Hur många gånger har en doktor inte fått den frågan efter ett kusligt besked till patienten om en obotlig sjukdom. För när vi står där mentalt avklädda, och vi ser döden i vitögat, eller i alla fall en tillvaro med betydligt sänkt livskvalitet, stoppar vi gärna i oss några av de tabletter som finns i arsenalen. Tillverkade av den kritiserade och bespottade läkemedelsindustrin: ”Big Pharma.”  

Eller om du ligger där på golvet som ett kolli, orörlig, just drabbad av en hjärtinfarkt. De flesta skulle hellre ta det förhatliga ”giftet” från läkemedelsindustrin, påstått styrd av giganter och miljardärer som Gates och Schwab, och överleva, snarare än be grannen kila ner på Hälsokost och köpa något stärkande.  

Genom forskning och utveckling, och med de innovativa läkemedel vi därmed har tillgång till, och med kunskaper om hur man bäst skall använda dem, kan man överleva både två och tre hjärtinfarkter i dag, med bibehållen livskvalitet. Man kan leva med diabetes, med Parkinson, med behandlat högt blodtryck. Cancer har i många fall blivit en kronisk sjukdom som går att leva med. Hiv är inte längre någon dödsdom.  

För att det finns läkemedel från ”Big Pharma”. Jag älskar begreppet ”Big Pharma” för det är så trivialt.  

Min ingifta faster Elna hade reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom, med svår reumatisk värk som lamslog hela kroppen. Den behandling hon fick för flera decennier sedan kan knappast kallas optimal, snarare förfärlig. Hennes liv blev outhärdligt av all strålning mot hennes kropp, men det var det enda man hade att erbjuda mot inflammationen i lederna och mot smärtan.  

Hon åkte ut och in på sjukhus under en stor del av sitt liv och fick svåra strålskador. Dagens behandling är ljusår från då, på grund av en enastående medicinsk utveckling, även om sjukdomen inte går att bota. Det vore katastrof att slå sönder förtroendet.  

Behöver man ett nytt hjärta eller en ny njure, är det klokt att inte förlita sig till det immunförsvar många tror vi alltid själv kan styra över, när det agerar tvärtom och stöter bort vårt inopererade organ.  

Livet ut med mediciner alltså, väl anpassade mot bortstötning.  

Det är varken Bill Gates eller Wallenberg som har inflytande över vilka läkemedel som ingår i den subventionerade läkemedelslistan. Den makten har de inte. Gamla läkemedel stannar kvar för att de är bra, eller för att det inte finns bättre alternativ. Nya kommer till. Andra tas bort och avregistreras över en natt, på grund av någon svår biverkan. Utan dessa killars inflytande.  

Det är inte läkemedelsindustrin som beslutar om priset i slutändan.  Det är myndigheter; varje land för sig. Tillför det något nytt blir det registrerat, och subventionerat som i Sverige, annars inte.

Under pandemin gick det som en röd tråd av konspirationsteorier om läkemedel man kunnat använda, men inte gjorde det på grund av att vaccinerna var på ingående och man ville värna läkemedelsindustrins förtjänster, påstods det. Trots att vaccin är det minst inkomstbringande av allt.  

Att de gamla läkemedlen inte användes var för att de inte hade någon positiv effekt, ibland snarare negativ. Men det var ett narrativ som spreds. Och när konspirationskarusellen är i gång, ofta med sitt ursprung från USA, från högt uppsatta personer med egen agenda, går den inte att stoppa. Å ena sidan är medicin av ondo. Någon vill bara tjäna pengar på det. Å andra sidan vill de misstänksamma kasta kontrollsystemet överbord och använda något som bevisligen inte fungerar, eller använda det fel.  

Som med antibiotika. Varje år dör 700 000 människor i världen av antibiotikaresistens, för att man  överanvänt det och använt det fel; i den moderna djurhållningen, och vid virusinfektioner där det inte fungerar. Också ibland inhandlat det receptfritt på semestern, för att man snabbt ville bli frisk från sin virusinfektion, och just där och då plötsligt övergav sin tro på samma immunförsvar som skulle rädda en från att drabbas av covid-19.

I Sverige har läkare fått stramare restriktioner för förskrivning av antibiotika. Andra länder kan vi inte påverka. Och antibiotikaresistens har inga landgränser. Nya antibiotika har visat sig svåra att framställa, och utan antibiotika kan man dö av en banal urinvägsinfektion. Att använda läkemedel fel har alltså ett pris.  

Konspirationsteorier har alltid funnits. Som på 70-talet, då konspiratoriker hävdade att en råkostdiet botade sjukdomar som cancer och HIV/AIDS. Det pågår fortfarande liknande påståenden. En cynisk propagandamaskin vars syfte är att ge sjuka människor det sista halmstrået av falskt hopp.  

Som Elis Sandberg, veterinären som sade sig kunna bota varenda sjukdom med THX, ett medel han själv tillverkade av kalvbräss, fullkomligt verkningslöst, men inte heller skadligt. Patienter vandrade från hela landet i strid ström till hans mottagning i Småland, och ju mer Socialstyrelsen förbjöd verksamheten, desto fler personer trängdes i hans väntrum. 

Framgångsrika advokater tjänar mångmiljonbelopp på skadeståndsanspråk från klienter med påstådda ”vaccinskador” efter pandemin. Sjukdomar som människor drabbas av över hela världen varje dag, med eller utan vaccin, har plötsligt blivit ”vaccinskador”.  
Redan här borde en röd varningslampa lysa. Och advokaterna tjänar många miljoner på böcker i samma ämne.

När sektliknande, fanatiska grupper bedriver antivaccinkampanjer, i likhet med klimathysterin, måste man börja tänka själv, för fenomenet är detsamma. Fakta får underordnad betydelse.  

Konspiration är farlig, för konspiration handlar inte om att vara kritisk. Konspiration är fejkad fakta. Annars intelligenta, reflekterande människor slutar tänka självständigt och tror på att Bill Gates manipulerar chip i vacciner för att styra oss. 

När jag som ung började arbeta i läkemedelsindustrin slogs jag med näbbar och klor mot fördomar och okunskap. Efter 28 år i samma bransch och med den kunskap jag nu har om den revolutionerande utveckling man ser medicinskt, rycker jag bara på axlarna, och är tacksam för de möjligheter som står till buds den dag jag blir sjuk.  

Även om allt inte är guld som glimmar. Inga medicinska åtgärder; inga läkemedel, inga operationer, ingen narkos, inget vaccin, är garanterat fritt från risker. Vi har olika hälsotillstånd. Vi reagerar olika. En del människor kan dö av en nöt. 

Men jag har tillit, utan att kasta mitt kritiska tänkande överbord. För det är fullt möjligt med båda.  

Agneta Hedenskog bor i Malmö, har ett stort samhällsintresse och följer gärna med i debatten. Hon är utbildad operationssköterska och har arbetat 28 år i privata näringslivet i läkemedelsindustrin. Hon har skrivit tre böcker.