BIRGITTA SPARF: Må Dagny få vila i frid

Bloggaren Dagny Carlsson somnade in härförleden vid 109 års ålder.

Hon började blogga vid 100 års ålder och fick genom detta stor medial uppmärksamhet. Jag har alltid sett på denna uppmärksamhet med stor skepsis och inte så lite olust.

Olusten kommer sig av att hon av de flesta inte möttes med full respekt, som en värdig människa. Utan mer som en tokrolig och skojig liten maskot.

Vad lämnade Dagny för bestående avtryck under sin tid som bloggare? Jo, att hon var gammal, väldigt gammal. Vilket i sig inte är någon prestation utan bygger på gener och tur. Vilket hon själv sa. Receptet för att bli gammal var enligt Dagny goda gener, att röra på sig och vara nyfiken.

Naturligtvis kan det vara intressant att få ta del av en människas historia som inleddes 1912. Men jag har generellt inte sett så mycket seriöst historiskt intresse för hennes liv och person, utan mer en överseende och road vinkling.

Jag har inte följt hennes blogg, men när jag sökte på den nu upptäckte jag att Dagny i själva verket startat sin blogg tillsammans med en ung tjej som hjälpare och teknisk support vid namn Elena.

Jag är kanske orättvis mot Elena, men Dagnys blogg verkar vara en lika stor arena för Elena att visa upp sig på som för att presentera Dagny. Elena har funnits till där för Dagny, Elena har hälsat på, Elena har fikat med Dagny, Elena har oroat sig. Medans Dagny förvandlats till någon slags skojig seriefigur.

Dagny är så häftig och härlig! Dagny kan tänka klart och uttrycka sig i begripliga meningar, fast hon är så obegripligt gammal! Hon kan fortfarande stå upp och gå runt på en begränsad yta i rummet. Dagny klär sig i svarta träningskläder med vita stripes från Adidas, hur jäkla coolt är inte det?!

Dagny uppmanas av sin unge PT att dra på sig boxarhandskarna igen och återuppta sin träning. Med bild på Dagny och tränaren sittande i soffan på vårdhemmet, båda iförda boxhandskar. Och så vidare.

Jag hoppas och tror att den uppmärksamhet Dagny fick var till nytta och glädje för henne. Men jag skulle aldrig någonsin själv vilja bli en ny Dagny.

Om jag får leva lika länge som Dagny har jag ytterligare 42 år att se fram emot och går hädan år 2063. Tanken svindlar. Men någon tokrolig seriefigur i medierna och på nätet vill jag absolut inte bli.

Jag vill inte om 35 år träffa journalister och andra som lägger huvudet på sned och vågar skoja med mig lite käckt och hurtfriskt. Med ett spelat seriöst intresse för min person. Vilket de troligtvis gör på grund av osäkerhet. De vet helt enkelt inte hur de ska bemöta en person som är så ofattbart gammal som jag. Den personen vill jag aldrig bli. Det vore direkt förnedrande.

Må Dagny nu få vila i välförtjänt frid och ro!

Birgitta Sparf