ANDERS LEION: Den gudsnådelige

I Godmorgon världen, som också i många andra avseenden blivit en högmässa för de utvalda, de troende, uppträdde Göran Rosenberg senast i full andlig ornat. Hans uppdrag var att tala de otrogna till rätta.    

De otrogna var den här gången de som anser att Paludans provokationer, oavsett vad man i övrigt anser om dem, inte skall stoppas därför att då inskränks yttranderätten och då får trångsynta muslimer bestämma vad som kan tillåtas i landet, oavsett landets grundlagar. 

Rosenberg grundar sin framställning på ett enkelt trick. Han säger ”… tänk dig att någon som fått veta vad som betyder särskilt mycket för dig, söker upp dig och ställer sig att bildligen, eller rentav bokstavligen, pissa på det, i det uttalade syftet att förödmjuka, såra och provocera.” 

Paludan söker inte upp någon. Han håller sig till områden till vilka alla har tillträde, till torg och gator. Om Rosenberg menar att därmed just muslimer blir uppsökta, då menar han också att allmänna utrymmen ägs och behärskas av muslimer. Det är just vad muslimerna påstår.  

”ställer sig att … bokstavligen, pissa på det…” Också detta uttryck har Rosenberg lånat från de muslimska ungdomar som pissar på sina svenska rånoffer. Rosenberg är alltså medveten om företeelsen, men jag har aldrig hört honom på annat sätt bry sig om den. 

”Men mannen som reser runt och bränner baconinlindade Koranböcker …avser att pissa på människorna som bor där, förödmjuka, såra och provocera dem” säger sig Rosenberg veta. 

Tänk – jag tror inte det. Paludan har högvilt i sikte. Han siktar på sådana som Rosenberg. Han vill avslöja – och lyckas avslöja – dem som är den verkliga faran för ett öppet, demokratiska samhälle. De gudsnådeliga: de ”tillgjort och överdrivet gudfruktiga” enligt SO, Svenska akademins ordbok. 

De som anser att tron, de invigdas gemensamma föreställningar om världen, är viktigare än världen själv, än verkligheten. 

Anders Leion