LARS HÄSSLER: När Västeuropa blir muslimskt

Idag finns det ca 50 miljoner muslimer i Europa varav cirka hälften i Ryssland. Totalt för Europa kan den siffran komma att fördubblas till mer än 100 miljoner inom 20 – 25 år. Det som talar för det scenariot är dels demografin, dels den fortsatta invandringen av muslimer från Mellanöstern och Afrika.

Demografin har två delar, dels den inhemska europeiska befolkningens fertilitet (fruktsamhet), dels invandrarnas fertilitet och yngre åldrar. För att en befolkning skall upprätthålla en stabil befolkningsnivå (ersättningsnivå) krävs en fertilitet av 2,1 barn per kvinna. Fertiliteten för de västeuropeiska länderna är dock långt under 2,1: för Frankrike 1,8, Storbritannien 1,6, Grekland 1,3, Tyskland 1,3 och Italien 1,2. För EU:s 31 länder är fertiliteten 1,38. En tredjedel av alla europeiska barn kan komma att vara födda av muslimska föräldrar i slutet av detta decennium. Så här ser det ut idag i de större västeuropeiska länderna:

– Tyskland med 80 miljoner invånare har ca 6 miljoner muslimer (5 procent)

– Frankrike 67 miljoner och ca 6 miljoner muslimer (8 procent)

– Storbritannien 65 miljoner och ca 6 miljoner (6 procent)

– Italien 63 miljoner och ca 3 miljoner muslimer (5 procent)

– Spanien 50 miljoner och 1,2 muslimer (3 procent)

I Sverige har cirka 28 procent av invånarna invandrarbakgrund (invandrare och svenskfödda med två invandrarföräldrar). Många av de stora invandrargrupperna i Sverige är muslimer och kommer från länder med skyhög fertilitet, till exempel Palestina med 3,8 barn, Afghanistan 4,8, Irak 3,8 och Syrien 2,9. Sverige ligger på 1,6 barn per kvinna för svenskfödda och 2,0 för utlandsfödda, eller 2,8 enligt vissa bedömare. I Finland till exempel är siffran 3,1 för muslimska kvinnor enlig PEW. En bidragande orsak är välfärdssystemet med generösa barnbidrag och flerbarnstillägg.

I Sverige kan antalet muslimer 2050 bli drygt 30 procent, den största ökningen och andelen av alla europeiska länder. Notera att PEW här inte tagit hänsyn till alla europeiska flyktingar/migranter som inte bedöms få uppehållstillstånd/medborgarskap eller är illegala och PEW har inget svar på hur dessa skall behandlas eller räknas. Vissa hävdar att etniska svenskar kan hamna i minoritet efter år 2060.

Som ovan nämnts utgör Frankrikes muslimer 8 procent av befolkningen. Enligt PEW kan, om invandringen och demografin går i tangentens riktning, mer än 17 procent vara muslimer i Frankrike, men då är inte de som uppehåller sig illegalt (enligt ovan), inberäknade varför siffran kan bli högre, kanske 25 procent (min gissning). Samma siffra kan komma att gälla för Tyskland också. Gaddafi lär ha sagt att Allah kommer att ge muslimerna Europa, inte med svärd eller kanoner utan genom muslimska kvinnors barnafödande.

Muslimernas antal i Europa år 2050 vara större än 75 miljoner enligt PEW och ännu mer om de illegala inberäknas.

Detta scenario kan vara dödsstöten för de västeuropeiska staternas framtid som sekulära och kristna demokratier. Situationen i de östeuropeiska staterna är en helt annan. Dessa har inte bara levt under kommunistiskt förtryck under decennier, de har även stått emot flera muslimska erövringsförsök under historiens gång. Wien belägrades av muslimska styrkor 1529 och 1683 och båda gångerna besegrades dessa. Detsamma skedde 1571 vid ett av historiens största sjöslag vid Lepanto i Medelhavet mellan Venedig och de muslimska ottomanerna. Vid alla dessa tillfällen kom europeiska kristna nationers styrkor till Wiens, respektive Venedigs, hjälp. Alla insåg att den västerländska kulturen, och ekonomiska intressen, stod på spel. Med detta i åtanke har de östeuropeiska staterna vägrat att ta emot muslimska flyktingar eller migranter. Flera av de östeuropeiska staternas regeringar, bland annat de så kallade Visegradländerna (Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern), är på kollisionskurs med de västeuropeiska partierna i Europaparlamentet. Västeuropéerna vänder sig framförallt mot östeuropéernas vägran ta emot muslimska flyktingar/migranter och anklagar dem för auktoritära tendenser vad gäller pressfrihet, politisering av domarkåren och kallar dem illiberala (ett uttryck som Ungerns premiärminister Orbán med stolthet anammat).

Det finns förvisso tendenser i framförallt Polen och Ungern att kritisera. Det gäller aborträttens vara eller inte vara och utnämningar av domare i Polen och monopoliserandet (övertagandet) av media i Ungern. Dessa farhågor kan även gälla i Sverige. Här har Public Service en stark vänsterprägel och domarna utses av regeringen på förslag av Domarnämnden. Denna är dock infiltrerad av det för allmänheten okända och politiskt korrekta juridiska sällskapen ”Hilda och Ruben”, vilket innebär att utnämningarna ofta blir politiska.

När man diskuterar vilka länder som är demokratiska eller inte, är det intressant att notera att både Polen och Ungerns regeringspartier ofta haft egen majoritet, det vill säga mer än 50 procent av rösterna, och i dagsläget ligger strax under. Inget, jag repeterar inget, västeuropeiskt parti har (nästan någonsin) kommit i närheten av dessa siffror. Här uppstår frågan vilken del av Europa som är mest demokratiskt. Västeuropa med skakiga (konservativa, liberala eller socialdemokratiska) regeringsbildningar bestående av ett stort antal partier med många regeringsskiften, eller mer auktoritära regeringar vars främsta mål är att bevara det västerländska samhällssystemet och värdegrund genom att vägra släppa in muslimska flyktingar/migranter?

De som vurmar för en fortsatt massinvandring till Europa hävdar, förutom att värna om – i mitt tycke – en förlegad asylpolitik, hävdar även att en minskad ursprungsbefolkning kräver invandring för att samhällets alla funktioner skall fungera. ”I beg to differ”, som engelskan uttrycker det. Med Artificial Intelligence (AI), robotisering och automation, kan européerna, med de redan 50 miljoner invandrarna, troligtvis klara av samhällets alla krav även i framtiden utan ytterligare muslimsk invandring.

Det vore passande om de borgerliga partierna, och även de socialistiska och gröna partierna, i Västeuropa och EU-parlamentet tog sig en funderare på vilken del av Europa som är mest demokratiskt och som försvarar medborgarnas politiska och humanitära rättigheter på bästa sätt. Det kan sluta som på bilden med ett islamiskt Västeuropa och ett sekulärt Östeuropa, det vill säga rest-EU.

Lars Hässler