I DN 220911 har Niklas Orrenius en lång och intressant artikel om inflyttade somaliers deltagande i våra svenska val.

Orrenius artikel är mycket upplysande. Dock på ett sätt som inte riktigt var Orrenius avsikt, misstänker jag. Han är nog mest ute efter att beskriva somaliernas svåra utsatthet, samtidigt som han vill berätta hur integrerade somalierna är i det svenska samhället och hur högt deras valdeltagande är.

I texten kan man bland annat läsa följande:

”Valdeltagandet bland svensksomalier kommer att öka i höstens val, tror de flesta svensksomaliska politiker och föreningsaktiva som DN talar med. Många känner sig angripna och vill göra sin röst hörd, enligt Mustafa Ahmed från Kista folkhögskola.

Han undrar själv vart Sverige är på väg, och tycker att det är svårt att tala om utvecklingen med sina barn.

– De är födda här, Sverige är deras land. Men när en rasist som Rasmus Paludan kommer hit och bränner Koranen och skriker elaka saker, under enormt polisbeskydd, blir det svårt att förklara. Är det inte deras land?”

Här väcks min nyfikenhet. På vilket sätt representerar Mustafa Ahmed Kista Folkhögskola? Är han elev där, eller lärare? Här ger Orrenius inga ledtrådar.

Google upplyser mig dock om att Ahmed ingår i skolans ledning, som en av fyra. Skolledningen består av rektor, biträdande rektor, ekonomiansvarig och Ahmed, som är lokalansvarig. Denna position har han alltså uppnått på en folkhögskola i Sverige, utan att ens vara medveten om att Sverige är en demokrati där yttrandefrihet råder.

Han känner uppenbarligen inte till medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Som mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet.

Han kan därmed inte förklara för sina barn hur en svensk/dansk politiker, som han kallar ”rasist”, får bränna koranen och uttrycka sin mening under polisbeskydd mot stenkastande och kravallande muslimer. Eftersom han helt tycks sakna kunskaper om grundlagarna i det land han valt att flytta till för att bilda familj.

Ahmed kan därmed inte heller förklara för sina barn ”vart Sverige är på väg” eller vart ”utvecklingen” av landet kan tänkas leda, vilket står att läsa i citatet ovan.

Sverige befinner sig inte i någon som helst utvecklingsfas när det gäller yttrandefrihet. Vår tryckfrihet är lagstadgad redan år 1766, vilket man får finna sig i om man har för avsikt att leva och bo här.

Mitt enkla svar till Ahmed är att Sverige inte är hans barns land så länge de inte bibringats dessa fundamentala kunskaper. Sverige är inte heller Ahmeds land, eftersom han inte känner till de mest grundläggande demokratiska villkoren för ett liv här. Trots sin rätt så höga position inom skolledningen.

Sverige är svenskarnas land. Sverige kan även bli hemland för alla som valt att flytta hit för att här arbeta, bidra och respektera vår kultur och våra seder och bruk. Samt har för avsikt att följa alla de lagar och regler som gäller här, för en fredlig samexistens inom rikets gränser.

Alla övriga saknar all rätt att hävda att Sverige är deras land. Så enkelt är det.