Min erfarenhet är att saker ofta är mycket enklare än man tror. Om du tycker att detta låter skrytigt så kan du genast sluta läsa ty det blir värre. Det har nämligen hänt mig flera gånger att jag satt mig in i något som anses komplicerat och upptäckt att det är självklart. Ta den kristna berättelsen om Gud till exempel. Man behöver bara läsa boken.

Gud vill att människornas liv på jorden ska vara paradisiskt (annars hade han inte skapat dem i paradiset, alltså Edens lustgård). Han säger åt dem hur de ska göra, nämligen älska sin nästa som sig själv. För mig är det en mycket lättillgänglig och övertygande tanke att jordelivet blir ett paradis för människorna om de gör som Gud säger. Det blir inga brott, ingen hungerssvält (eftersom man delar på maten), inga svek, inga krig och troligtvis snart inga sjukdomar heller om man antar att vetenskapen får hålla på som vanligt. Jag behöver inte ens tro på Gud för att se den rättframma logiken i detta tänkande. Den gäller oberoende av honom. Sedan är det en annan sak, nämligen att människorna inte lyder Hans order, som gör att jordelivet inte överallt är ett paradis. Men det kan man inte skylla på Gud.

På den vägen är det med många av tillvarons påstådda oklarheter, således att deras sanning uppenbaras bara man knäcker koden som ofta ligger lättillgänglig. Häromåret löste jag enkelt ett av nationalekonomins stora mysterier som aldrig diskuteras i undervisningen vilket kan bero på att många proffs inte ens ser gåtan.

Hur uppstår efterfrågan? Det är enigmat. Du är företagare och vill producera och sälja mer men hur ska de veta att det finns någon som vill köpa? Bara för att ett företag marknadsför ett större utbud är det ju inte säkert att efterfrågan stiger i samma takt. Betänk följande liknelse.

På en i övrigt öde ö bodde två personer, en bonde och en fiskare. Bonden bakade två bröd om dagen och fiskaren fiskade två fiskar. Bonden åt själv det ena brödet och sålde det andra till fiskaren. Fiskaren åt själv den ena fisken och sålde den andra till bonden. Ett bröd byttes mot en fisk. Fisken kostade ett bröd och brödet kostade en fisk. Så hade det alltid varit.

En dag fick fiskaren en knäpp. Kanske hade han spräckt ett blodkärl i hjärnan, kanske hade han andats in giftiga ångor från kärret, man vet inte, men han började fantisera. Han funderade och resonerade med sig själv om alternativ. Olyckan hade gjort honom till något av en uppfinnare.

Många fiskar hoppade av hans krokar, det tyckte han nu, för första gången, var ett problem. Kunde man inte hitta på något sätt att få dem att sitta fastare? frågade han sig själv. Efter en veckas grubblerier skrek han plötsligt ”eureka” och konstruerade en krok med hulling.

Den fina innovationen ökade produktiviteten med femtio procent. I stället för två fiskar om dagen fick han nu upp tre fiskar. En fisk åt han själv som vanligt, de två andra erbjöd han bonden.

Döm om fiskarens förvåning när han inte längre fick ett bröd per fisk. Marknadskrafterna grep in och sänkte fiskpriset till ett halvt bröd, för den trygge bonden hade inte fått någon produktivitetshöjande knäpp, utan torgförde bara sitt traditionella enda brödstycke.

Vafan, sa fiskaren, här är det jag som plågat mig själv med att tänka, jag som ansträngt mig att tillverka nya prylar, jag som har ökat produktionen och jag som har burit dubbelt så mycket last till handelsplatsen – och sedan är det han som tar hela vinsten! Fiskaren var upprörd över samhällets orättvisor.

Nationalekonomer som jag pratat med om denna viktiga fråga undrar flinande om jag driver med dem. Det gör jag inte. Jag upptäckte problemet när jag arbetade i Afrika och uppgiften handlade om att få fart på den ekonomiska utvecklingen. Bondens och fiskarens dilemma är mitt i prick vad det handlar om.

Situationens naturliga förlopp, som också förklarar varför det inte blir någon riktig ekonomisk utveckling, är att fiskaren misslynt konstaterar att det inte finns någon marknad för den utökade produktionen. Han suckar och säger att han får väl jobba lite mindre i framtiden så att det bara blir två fiskar om dagen. Då utbryter stagnation och priset återgår till det normala.

Men det finns också ett annat scenario:

Knäppen satt kvar i fiskarens hjärna och en dag fick han en idé. Han slog bonden i skallen med en träklubba i hopp om att bonden också skulle få en knäpp. Och se! Det fungerade. Bonden till att analysera och fundera och snart hade han funnit metoder att öka produktionen till tre bröd om dagen.

Nu fanns marknad för fiskarens extraproduktion. Nu kunde en väldig ekonomisk tillväxt ta sin början.

Jag försökte förklara för nationalekonomerna att det inte dög att ha en begränsad och isolerad innovationskraft i en ekonomi om det ska bli något bra resultat. Det handlar om att få hela befolkningsgrupper att tänka på nya sätt. Detta resonemang har aldrig gjort något intryck på nationalekonomerna. De tycker att det låter för enkelt.

Min slutsats har länge varit att nationalekonomerna inte begriper nationalekonomi och att prästerna har svårt att förstå vad Gud säger åt dem.