Den frågan verkar vara lika omöjlig att besvara som ”Hur långt är ett snöre?”.

I Studio Ett 28 september har Milan Djelevic, statsradions Östeuropakorrespondent , besökt två flyktingförläggningar i Serbien. Han pratar med Basil från Syrien i Belgrad och Barakat från Etiopien, som befinner sig i ett annat läger i norra Serbien, nära gränsen mot Ungern. Barakats mål är att ta sig till Storbritannien för att skapa sig ett bättre liv.

Båda vittnar om att de mötts med våld när de försökt passera gränserna mot ett EU-land, som Ungern. Basil och hans kompisar, 16 personer, har försökt ta sig in i Ungern men där blivit stoppade, slagna och fråntagna sina mobiltelefoner. Så de tvingades återvända till Serbien.

Basil berättar att de utan problem kan gå in i Serbien, Albanien och Kosovo. Men så fort de försöker ta sig in i ett EU land slutar det i misshandel, övergrepp och förnedring.

Basil har fått ett tillfälligt jobb på en restaurang i Belgrad, så han verkar ju trots allt ha lyckats rätt så bra med sin flykt från Syrien. Reportern frågar Basil om vilken hans drömdestination är, men hinner inte få något svar eftersom Basil ska hasta iväg till jobbet.

Två flyktingaktivistiska organisationer, Rädda Barnen och Läkare utan gränser, har rapporterat om dessa övergrepp mot migranter ”under deras rutt mot väst”. Och visst är det förfärligt, det som sker.

Abir Al-Sahlani, EU-parlamentariker för Centerpartiet, reagerar med hela sitt kvinnliga känsloregister på rapporterna och berättar även om allvarliga fysiska symtom:

– Sånt här, det får mitt hjärta att gå sönder! Men framför allt gör det mig verkligen förbannad, för att dom får inte hålla på med det här. Det är ju helt enkelt ett regelbrott!

Varför ser ingen själva grundorsaken till att allt detta hemska sker?

Det är våra internationella flyktingkonventioner som är upphovet till allt detta. Konventionerna lockar människor att söka sig mot väst, samtidigt som de göder en mångmiljardindustri av migrantsmugglare och förorsakar allt detta lidande bland de som vill flytta hit.

Varför löper EU-politikerna inte linan ut och förespråkar att vi flyger hit alla människor från MENA som så önskar, om samtliga har en absolut rättighet att flytta till ett EU-land och söka asyl? Så att de slipper alla dessa strapatser och umbäranden.

Hur många av dem som söker asyl i Sverige är då verkligen flyktingar, enligt flyktingkonventionerna? Inte så många, visar det sig. Bara var fjärde person, enligt Europaportalen i maj 2022:

”Tre av fyra fick avslag på sina asylansökningar i Sverige under 2021. Totalt fick knappt fem tusen personer sin ansökan beviljad – det lägsta antalet i Sverige sedan EU började föra statistik på området.”

Så frågan kvarstår; när tar flykten från ”krig och en säker död” slut? Hur lång är flyktvägen från Mellanöstern och Afrika till Europa? Tar den slut först när man nått Sverige, eller kan den ta slut i Serbien, som i Basils fall? Ingen, allra minst EU-parlamentarikerna, verkar ha något bra svar på den frågan.