Socialdemokraterna har en stark tendens att betrakta fullt fungerande vuxna som dagisbarn. Därför fattade dåvarande regeringen i januari 2022 det ”historiska beslutet” om ett omställningsstudiestöd. Precis som om inte samtliga idiotiska beslut som MP/S-regeringen fattat varit just historiska.

Beslutet går ut på att om de som jobbat i minst åtta av de senaste 14 åren, och därmed är etablerade på arbetsmarknaden, vill vidareutbilda sig med start 1 januari 2023, ska de få göra detta under ett år med generösa bidrag, alltså helt gratis.

Eller rättare sagt; någon annan får naturligtvis betala, som det alltid är med socialdemokraternas generösa bidragspolitik. Maxbidraget är på 20 500 kr netto i månaden, med möjlighet att låna ytterligare 12 300 kr i månaden från CSN.

Från Arbetsvärlden 27 januari 2022:

”Reformerna totalt beräknas kosta 11 miljarder, av dessa går mellan sex och nio miljarder kronor åt till omställningsstudiestödet. När det är fullt utbyggt, vilket kommer ske successivt de närmaste åren, kan stödet omfatta upp emot 40 000 personer årligen.”

Men nu har de elaka blåbruna nazisterna satt käppar i det socialistiska bidragshjulet genom Tidöavtalet.

Den nya regeringen har förtydligat att omställningsstudiestödet, långt ord det där, enbart ska betalas ut till ”utbildningar som har hög efterfrågan på arbetsmarknaden”, vilket kan tydas som så kallade bristyrken.

Detta oroar facken, berättar Ekot 3 januari 2023. Facken är upprörda. Så var det inte bestämt. Alla ska ha rätt att under ett års tid, på andras bekostnad, ”stärka sin ställning på arbetsmarknaden”. Några bristyrken var det verkligen inte tal om. Detta ska absolut inte vara någon ”arbetsmarknadsåtgärd”. Vilket jag tolkar som att det handlar om rena lyxstudier, som man inte själv ska behöva betala för.

Den nya regeringen har tillsatt 1,4 miljarder i 2023 års budget till detta vansinne. Dessa pengar är tänkta att räcka till 9 000 hugade studenter. Det utgör, enligt mina egna beräkningar, cirka 155 000 kr per person i bidrag under 2023.

Intresset har, inte helt överraskande, varit stort. Man kunde börja ansöka om bidragen den 1 oktober 2022, och sedan dess har 23 000 ansökningar inkommit till CSN, som ska fatta besluten. Av dessa har 138 fått bifall och drygt 3 000 fått avslag.

Så nu gäller det sannerligen att CSN lägger på ett extra kol för att hinna fatta beslut för de övriga 8 862 som också ska få studera gratis under 2023. Vårterminen börjar ju vilken dag som helst nu.

Mitt inlägg handlar inte bara om orättvisan i denna reform, som att jag minsann fick betala min ”omställning mitt i livet” helt själv. Även om jag faktiskt, minsann, fick ta studielån under 3,5 år och sedan betala tillbaka varenda krona, efter att jag tagit min universitetsexamen vid 43 års ålder.

Det handlar främst om den skrämmande mentalitet som råder inom socialistblocket. Inte ens de som är väletablerade på arbetsmarknaden sedan åtta år förväntas kunna ta ett eget ekonomiskt ansvar för sin yrkesmässiga vidareutveckling. ”Staten”, alltså de andra dumma jävlarna som väljer att inte förkovra sig, får stå för fiolerna.

I sina stolta beräkningar räknade socialisterna med 40 000 studerande per år tack vare denna fantastiska reform. Nu står vi här, med 138 glada och ivriga studenter i startgroparna. En fullkomlig succé, med andra ord.

Vad händer när dessa gratisstudenter inte får sitt drömjobb efter ett års studier? Vem ska ta hand om dem då? Vem ska försörja dem?

Frågorna är retoriska. Det kommer naturligtvis staten att göra. De desillusionerade studenterna får helt enkelt börja om på dagis igen.