BIRGITTA SPARF: Sorg över Sachit – eller över vårt samhälle?

Mehdi ”Dumle” Sachit sköts till döds i Rinkeby på juldagsmorgonen. Han presenteras så här i Expressen samma dag:

”Han var en tungt kriminellt belastad man, dömd för bland annat grovt sexualbrott, våldsbrott och narkotikabrott, med en central placering i kriminella Rinkebynätverket ‘Dödspatrullen’.”

Trots allt detta var Sachit fri att gå runt på gator och torg och noja, som en fri man. I min bok borde hans sammanlagda fängelsetid för de nämnda brotten ha varit minst 20 år.

Men vi är ju i Sverige, och han har med all sannolikhet varit föremål för rättsväsendets omfattande och svårbegripliga åldersrabattsystem. Polisen kanske delar ut rabattkuponger, vad vet jag. Det är därför vi ideligen hör att dessa olika kriminella redan är ”välkända av polisen”.

I P1 Morgon tas hans fall upp, med Diamant Salihu, kriminalreporter på SVT och författare till boken ”Tills alla dör” som gäst i studion hos Pia Fridén.

De gamla vanliga uttrycken om de ihjälskjutna kriminella som ”unga män” och ”unga pojkar” förekommer ymnigt i inslaget. Precis som om vi borde sörja alla dessa unga liv som gått till spillo.

Att deras närmaste sörjer kan jag förstå. Men jag sörjer dem inte det minsta, för att vara helt uppriktig.

När jag hörde utsändningen på P1 Morgon i morse sa Pia Fridén till Salihu:

– Men nu finns han ju inte med oss längre.

Det uttalandet är nu bortklippt, så jag kan inte bevisa att det var vad hon sa. Jag har inte mer att komma med än min starka reaktion på hennes uttalande. Ingick han även i Fridéns P1-gäng, eller vad? Jag kan bara hoppas på att någon annan också hörde det, och reagerade som jag.

Den ihjälskjutne Sachit har förekommit flitigt i Expressen. Bland annat i en filmad intervju från oktober 2021. Den kvinnliga intervjuarens okunnighet, naivitet, rena idioti eller vad det nu är, får henne att under intervjun säga:

– Gangsterrappen skulle kunna vara en väg ut ur kriminaliteten. Men det handlar också om att bygga gruppens varumärke.

Kanske tror Expressens reporter att om man vinner P3 Guld som gangsterrappare så är man ”räddad” från gängbrottsligheten. När det enda denna så kallade ”musikform” bygger på är tidigare och framför allt fortsatt grov gängkriminalitet.

Hon säger detta, trots att Sachit själv säger under intervjun att det bara är verkligt hardcore kriminella, som han själv, som egentligen har rätt att rappa, med någon som helst trovärdighet. Mesiga typer som Einár, som bara var en småbrottsling i sammanhanget, är helt värdelösa.

Men Einár var ändå värd att döda, eftersom han var väldigt framgångsrik bland de intellektuella medelklassföräldrarna på Södermalm, och deras barn.

Dödsskjutningarna ute i orten, och annorstädes, fortsätter med oförminskad styrka. Några har fått ytterligare en ”ung man” att sörja. Men tyvärr, jag deltar inte i den sorgen. Jag sörjer enbart vårt raserade tidigare trygga samhälle.

Birgitta Sparf