Under de senaste åren har oändligt många av de beskäftiga påståenden som politiker, ofta med hjälp av journalistkåren, förklarat för sanning visat sig vara rena fantasierna. Invandringen har inte räddat vare sig välfärden eller pensionerna, fusket bland de ensamkommande barnen var utbrett, gruppvåldtäkter begås i större utsträckning av män från våldskulturer och islamistiska moralpoliser har delar av förorterna i sitt våld. Allt det där som för inte särskilt längesen medförde naziststämpling är idag vedertagna sanningar som ingen förnekar, även om vissa ännu inte är helt bekväma med att uttala dem högt.

Nu har Expressen inlett en artikelserie (låst artikel) om hur kriminella tagit över inte bara gator och torg, utan även skolans värld. Gängkriminellas barn härjar och spelar allan i skolorna, och lärarna vågar inte göra orosanmälan på grund av föräldrarnas våldskapital.

När det gäller barn med normala föräldrar räcker det dock med det lilla för att orosanmälan ska göras. Det är ju riskfritt, eftersom dessa föräldrar sannolikt inte drar fram ett automatvapen om läraren påpekar att deras barn skolkat en timme eller två, eller knuffat någon i matkön.

För oss som inte sällat oss till det tjusiga gäng som hyllat naivitet som en förträfflig egenskap kommer detta inte som någon överraskning. Vi vet ju redan att det ständigt tas hänsyn till vissa grupper i samhället på grund av deras kultur, religion, påstådda utanförskap och så vidare. Man behöver bara gå in på en akutmottagning, vårdcentral, arbetsförmedling eller liknande institution för att se att hotfulla och våldsamma människor, inte sällan med bakgrunden i våldskulturerna i Mellanöstern, slinker förbi de köande utan att någon – allra minst personalen – säger ett knyst.

Likadant är det alltså i skolan. Följande står att läsa i artikeln:

”Under hösten samtalar vi med personal med stor erfarenhet av arbete på olika grundskolor i södra Sverige. Tillsammans med socialarbetare som sedan många år jobbar specifikt mot radikalisering och gängrekrytering vill de nu vittna om situationen i skolorna. Men de vågar inte gå ut med sina namn. En av dem har tidigare ställt in sin medverkan i ett reportage precis före publicering, av rädsla för repressalier från elever och föräldrar men framför allt från arbetsgivare.

– När jag lyfter hur illa det är anklagas jag för att ha ”fel elevsyn”. Det värsta rektorer eller skolägare vet är när lärare tar upp sånt som ger skolan dåligt rykte, säger en av dem.

Det som personalen berättar om är en skolvärld i socialt utsatta områden där lärare och assistenter måste förhålla sig till barnens gängkriminella familjebakgrund. Det kan innebära att barn till kända gängkriminella styr hela klassrum. Och att de värsta eleverna inte är de som orosanmäls.

– Det orosanmäls väldigt mycket i skolan men ofta orosanmäls ”fel barn”. De som man inte är rädda för. De vars föräldrar inte råkar vara gängledare, berättar en lärare.”

En väninna som har två tonårssöner säger, när hon läst artikeln:

”Det är det här jag har förstått. Vi ‘vanliga’ föräldrar (läs svenska) kan orosanmälas för allt möjligt och hotas också med det om vi till exempel kritiserar skolan.”

Som vanlig skötsam förälder är man alltså ständigt påpassad och det är oerhört noga med att ens barn inte är borta mer än en viss procent av lektionstiden under en termin. Men sen finns det alltså barn och tonåringar som helt obekymrat kan vara bort i både veckor och månader, och till och med stjäla och misshandla andra elever utan att det blir några konsekvenser?

”Inte en enda anmälan. Inte en enda utredning. Inte en fosterhemsplacering. Ingenting.” säger min väninna som sett detta på nära håll.

Nu har hon, och vi alla andra som redan misstänkte detta, fått svart på vitt. Skolledningar här och var (eller kanske i hela) Sverige har uppenbarligen satt en ära i att låta kriminella föräldrars barn leva rövare bäst de vill, och samtidigt ökat pressen på vanliga, normala familjer. Precis som i alla andra delar av samhället kompenserar man oförmågan att hålla ordning på grupper med stort våldskapital med att öka kontrollen över skötsamma människor, som jobbar, betalar skatt och drar sitt strå till stacken. Man kan ju undra hur länge detta ska fortgå och vilket resultat det kommer att få i förlängningen.