BIRGITTA SPARF: Tänk till innan ni stödjer stadsmissionen

Jag studsade till när jag i DN 29 juli såg att chefen för ett hjälpcenter som Stockholms stadsmission inrättat, för hjälp och vägledning till krigsflyktingar från Ukraina, leds av en kvinna i strikt heltäckande hijab. Hon heter Susanne Svensson, är chef för verksamheten och deltar i det dagliga arbetet på hjälpcentret vid Fridhemsplan, vilket startades den 12 april.

Jag blev genast nyfiken på vem denna Susanne Svensson är. Jag fick fram att hon är socionom, har enligt egen utsago utländsk bakgrund, är praktiserande muslim i religiös klädsel samt talar förutom svenska arabiska och engelska, enligt Linkedin.

Varför skriver jag nu om denna Svensson? Det finns goda skäl för det.

Bland annat att Stockholms stadsmission 2017 valde att inte ta emot en gåva om 85 000 kr från Sverigedemokraterna, med hänvisning till att partiet inte innehar för Stadsmissionen korrekt, lämplig och godkänd värdegrund.

Stadsmissionen förklarar varför de tackat nej, i ett detaljerat svar på vanliga frågor som de fått om detta. Det handlar som alltid om alla människors lika värde och att Sverigedemokraternas företrädare påstås ha visat att de inte anser att alla människor har lika värde och rättigheter. Jag citerar från Stadsmissionens policy, vilken de betonar i sin förklaring:

”Vi ifrågasätter diskriminering som upprätthålls genom ojämlika maktordningar och vi vill skapa förutsättningar för egenmakt och inflytande för varje människa i samhället.”

Stadsmissionen låter alltså en tydligt uttalad representant för en av de mest ojämlika maktordningar som finns, den totalitära politiska ideologin islam, bli ansiktet utåt för en av sina hjälpverksamheter. Vilken till absolut övervägande del besöks av ortodoxt kristna kvinnor som ensamma flytt med sina barn från det ryska anfallskriget i Ukraina.

I denna verksamhet anser Stadsmissionen det lämpligt att placera Svensson. En aktiv företrädare för en ideologi som sätter förtryck av kvinnor och begränsning av kvinnors frihet, egenmakt och inflytande väldigt högt upp på dagordningen.

Svensson representerar en ideologi/religion där kvinnan enligt den regelbok som Svensson följer, koranen och sharialagarna, har halva människovärdet av en man vid arv, får räkna med lite stryk om hon inte lyder sin make, ständigt i hederns namn måste kontrolleras genom sedesam och heltäckande klädsel, får slinka in genom en sidoingång till moskén och försvinna upp på läktaren, för att hållas utom synhåll från männen. För att bara nämna några exempel.

Detta är alltså vad Stadsmissionen föredrar, framför en stor penninggåva från Sveriges tredje största politiska parti, demokratiskt invalt i riksdagen 2010.

Den 10 juni 2022 kan man i Göteborgsposten läsa följande ekonomiska fakta om Stockholms stadsmission:

Intäkter: 560 miljoner kronor

Insamlingskostnader: 12 procent

Director: Åsa Paborn

Lön: 105 000 kronor i månaden

Inte undra på att en lokal hjälporganisation med en sådan välbetald chef finner det enkelt och självklart att tacka nej till en större penninggåva från ett parti som anses sakna rätt värdegrund. Det säger sig självt. Då har man råd att välja och vraka bland givarna som vill lindra nöden för de arma, fattiga, utsatta och behövande.

Jag menar inte med detta att ni inte ska stödja Stadsmissionen. Jag säger bara att ni kanske ska tänka noga efter, både en och två gånger, innan ni gör det.

Birgitta Sparf