LARS HÄSSLER: Sveriges Radio, konspirationsteorier och ”det stora folkutbytet”

Jag lyssnar ofta på Sveriges Radios olika samhällsprogram som Kina-podden, Europa-podden, Godmorgon Världen och Konflikt. Programmakarna är ofta pålästa och kunniga, men tyvärr alltför PK-mässiga för min smak. Konflikt har varit undantaget, till lördagen den andra april. Konflikt, som bland andra drivs av Robin Olin och Anja Sahlberg, avhandlade då konspirationsteorin ”det stora utbytet”, det vill säga att Europas befolkning bokstavligen håller på att bytas ut.  

På engelska kallas det ”The Great Replacement”, men uttrycket är franskt från början, ”Le grand remplacement”. Det myntades av författaren Renaud Camus som menar att Europa regeras av en totalitär, ”postmänsklig” regim, bestående av det intellektuella, politiska och industriella etablissemanget. ”Folkutbytet”, menar han, bygger på etablissemangets övertygelse att allt i världen kan och bör ersättas – människor, kulturer, till och med civilisationer. Vissa hävdar att konspirationsteorin innebär att det är finansmannen Soros, Davosmötets grundare Charles Schwab, Bill Gates et al som ligger bakom folkombytet, något jag tvivlar på (även om det inte är osannolikt).  

Därför, säger Camus, har makthavarna satt igång ”Det stora utbytet” – inte bara det franska folket utan hela det europeiska samhället håller på att ”bytas ut” genom invandring och Europa ”koloniseras” av afrikaner och ”islamiseras” av araber. Det enda svaret, säger Camus, är ”remigration”, återvandring, av alla icke-européer; med andra ord etnisk rensning. 

Man kan ha olika åsikter huruvida Europa står inför ett folkutbyte.  

För Konflikt (och det skattefinansierade EXPO) är det dock solklart hur det förhåller sig. Sahlberg twittrar om att hon försöker förstå hur den franska presidentkandidaten Eric Zemmour och hans anhängare kan sprida den, enligt henne, extrema konspirationsteorin om ”det stora utbytet” som inspirerar högerextrema terrorister i världen (vilket tyvärr händer) och nu håller på att normaliseras i Europa. När hon hör Zemmour på tv ”känns det som att vi stör, att vi inte hör till i vårt eget land.” I programmet vänder sig Olin och Sahlberg mot teorin och hävdar att demografin (vita kvinnor föder allt färre barn, muslimska allt fler) absolut inte stämmer.  

Jag håller inte med. På DGS skrev jag förra året just om demografin. Jag skrev att idag finns det ca 50 miljoner muslimer i Europa varav cirka hälften i Ryssland. Totalt för Europa kan den siffran komma att fördubblas till mer än 100 miljoner inom 20 – 25 år. Det som talar för det scenariot är dels den ovan nämnda demografin, dels den fortsatta invandringen av muslimer från Mellanöstern och Afrika. Enligt det amerikanska PEW kan muslimernas antal i Europa år 2050 kan vara större än 75 miljoner och ännu mer om de illegala inberäknas. Detta scenario kan vara dödsstöten för de västeuropeiska staternas framtid som sekulära och kristna demokratier. Det kan till och med bli så att vita européer blir i minoritet 2050 eller 2060. 

Vad jag inte förstår är att Sahlberg inte förstår. Hur kan hon, och Olin, blunda för Europas utbredda kriminalitet, arbetslöshet, bidragsberoende i utanförskapsområden/getton och den alltmer utbredda islamismen med försöken att bilda mini-kalifat. Och framförallt – hur kan de blunda för demografin? Framtiden behöver förvisso inte bli den katastrof som jag beskriver med Europas befolkning i minoritet om 40 år. Invandringen kanske minskar, födelsetalen bland ursprungsbefolkningen ökar och återvandring sker. Men att bara förkasta tanken om demografin och säga att den inte stämmer, och beskylla de som tycker annorlunda för att var rasister och konspirationsanhängare, är beklämmande. Förvisso har Zemmour blivit dömd för hatbrott ett antal gånger för att han har haft fräckheten, eller modet, att säga vad han tycker, men han har i vart fall tagit upp frågan om ”det stora folkutbytet” till debatt. Kanske borde Konflikt och dess medarbetare ta sig en funderare på hur Europa kommer att se ut i framtiden. Det kan faktisk sluta med ett islamiskt Västeuropa och ett sekulärt Östeuropa, det vill säga ett rest-EU.