BIRGITTA SPARF: Vilka vill försvara vad?

En Facebookvän ställde en fråga om hur stor försvarsviljan bland det svenska folket kan tänkas vara. Intressant fråga. Spontant tänkte jag att de som är över 50 har en högre försvarsvilja än de yngre, vilket visade sig stämma.

Dagens unga, till vilka jag räknar de upp till 50 år, har till stor del fått lära sig att nationalism är detsamma som rasism. De har fått inpräntat i sig att vi lever i en global värld utan gränser och de vet absolut allt om alla människors lika värde. De har fått höra att det inte finns någonting som kan kallas svenskt. Sverige tillhör alla, så vad skulle de försvara?

Det finns inte heller längre något som kan kallas det ”svenska folket”. Menar man det svenska eller ”svenska” folket? Vi har ju en stor och ständigt växande grupp från MENA-länderna som valt att flytta hit men som trots detta hatar och föraktar vårt land, vår kultur och vårt sätt att leva.

Denna grupp består till stor del av mängder av unga män i både första, andra och tredje generationens inflyttade. Män i stridsför ålder, vilka bevisligen åtminstone hjälpligt kan hantera vapen i sina ständigt pågående gängkrig, men vars försvarsvilja för riket man får anta är lika med noll.

Novus har gjort en undersökning för Fokus räkning som visar att 6 av 10 är beredda att försvara Sverige. Från Fokus:

”Stödet för att försvara Sverige är störst i åldrarna 50-64 år, där var 66 procent beredda att försvara Sverige. Bland yngre, i åldrarna 18-29, var stödet som lägst, 44 procent. I det åldersspannet var det också flest som svarade att de inte skulle försvara Sverige vid en utländsk invasion, med 35 procent.”

Undersökningen ger självfallet inga svar på nationalitet eller ursprung hos de tillfrågade. Men partitillhörighet kan ge en liten fingervisning:

”Partimässigt var det bland SD-, M- och KD-sympatisörer det fanns störst benägenhet att försvara Sverige. 73 procent av SD-väljarna var beredda att försvara Sverige. Osäkerheten är störst bland S-, V- och MP-väljare. Där svarade bara varannan jakande på Novus fråga.”

Måhända drar jag för långtgående slutsatser utifrån detta, inom ett område jag inte alls behärskar; försvars- och krigsmakten. Men jag kan trots detta bilda mig en egen uppfattning.

SD och M har många sympatisörer bland väljare med invandrarbakgrund. Bestående av de som flyttat hit för att de vill leva, bo och skapa sig ett liv i ett sekulärt och demokratiskt Sverige.

Inte i en muslimsk imamstyrd enklav där man lever under sharialagar på precis samma sätt som i Somalia, Syrien, Irak och Afghanistan. Med den enda lilla skillnaden att här är det de svenska skattebetalarna som står för både moskén, imamen, koranskolan och den livslånga försörjningen.

S har därmed ett väldigt starkt väljarstöd i de till största delen bidragsförsörjda katastrofområden som kallas ”socioekonomiskt utsatta”.

Man behöver bara studera resultatet från senaste valet för områden som Rosengård i Malmö, Bergsjön och Biskopsgården i Göteborg, Klockaretorpet i Norrköping och Tensta/Rinkeby i Stockholm. Och alla de övriga 186 ”utsatta områdena” som växt fram över hela landet sedan 1990.

De röda staplarna för S skjuter i dessa områden så högt i höjden att de riskerar att spräcka taket på diagramrutorna. Staplarna för de övriga partierna är så låga att man knappt ser dem.

Själv skulle jag, efter min bästa men något begränsade förmåga, helhjärtat försvara Sverige vid ett anfallskrig iscensatt av Putin eller vem det vara månde. Trots att jag inte ens själv längre är säker på vad det i så fall vore vad jag försvarar.

Förmodligen är det en bleknad och nostalgisk dröm om ett förlorat Sverige som inte längre finns. Men som jag ändå älskar av hela mitt hjärta!

Birgitta Sparf