Glöm cancerpatienter och hjärtsjuka. Glöm funktionshindrade barn såväl som vuxna, glöm de äldre som slitit hela sitt liv med att bygga upp välfärden. Glöm trafikskadeoffer och oskyldiga offer för den organiserade gängbrottsligheten. Glöm för all del också alla dem som blivit traumatiserade av att det sprängs och skjuts i snart sagt varenda stadsdel i Stockholm och andra storstäder. Resurserna ska gå till de kriminella gängen.

Det är det budskap SVT för fram, med hjälp av överläkaren Ragnar Ang på Sahlgrenska i Göteborg.

Ibland händer det, det där som får en att på allvar fundera över om det finns något i vårt dricksvatten som gör människor totalt hämningslösa och fullkomligt befriar dem från varje uns av moral. Inte sällan händer det i samband med inslag på SVT Nyheter. Som detta, där SVT tar sig för att intervjua överläkare Ragnar Ang som är skamlös nog att inte bara kräva mer resurser till vården av skottskador utan dessutom påstå att kriminella förtjänar den bästa vård Sverige kan ge.

Det skulle möjligen kunna vara förståeligt om den svenska vården fungerade som den ska. Det gör den inte, och det vet naturligtvis både Ragnar Ang och SVT:s nyhetsredaktion. Att i det läget kräva mer resurser till de kriminellas skottskador är uppseendeväckande hånfullt mot svenska folket.

Ett argument är att kostnaderna för skottskadorna kommer att öka om inte samhället tillsätter mer resurser:

”Konsekvenserna om det här inte utvecklas är att vården kostar ännu mer pengar. Om vi effektivt kan rehabilitera patienter tillbaka till arbetslivet så är det en investering som lönar sig i flera år” säger Ragnar Ang.

Vad, exakt, är det för ”arbetsliv” dessa kriminella är tänkta att återgå till? Narkotikahandel? Mord? Sprängningar? Jo, det låter ju som en oerhört lönsam investering.

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att SVT bemöter den senaste tidens skjut- och sprängkaos med ett inslag som går helt emot medborgarnas, skattebetalarnas (deras egna finansiärers) intressen. SVT har sedan decennier en skev syn på gärningsmän och offer, på brott och straff, och strävar ständigt efter att pådyvla medborgarna denna. Den här sortens reportage är, med andra ord, förväntat. För att ge en dramatisk touch åt inslaget har man, istället för en reporter som ställer frågor, en röd banner där frågan står i fetstil med versaler. Rubriken på inslaget lyder ”Vård av skottskador” och Ragnar Ang får ordet:

”Det komplexa med skottskador är att… som jag sa… att dom… dom… eeh… går rakt igenom kroppen och därmed… eeh… skadar dom oftast mer än en organ. Ööh… så du får fler problem samtidigt. Eeh… Det andra problemet är att skottskadan den går ju igenom kroppen på ett sätt så det gör det svårt för oss att komma åt. Eeh… Baksidan eller dj-dj-djupt inne i kroppen så är det ju så klart svårare att… komma åt än om det är ytligt.” säger han självsäkert, med minen hos den som står lite över vanliga människor.

Nästa fråga lyder: ”Vilka bestående men kan man få?”. Nu lägger Ragnar Ang huvudet på sned och anlägger en bekymrad min:

”Ja det kan variera från att… va helt återställd och arbetsför till att man är… permanent rullstolsburen och… eeh… eh och med nedsatt… eeh… eeh… eh… hjärnkapacitet.”

Därefter kommer slutklämmen: ”Hur kan vården förbättras?”

Nu blir Ragnar Ang riktigt vältalig och är sprudlande entusiastisk för han vet ju exakt vad som krävs – mer resurser så klart!

”För det första är det ju kompetensförsörjning… av… eh… dom som tar emot patienterna. Eeh… Det behövs finansiering för forskning och det behövs en kartläggning och utvidgning samt… förbättring av… den… rehabiliteringen som man behöver efter sjukhusvården. Våra patienter är unga. Arbetsföra. Ööh… och har oftast 60 år kvar att leva. Efter vi har kunnat rädda… dom. Och… döh… vore synd om inte dom får den optimala den mest bäst tänkbara rehabiliterings… möjligheten alltså som… Sverige kan erbjuda.”

Unga. Arbetsföra. 60 år kvar att leva.

Är det så Ragnar Ang ser på de yrkeskriminella männen som lamslår samhället, gör det offentliga rummet otryggt och stjäl resurser från människor som förtjänar dem bättre? I så fall kan man med fog fundera över hur hans moraliska kompass ser ut. Kan man lita på hans yrkesetik? Om han får in två akutfall samma kväll, där den ene är en skottskadad kriminell ung man och den andre en äldre person som blivit knivhuggen av en rånare, vem av dem prioriterar han då? Jag är inte helt säker på att jag vill veta svaret på den frågan.

Unga. Arbetsföra. 60 år kvar att leva. Vi pratar om män som inte lyfter ett finger för att bidra till samhället, som valt en kriminell bana i tidiga år och som inte arbetat hederligt en enda dag. Det är dessa mäns kommande tillvaro Ang vill underlätta genom att ta resurser från annan vård.

Här borde SVT naturligtvis ha ställt frågan: ”På vilkas bekostnad?” Det gjorde de förstås inte. En sådan fråga vore ju oförenlig med budskapet om att inte ställa grupper mot varandra. Allas lika värde-principen medger inte att kriminella våldsverkare möjligen skulle kunna ha gjort sig något mindre förtjänta av ”den mest bäst tänkbara” vården Sverige har ett erbjuda. Men Ragnar Angs resonemang gör det ganska enkelt att ändå räkna ut vilka grupper som först skulle få stryka på foten om han fick som han ville – det är bara att vända på hans argument:

Äldre. Icke arbetsföra. Mindre än 60 år kvar att leva.

SVT:s agenda är glasklar. Men även Ragnar Ang har med största sannolikhet en egen agenda. Jag är inte alls övertygad om att han är intresserad av unga kriminellas vård och rehab. Det verkar mer troligt att han är intresserad av sin egen karriär. Han driver det egna bolaget Dr Ang Consulting AB och hyr ut sig själv som specialistläkare till sjukvårdsinrättningar i Sverige, erbjuder föreläsningar och bedriver kursverksamhet inom sjukvården. Som flera andra läkare på traumaenheten på Sahlgrenska har han också gått specialkurser i skottskador i Soweto, Sydafrika. Han har, med andra ord, allt att vinna på att driva frågan om mer resurser till just skottskadade. Nu får han dessutom gratisreklam av skattefinansierade public service.

Det här famösa reportaget är oerhört respektlöst mot de hårt ansatta nettoskattebetalarna, som själva måste vänta i operationsköer och andra vårdköer medan kriminellas uppgörelser slukar resurser. Både Ragnar Ang och SVT:s nyhetsredaktion borde skämmas ögonen ur sig.

För övrigt har de kriminella unga betydligt mer pengar än de flesta skattebetalare. Bara kläderna de har på kroppen kostar mer än vanligt folk tjänar på en månad. De har med andra ord råd att betala sin egen rehabilitering. Det skulle gynna hela samhället, och frigöra resurser till de grupper som verkligen förtjänat den bästa vård Sverige har ett erbjuda.

Bild: SVT Nyheter, skärmdump