:
”Jag brukar prata om att det är lätt att vi asfalterar våra kostigar. Och ska vi sluta med det nu och fortsätta gå så här eller ska vi faktiskt våga att titta rakt fram, hitta nya vägar och det kräver en massa mod. Det kräver en vilja och det kräver också faktiskt ny kompetens att hitta dom här lösningarna och den här nya vägen. Och det är ju en jättespännande resa, men utmaning att få rätt kompetens. Det är en utmaning och vi har ju det som ett prioriterat tillstånd i vår plan att jobba på olika sätt med det.
Jag roade mig med att räkna hur många gånger följande värdeord nämns i intervjun (med böjningar):
Kompetens (18)
Innovation (16)
Plan (16)
Utveckling (12)
Tillstånd (9)
Samverkan (6)
Tillsammans (6)
Utmaning (6)
Ansvar (6)
Syftet med intervjun verkar inte vara att informera, utan att etablera en gemensam jargong som på ett effektivt sätt motiverar förvaltningens existens. Både för de anställda själva och deras uppdragsgivare. Efter 17 minuter är det fortfarande oklart vad utvecklingsplanen egentligen går ut på, eller vad Skolverket sysslar med och varför. Men det råder ingen tvekan om att det är viktigt. Det råder heller ingen tvekan om att man behöver fler medarbetare, mera kompetens och större resurser.
Verksamhetsutvecklare och innovationsledare Jenny Dynesius får sista ordet, och avslutar intervjun med att entusiastiskt beskriva hur den statliga innovationsmyndigheten Vinnova…
” …tagit initiativ till en innovativ coworking yta som heter Samverket… där är vi också med, och har möjliggjort för ett antal medarbetare att ha en plats där, för att utforska vad kan vi få hjälp av i det här, men också hur kan vi bidra till att det offentliga i Sverige tar ett kliv framåt. Så det handlar ju om att hjälpa varandra.”
Äntligen får vi veta vad Skolverket (och säkert många andra myndigheter) ser som sitt främsta mål: ”…det handlar ju om att hjälpa varandra”. Och ju mera den hjälpen kostar skattebetalarna, desto bättre.
Annika Braddon sa i alla fall en vettig sak under intervjun, även om grammatiken haltar en smula.
”…men då måste vi också bakom vad behöver vi ta bort, vad behöver vi städa bort, som bara driver dumma kostnader i onödan så vidare.”
Medborgerlig samling, som fick ynka 0,2 procent i riksdagsvalet, föreslog redan 2018 en storstädning bland svenska myndigheter. Skolverket tillsammans med 59 andra myndigheter får stryka på foten och borde kunna avvecklas helt. Antingen för att de inte gör någon nytta, eller för att deras uppgifter till mindre kostnad kan utföras lika bra av befintliga institutioner och lärosäten. Hela den svarta listan på onödiga myndigheter finns här.