PATRIK ENGELLAU: Flax

Många har svårt att se något positivt alls med kriget i Ukraina. Därför tyckte jag att det var intressant att få en pratstund med de två lokala miljöpartistiska talrören Pierre Grytskog och Marta Grúseni.

Jovisst är det förfärligt när människor dödar varandra, sa Grúseni, men man måste också kunna se saker i stort och det är vi bra på i miljöpartiet.

Hur menar du då? frågade jag.

Grytskog lutade sig framåt och började tala ivrigt. På senare år har ledande tänkare inom vår rörelse funnit anledning att misströsta om mänskligheten, sa han.

Du menar för att partiet hotas av fyraprocentspärren? föreslog jag lite insinuant.

Grytskog ignorerade den möjliga förolämpningen och la ut texten. Antingen står man på Jordens sida eller också står man på människornas sida. Vårt parti står på Jordens sida. Det är Jorden som ska överleva. Varenda människa ska dö i alla fall. Hållbarhet handlar om Jorden, inte om människorna.

Men varför misströstar ni? undrade jag.

Det är väl självklart, svarade Grúseni. Människorna lyssnar ju inte ens på vetenskapen. Vetenskapen har ju sagt tusentals gånger att Jorden kommer att gå under om 9,5 år ifall vi inte slutar med ICA-påsar och engångssugrör av plast. Men människorna bryr sig inte. De har ingen skam i kroppen, i varje fall ingen flygskam.

Och se bara på hur tokiga de blev i höstas när dieseln gick över tjugo kronor, avbröt Grytskog och skakade bekymrat på huvudet. Tjugo kronor är ju ingenting mot hur det kommer att bli när vi börjar rädda Jorden på allvar!

Hur blir det när ni räddar Jorden på allvar? undrade jag nyfiket.

Grúseni fick något stelt i ansiktet. Människan är en parasit på Jorden, väste hon. Först ska vi ta itu med polypropenplasten.

Vad är det? frågade jag.

Det är en sorts plast som används till exempel för att slå in livsmedel, inflikade Grytskog med avsmak.

Behöver man inte slå in livsmedel i framtiden? frågade jag förvånat.

I framtiden kommer det inte att finnas så mycket livsmedel, förklarade Grytskog. Till exempel består gödningsmedel nästan helt och hållet av naturgas och när vi stänger av naturgasen gör vi en dubbelvinst för dels blir odlingen ekologisk, dels produceras det inte mer mat än Jorden kan bära.

Men då kommer ju folk att svälta! sa jag upprört. Hade de ingen empati, de här miljöpartisterna?

Det är väl klart, sa Grúseni. Har du inte lyssnat på forskningen? Jorden har inte plats för så mycket folk. Men de kommer inte att dö av svält utan av matskam. Vårt parti håller på att göra en film tillsammans med Al Gore och Johan Rockström som ska heta Jordens Hjältar. Alla som offrar sig för Jorden av matskam ska få en postum utmärkelse i form av ett nyplanterat träd. Så kan Jorden byta upp sig. Ett träd mer och en människa mindre.

Men tror ert parti att folk kommer att gå med på sådana umbäranden? frågade jag klentroget.

Tveksamt, sa Grytskog med en suck. Det är därför vi misströstar om mänskligheten. De andra partierna kommer inte att stå upp för Jorden när folk börjar klaga över de nödvändiga försakelserna. Man måste stålsätta sig för att göra det rätta, fortsatte han och stirrade in i framtiden med isblå blick. Vårt parti har högre och ädlare mål än människornas bekvämlighet.

Förstår du nu varför kriget kommit så lägligt? Grúsevi såg forskande på mig för att se om jag fattade något. Nu kommer ju tvånget till umbäranden som på beställning! Folk kan inte skylla de nödvändiga plågorna på demokrati och politiska beslut. Det räcker att sanktionera den ryska gas- och oljeexporten aldrig så lite så sticker fossilpriset upp i himlen utan att det egentligen är någons fel. Vår heder kräver att vi slutar köpa Putins fossiler. Här kan man snacka om skam. Mänskligheten kommer att nå världens hållbarhetsmål långt före tidtabellen och levnadsstandarden kommer att backa flera hundra år. Folk kommer att bli magra, tärda, sjuka och lusiga när vi återgår till gammaldags fossilfria teknologier. Då kan familjerna huttrande samlas mörka vinterkvällar kring husets enda silloljelampa och tala om vilken lyckträff det var ett krig uppstod som förhindrade att Jordens temperatur steg med mer än 1,5 grader Celsius från någon oklar startpunkt förra århundradet till år 2034 enligt Parisavtalet.

Patrik Engellau