Nyligen skrev jag om Yasmine Abdullahi som, i tidningen Arbetaren, gav uttryck för en skev verklighetsbild och fördomar om etniska svenskar. Den som följer Arbetarens Facebook-konto inser att det var ett misstag av redaktionen att publicera texten, eftersom den är en förolämpning mot just de människor Arbetaren säger sig värna. Få vanliga människor äger den sortens sommarnöjen i skärgården dit Abdullahi vill bli inbjuden så det är uppenbart att hon snarare jämför sig med läsare av Connoisseur än Arbetaren. Frågan är därför varför Arbetaren ger plats åt den här typen av fördomar riktade mot etniska svenskar.

Ett svar på den frågan är sannolikt att Arbetaren vill visa hur duktiga de är på att främja mångkultur och lyfta etniska minoriteter. Då spelar det ingen roll hur grovt en skribent som Abdullahi har missuppfattat den etniske svenskens vardag, som tillhörande en minoritet får hon ge uttryck för fördomar på ett sätt som aldrig skulle vara accepterat om hon haft sina rötter i Sverige.

Det här är ett problem eftersom det kränker människor som förtjänar bättre. Människor som stretar och arbetar för att kunna behålla torpet som farfarsfar byggde, eller fritidshuset som pappa köpte efter att ha sparat i åratal. Det är minst sagt pinsamt att Arbetaren inte hyser större respekt för alla dessa människor.

Men det är också ett problem för Yasmine Abdullahi. Även om hon säkerligen kommer att lyftas fram av Arbetaren även fortsättningsvis, och kan komma att gästspela eller till och med få fast tjänst på någon annan tidning eller tidskrift som definierar sig som god vänster, så är hon ju styrd av en falsk verklighetsbild. Hon verkar på fullt allvar tro att de kändisar, influencers (och journalistkollegor?) som hon följer på sociala medier är representativa för hela Sveriges befolkning. Med den ytliga verklighetsuppfattningen blir det svårt för henne att kunna skriva några djuplodande analyser om något ämne överhuvudtaget eller bli tagen på allvar utanför klubben för inbördes beundran.

Därför hade det varit oerhört värdefullt både för henne själv och för tidningens förtroendekapital om någon på redaktionen (chefredaktören kanske, som väl borde ha åtminstone en gnutta historiekunskaper) hade informerat henne om de svenska arbetarnas historia och hur livet levdes i de torp som nu gått i arv till barnbarn och barnbarnsbarn. Då hade både hon och redaktionen sluppit skämmas nu när allt fler berättar om den verklighet som Abdullahi inte har minsta begrepp om. Denne man, till exempel:

”Jag står till vänster själv politiskt och just därför blir det här extra pinsamt. Som klassanalys betraktat rena katastrofen. Hon har uppenbarligen gått raka vägen från invandrarkompisarna i förorten till akademiker och medelklass i Stockholms innerstad. Det hon kallar ”vita rum”. I detta ”vita rum” har alla tillgång till sommarstugor, skärgårdsöar och segelbåtar.

Etnisk svensk arbetarklass känner definitivt inte igen sig i detta. Hur blev det ett ”vithetsprivilegium” med ett ärvt torp på landet som en farfar byggde för hundra år sedan? Ett hus han byggde själv på fritiden.

På samma sätt är det inte helt ovanligt att invandrargrabbar tror att Canadagoosejackor för tiotusen och bilar för en halv miljon skulle vara självklarheter för de flesta svenskar. En slags parallell verklighetsbeskrivning.

Från min egen balkong kan jag se att det är jättemånga som också sitter på sina balkonger trots att det är varmt i juli månad. Svenskar och invandrare. För egen del tänker jag utnyttja möjligheten att hyra stuga via mitt fackförbund, en möjlighet som står öppen för alla oavsett bakgrund.”

Han får svar av en kvinna som skriver:

”Helt riktig analys av missad klassanalys. Det är dessutom en viss sorts akademiker i innerstadsmiljö man måste röra sig bland för att vara i närheten av ett ”rum” där folk har tillgång till sådana här saker på den nivå hon beskriver – de flesta lärare, biomedicinska analytiker, bibliotekarier och forskare (om de inte lyckats få en professur) har det inte. Heller.

Flytta från Stockholm ett tag – Karlskoga, Färila, Bureå, Surahammar. Eller bara det Stockholm som finns utanför medieföretagens malmar skulle räcka. Och stäng av Instagram. Jag tror många unga och relativt unga kan få en rätt skev bild av de liv ‘alla andra’ lever och vad man kan förvänta sig och vad som är eftersträvansvärt.”

Jag är helt enig. Mycket av de fördomar Abdullahi bär på kommer sannolikt just från de glassiga Instagramkonton hon följer, beskrivningar av liv som har noll och intet med vanliga svenskars att göra. Att Arbetaren agerar plattform för detta är stor skam.

Foto: Man utanför torp i i Nykvarn, tidigt 1900-tal (public domain via Wikimedia Commons)