Gästskribent REBWAR HASSAN: Nato-frågan är alltför explosiv för att hanteras utan konsekvensanalys!

Som tidigare kommun-, landstings- och riksdagspolitiker förvånades jag många gånger över den långsamma politiska beslutsprocessen. Långbänkar som Förbifart Stockholm, Östlänken,  Bromma flygplats eller utbyggnaden av snabbtåg har ju debatterats i årtionden och så grundligt att alla möjliga följder av dessa projekten borde vara kända. 

När det nu gäller ett så långsiktigt engagemang som ett Natomedlemskap verkar det dock som om all sedvanlig försiktighet slängts över bord. 
 
Är det i själva verket så att Natoanslutningen drivs av det politiska etablissemanget utan några konsekvensanalyser? 
 
När det gäller Natolandet Turkiet är det ju tydligt hur icke-fredligt de behandlar sina egna minoriteter och grannländer. Norra Cypern är fortfarande ockuperat och sedan några år allt större delar av Syrien. Erdoğan vill också återupprätta så mycket som det går av det osmanska imperiet. 
 
Är det verkligen så cyniskt tänkt av den svenska ”feministiska” regeringen att bara för att den turkiska armén är Natos största i Europa, och behövs i ett förmodat krig mot Ryssland, så kan vi titta åt sidan eller låtsas göra något. 
 
Att Erdoğan dessutom vill ha eftergifter i form av inflytande i våra länder för att bedriva turkisk islamism och förföljelse av kurder i exil är ytterligare ett skäl att undvika det tvivelaktiga och krigiska sällskap NATO har utvecklats till. 
 
USA grupperar trupper och vapensystem nära ryska gränser i flera Natostater för att ”trygga freden”. Snart nog behöver kanske amerikanerna även det tydligen så strategiska Gotland som basområde för, i värsta fall, kärnvapenbestyckade robotar. 
 
Sverige riskerar ju inte längre ett invasionsförsök från något kommunistblock eftersom Warszawapakten upplöstes för 30 år sedan. Det geopolitiska läget är idag ett helt annat för Sveriges del. 
 
En faktor som däremot komplicerat läget efter Sovjetunionens fall är att etniska ryssar efter det sovjetiska sammanbrottet har haft det svårt att acceptera den förändrade verkligheten samtidigt som de haft mer än svårt att bli accepterade som fullvärdiga minoriteter i de nya staterna. Detta har varit ett växande problem som ignorerats eller rent av accepterats av omvärlden, så länge som dessa länder anslutit sig till EU och Nato. Om till exempel Minskavtalet efterlevts hade det nu saknats krigsskäl i Ukraina. 
 
Vi ska heller inte glömma att den politik som syftat till att hålla Sverige utanför stormaktsblock och militärallianser under mer än 200 år har varit mycket lyckosam. 
 
Sedan bör också vara medveten om det inför Natoanslutningen redan nu pågår planering för ett eventuellt kommande krig. Till exempel har offentligt anställda personer sedan en tid börjat krigsplaceras. Om förhöjd beredskap skulle införas så blir också allas våra friheter mycket begränsade och vi lär få en form av militärt expertstyre. Censur ligger nära till hands och misshagliga sanningssägare riskerar förstås att omhändertas. Att vägra en krigsplacering är, i krig, lika med att desertera och redan idag en karriärstängare. 
 
Sådana här konsekvenser bör man utreda före ett inträde och då kanske slippa behöva säga att man var ”naiv” eller att man ”inte såg det komma”. 
 
Vi bör också förstå att i en fungerande demokrati bidrar själva den fria debatten, kanske särskilt folkomröstningar men även valrörelser, till att även den förlorande sidan trots allt kan acceptera utslaget. 
 
Om alltfler tycker att det politiska etablissemanget struntar i grundlagens första paragraf om att ”all offentlig makt utgår från folket” får vi ännu mer av oönskad polarisering i vårt redan svårt splittrade  rike. 
 
De politiker som för några år sedan accepterade Värdlandsavtalet med Nato lade grunden till dagens, i mitt tycke, kuppartade ansökan. Om vi istället låter debatten blomma och tar ställning efter valet eller efter en folkomröstning så har vi däremot visat den svenska demokratins rätta ansikte och obändiga styrka! 

Rebwar Hassan är före detta riksdagsledamot och utesluten ur Miljöpartiet på grund av kritik mot partiledningen, idag politisk vilde. Nuförtiden är han en mångsysslare som även doktorerat  i geoteknik.