Den 27 augusti 1922 genomförde Sverige en folkomröstning om rusdrycksförbud. Orsaken var det omfattande spritmissbruket i landet och de sociala problem som var följden av spritmissbruket inte minst hos arbetarklassen. Resultatet blev dock ett nej till förbudet men med endast två procents övervikt (51% mot 49%).

Det var mycket stora variationer mellan storstäder och landsbygd liksom mellan män och kvinnor. I Västerbottens län röstade 90% av kvinnorna för rusdrycksförbudet medan i Stockholms stad röstade såväl män som kvinnor ett kraftigt nej med 87 och 83 procent respektive. I valet spelade Albert Engströms humoristiska annons med texten ”kräftor kräva dessa drycker” säkert en viss roll. Resultatet blev ett statsmonopol för spritförsäljning vilket krävde innehav av motbok som hade införts redan 1917. I motboken registrerades och reglerades inköp av alkohol minutiöst. Innehav av motbok förutsatte att innehavaren hade regelbundet arbete vilket innebar att hemmafruar normalt saknade motbok. Det hade till följd att kvinnor sällan drack alkohol. Under min uppväxttid i en typisk svensk arbetarmiljö under 1940-talet kunde jag inte erinra mig av kvinnor överhuvudtaget förtärde alkohol förutom ett litet glas madeira eller port vid något högtidligt tillfälle. Motboken fanns kvar till 1955. 

Folkomröstningar mot rusdrycksförbud gjordes under 1920-talet i ett flertal länder. I USA blev resultatet ett förbud. Eftersom behovet av alkohol inte kunde röstas bort så uppstod snabbt en illegal marknad. Denna gav upphov till en organiserad kriminell marknad inte minst i storstäder som Chicago. Alkohol framställdes illegalt i stor omfattning liksom smuggling av alkohol från Kanada. Mycket av detta är känt inte minst från olika filmer som till exempel The Godfather. De amerikanska gangstergrupperna sysslade också med smuggling av narkotika som blev en alltmer dominerande inkomstkälla och är så fortfarande.  

Under de senaste decennierna har narkotikasmugglingen blivit alltmer organiserad även i Europa inklusive Sverige. Den svenska försäljningen av narkotika sker i dag olagligt men i välorganiserade former och distribueras till kunder via kriminella nätverk. Konkurrensen är omfattande då verksamheten är mycket lönsam och dagens alla skjutningar, bränder och sprängningar sker i en kamp mellan olika nätverk som får en stor del av sina inkomster från narkotikaförsäljning. 

För att försöka stävja den kriminella verksamhet har flera länder delvis avkriminaliserat försäljning av narkotika. I Europa gäller detta i Nederländerna, Portugal, Schweiz, Tjeckien och Kroatien. Skulle Sverige pröva någon liknande kunde man till exempel sälja lättare droger som cannabis, hasch och liknade på Systembolaget. För att ha översikt över verksamheten kunde man införa registrering motsvarande en digital version av den gamla motboken eller vad som gäller för läkemedel. Ett annat alternativ är att använda apoteken.  

En fördel med en avkriminalisering är att det skulle beröva de kriminella nätverken en idag lönsam marknad och samtidigt ge en överblick och bättre kontroll över narkotikamissbruket. Sverige har i likhet med de flesta länder accepterat ett lagligt spritmissbruk liksom missbruk av skadliga tobaksprodukter. Sannolikt är vissa former av narkotika knappast farligare än spritförtäring och endast en mindre grupp i befolkningen är intresserad av narkotika. 

Den stora fördelen av en legalisering skulle vara att få bukt med den grova kriminaliseringen genom att underminera den kriminella marknaden.