Att Centerpartiet länge varit ett parti i fritt fall är ingen hemlighet. Med den föreslagne partiledaren Muharrem Demirok lär det knappast bli bättre. Efter att med viss svårighet ha uthärdat Agendas intervju med honom kan jag konstatera att han är en värdig efterträdare till Annie Lööf – om syftet är att fortsätta driva partiet åt ett håll som väljarna uppenbarligen inte har mycket till övers för.

Agenda blir mer och mer av en parodi på sig självt, med programledare som anlägger minen hos vassa skjutjärnsjournalister men i själva verket enbart ställer de förväntade frågorna, som intervjupersonerna tränat så mycket på att de kan svara i sömnen. Intervjun med Demirok är inget undantag. Dessutom blir det övermåttan löjligt när Nike Nylander börjar med att göra stor sak av hans smeknamn. Vill herr Demirok kallas Murre eller Muharrem?

På vilket sätt är det relevant i sammanhanget? Jag har då aldrig hört vare sig henne eller någon annan journalist fråga Ulf Kristersson om han vill kallas Ulf eller Uffe eller Jimmie Åkesson om denne föredrar Jimmie eller Jimpa.

Det visar sig snart att Muharrem Demirok är lika verklighetsfrånvänd som sin företrädare. Hans förklaring till att centern backade i valet, och fortsätter att backa, är inte att partiet hade svårt att komma med förslag som föll väljarna i smaken – utan tvärtom:

”Vi hade nog ganska många förslag och vi hade väldigt bra förslag men ibland så drunkna dom i att dom blev för många.”

Okej. Centerns väljare blev alltså så överväldigade av partiets många kanonförslag att de helt sonika gick och röstade på andra partier istället i rena chocktillståndet, är det så vi ska förstå saken? Jorå så att e…

Det där kan nog bli den nya lilla svarta inom politiken. Det skulle väl vara mumma för de flesta partiledare, och andra partirepresentanter, om de kunde förklara ett dåligt valresultat med att de är alldeles för bra för sin egen väljarkår.

”Varför backade ni i valet?”

”Jo men alltså det var för att vi kom med så himla många bra förslag liksom, väljarna hängde inte med i vår briljans!”

Demirok påstår också (på fullt allvar) att ”den breda mitten” – ett fenomen som inte existerar annat än i Annie Lööfs, och uppenbarligen hans egen, fantasi – har ”vunnit”.

”Över femtio kommuner i Sverige idag styrs ju mellan S och M. Så om man skulle vilja säga så skulle man kunna säga att den breda mitten har vunnit men bara inte i riksdagen.” säger han och tillägger malligt: ”precis som vi sa”.

Ungefär som om det är först sedan Annie Lööf började dilla om ”den breda mitten” som samarbeten pågått över partigränserna ute i landet.

Hur okunnig är den här mannen egentligen om svensk politisk historia? Och varför ställer inte Nike Nylander en följdfråga? Eller är hon lika ovetande om att blocköverskridande samarbeten har fler år på nacken än Annie Lööfs i sammanhanget relativt korta tid som partiledare?

För övrigt tycks inte drömmen om ”den breda mitten” vara särskilt fast förankrad i partiet rent generellt. Det faktum att Demirok redan nu förklarar att han minsann aldrig tänker samtala med SD visar bara hur dålig koll han har på det parti han så gärna vill styra över. Redan före valet samarbetade Centern i Skinnskatteberg med SD och nyligen kunde Upsala Nya Tidning berätta att Centerpartiet i Tierp har ingått en valteknisk samverkan med SD (låst artikel).

En sak kan man utläsa av den här tillrättalagda och ytliga intervjun, nämligen att Centerns tilltänkte partiledare är en lika stor floskelmaskin som sin företrädare. Har han ens de mest basala kunskaper om hur Centern en gång formades, och vad partiet stod för innan Stureplansfjantarna kuppade och skapade ett parti för storstadshipsters?

Han påstår sig visserligen vara oerhört bra på att lyssna på landsbygdens röster, men den som på fullt allvar påstår att partiet gått bakåt för att det är för bra – överlägset väljarnas förstånd – kan knappast ha mycket till öron att lyssna med.

För mig får Centern gärna välja Muharrem Demirok som partiledare. Han lär bli en garant för att de fortsätter att backa. Om inte de traditionella centerpartisterna ute i landet får nog till sist och tar tillbaka befälet över det parti som är deras. Då först kan Centern kanske bli ett parti att räkna med igen.

Bild: Skärmdump Agenda, SVT Play