PATRIK ENGELLAU: Att regera

Det är svårare än du tror att regera. Det beror på att man ofta vill motsatta och oförenliga saker. Om du till exempel blir utbildningsminister så måste du vilja att skolan både ska skapa jämlikhet och lära eleverna att lösa differentialekvationer och ovanpå detta att det ska vara tyst på lektionerna samt att ingen ska tjäna pengar på att lyckas med detta konststycke. Om du blir energiminister så måste ditt mål vara att producera mycket vindkraftselektricitet i Norrland som tyvärr inte kan transporteras söderut eftersom stamnätet inte klarar att leverera strömmen så du måste hitta några bolag som kan tänka sig att köpa elen nästan gratis så att den går åt i Norrland där den är född och varifrån den inte kan förflyttas.

Förr i tiden märkte regeringarna ofta inte hur svårt det är att regera eftersom de inte ville motsatta och oförenliga saker utan lät dem utveckla sig av sig själva eller överlämnade dem till folk som på något vis tog ansvar för besvärliga verksamheter, till exempel lärarkåren när det gällde skolan.

Om du har flugit över någon stor stad har du säkert reflekterat över att det händer en massa saker, exempelvis att trafiken rullar, fastigheter byggs och att folk troligen bor, äter, bildar familj, söker jobb, bjuder vänner på middag och avlider utan att hela detta sammelsurium av aktiviteter regeras av någon övergripande vilja. Då har du nog frågat dig själv hur en sådan mänsklig myrstack över huvud taget kan fungera. Varför behövs det ingen övergripande planering för att folk ska kunna leva i New York när det behövs en regering för att sköta elektriciteten i Norrland?

Skälet till att regeringar förr i tiden inte upptäckte hur svårt det är att styra är att de inte försökte styra så mycket. Men nu är det nya tider och politikerna har bestämt att de är ansvariga för allt och att de därför är piskade av omständigheterna att hantera oförenliga saker. Men eftersom nöden är uppfinningarnas moder så har de också utvecklat metoder att hantera de nya svårigheterna. Den viktigaste metoden är att tillsätta samordnare. Ju mer politikerna lägger sig i för att styra och lägga till rätta, desto mer samordning måste det inrättas. Om man kunde mäta mängden samordning skulle man få ett mått på politikens räckvidd.

Man kan faktiskt mäta mängden samordning och det har jag gjort. Jag googlade på begreppet ”samordnare” och fick mer än 2,5 miljoner träffar. Sedan frågade jag herr Google hur många träffar det fanns fram till år 2000 och han svarade 598. Snacka om geometrisk expansion. Det var precis vad jag hade misstänkt för regeringen har på senare år tillsatt allt fler samordnare. Först märkte jag ingenting men häromdagen meddelade näringsminister Thorwaldsson (s) att han tillsatt en batterisamordnare och det var då jag till slut anade ugglor i mossen och bestämde mig för att ta på mig Sherlock Holmes-mössan och greppa förstoringsglaset för att undersöka och tänka.

På senare år har flera företag börjat bygga batterifabriker, till exempel Northvolt, Scania och Volvo. Näringsminister Thorwaldsson (s) säger att elektrifieringen måste gå snabbt och att han därför måste regera mera. Att regera betyder som sagt att koordinera och lösa upp knutar. Regerandet utövas medelst utnämning av samordnare. Till exempel kommer Sveriges batteriförsörjning att löpa på mycket snabbare när det finns en statsanställd samordnare på plats av precis samma skäl som New York skulle fungera bättre med ett planerande kommandokommissariat i ledningen.

Thorwaldsson (s) säger till TT att koordineringen handlar om att ”identifiera utmaningar och hinder”. Såklart, samordnaren måste förstås börja med att ta reda på vad han ska göra. Thorwaldsson (s) menar att det finns två utmaningar: tillgång på fossilfri el samt tillståndsprövningar.

Att ordna tillstånd och fossilfri el är något som redan tidigare låg under politisk kontroll. Nu kommer privata företag och begär att regeringen ska leverera. Då uppstår genast ett problem som måste hanteras med ny samordning för att det ska bli snabba lösningar. Herr Google ger 22 000 träffar på sökordet ”batterisamordnare”.  

Patrik Engellau