BITTE ASSARMO: Machomän och värdegrundsriddare

När skådespelaren Will Smith gav Chris Rock en örfil mitt under den direktsända Oscarsgalan för en tid sedan analyserades händelsen rejält i TV-kanalernas soffprogram. Vid något tillfälle hörde jag en manlig journalist lägga fram teorin att män som tar till våld för att försvara sin hustru också sannolikt är våldsam i sin egen relation. Och jag kan förstå att det, i dagens västvärld där män helst ska vara feminina och mjuka, är frestande att dra den slutsatsen. Men enligt min erfarenhet är det snarare tvärtom, att de värsta kvinnoplågarna att finna bland de män som utåt visar upp en mjuk och fin godhetsfasad.

Jag påstår inte att jag vet detta med säkerhet. Men jag är inte purung längre och har varit med ett tag. Dessutom har jag ett antal vänner i vars arbete det bland annat ingår att ta hand om misshandlade kvinnor. De har samma erfarenhet som jag. De menar att så kallade machomän, som envist vägrar att feminiseras och som därför ofta ses med oblida ögon av det genusmarinerade etablissemanget, inte alls är överrepresenterade när det gäller våld mot kvinnor – överrepresentationen finner man istället hos de män som en av mina vänner brukar kalla värdegrundsriddarna.

”Du skulle bara veta hur många fina surdegsbakande hipstermän på Söder som ger sig på sina flickvänner och fruar. För att inte tala om högprofilerade värdegrundsriddare inom politiken och journalistiken. Du skulle bli chockad om du fick veta namnen på några av dem” sa han till mig en gång.

Men det skulle jag förmodligen inte bli. Chockad, alltså. Jag har ju, som sagt, varit med ett tag och jag har känt både riktiga män och värdegrundsriddare. Med ytterst få undantag skulle jag säga att de riktiga männen varit de mest hederliga och rekorderliga, medan de andra ofta var lite småfalska och hade en märklig utstrålning. Jag minns till exempel en kille som hade en rätt högt uppsatt post inom ett politiskt ungdomsförbund. Han ansågs som en riktigt god människa, men det visade sig att han inte bara skickat en av sina flickvänner till akuten utan flera. Alla hade de förstås gått in i en dörr eller snubblat i trapphuset, men så småningom kröp sanningen fram. Och jag blev inte ett dugg förvånad.

Nu menar jag naturligtvis inte att alla värdegrundsmän är våldsamma. Men det finns något osunt i hela den moderna mansnormen, detta att män ska vara feminina och mjuka. Jag tror att det ligger i den manliga naturen att försvara sin familj, med våld om så krävs, för hur hade mänskligheten annars överlevt? Därför tror jag också att män som väljer att låta sig feminiseras, och undertrycker sin manlighet, generellt har en mindre sund syn på relationer och familjeliv.

Den politiskt korrekta hittepå-värdegrunden utgör också ett starkt skydd för män som inte kan kontrollera sina aggressioner. Vem misstror en god och fin man som fördömer våld och som kallar sig feminist, antirasist, klimataktivist, människorättsaktivist och så vidare? Eftersom större delen av västvärlden idag

är så inriktad på att hata riktiga män blir det naturligtvis lättare att dölja sina våldstendenser för män som utger sig för att vara milda och feminina.

Jag tror också att de män som vet med sig att de gärna tar till våld mot kvinnor också gömmer sig bakom hittepå-värdegrunden för själva att må bättre. En man som är god feminist, som anammat genussamhällets eftersträvansvärda synsätt på manligt och kvinnligt, har lättare att se sig själv i spegeln efter att han slagit hustrun sönder och samman.

”Okej, jag slår min fru. Men jag är faktiskt feminist och antirasist och jag tror på allas lika värde, så felet ligger inte hos mig utan hos min fru.”

På det sättet kan man lätt döva det dåliga samvetet och lägga skuldbördan på någon annan. Eller så kan man göra det ännu lättare för sig, och helt enkelt skylla på de riktiga männen, de där som sprider ”toxisk maskulinitet” omkring sig. När värdegrundsriddaren slår sin fru beror det på att han inte blivit tillräckligt renad från det där giftet ännu. Men det kommer, ska ni se, det kommer.

Och här kommer till sist brasklappen: Det ligger ingen som helst empirisk forskning till grund för den här lilla iakttagelsen. Och jag kan ha hur fel som helst. Men det är likväl ett ämne som intresserar mig storligen.

Bitte Assarmo