PATRIK ENGELLAU: Min nominering till Sveriges mest enfaldiga och osmakliga debattartikel

Senare i vår kommer den stora åsnegalan att avhållas på Friends Arena där Sveriges överlägset dummaste debattartiklar kommer att koras. Dagens Nyheter, en tidning som alltid är på hugget med de djärvaste synsätten, tycks redan ha placerat sig i vinnarhålet med en artikel om att framtidens krig måste bli hållbara.

Först förstod jag inte hur listigt tänkt detta var av debattörerna, två representanter för krigsmaterielindustrin. Men gradvis gick det upp ett ljus även i min förmörkade skalle. Hualigen, debattörerna hade ju rätt! Världshistoriens alla krig har ju faktiskt tagit slut! Inte ett enda har hållit på så länge att det skulle kunna räknas som rimligt hållbart. Mycket riktigt har, som de två debattörerna påpekar, ”det statliga företaget Miljömärkning Sverige” och olika ”Svanenmärkta fonder” vägrat att hållbarhetssäkra svensk försvarsindustri och drivit på internationellt för att investeringar i sådana företag – åtminstone fram till dess att raket-, kanon- och projektilindustrierna rycker upp sig för att krigen inte ska behöva utslockna i förtid – ska stämplas just som ohållbara.

Bakgrunden är, som debattörerna understryker, paradoxalt nog att dagens situation faktiskt är hållbar i bemärkelsen att den existerande krigskapaciteten ”endast är dimensionerad för ett Europa i fred”. Men numera är detta otillräckligt. Sverige måste satsa inte bara på hållbarhet i fred utan också på hållbarhet och uthållighet i krig.

För detta krävs nya investeringar i hållbarhetskrigsindustri och det är där det kniper. Det hållbarhetsmaximerande militärindustriella komplexet har inte kapital så det räcker och de stora investerarna, som har pengar, har blivit vilseledda att tro att moderna krig inte skulle vara tillräckligt hållbara. Men det är en felsyn, förklarar debattörerna. Krigsindustrin är numera helt ”grön”. Den stöder fullt ut omställningen mot hållbara och uthålliga krig. Det är en bransch som behöver rekrytera. ”Företagen anpassar aktivt sin verksamhet och sina produkter efter de hållbarhetsutmaningar som vi som samhälle står inför.”

De skräckscener mjukisar som jag trodde att vi betraktade i stillbilder och videos av nysprängda människor som vrider sig i plågor efter storskaliga, gröna vapenattacker, barn med avskjutna huvuden, rykande lägenheter täckta med köttslamsor efter ekologiskt genomtänkta framstötar, soldater som med blodiga händer försöker hålla inälvorna inuti buken, allt sådant är bara illusioner skapade av kapitalstarka finansiärer som är för giriga för att vilja satsa på hållbar svensk framtidsindustri i en lovande, hållbar bransch.

Så länge ”finanssektorn fortsätter att ha en negativ inställning och praxis” måste regeringen ”även agera i Sverige”. ”Nu krävs det ledarskap för att styra utvecklingen. De europeiska försvarsföretagen står redo att bidra.”

Patrik Engellau