ANDERS LEION: Smitarna 

Nationen och nationalism har länge varit begrepp utan positivt värde. Det mest positiva som sagts om dem har väl varit skämt som syftar på uppblåsta militärer och möpar – militärt överintresserade personer. Ofta har begreppen använts för att beskriva något negativt eller direkt farligt, något som inte hör hemma i ett modernt samhälle. 

Fredrik Reinfeldt 2009: ”Ju mindre av nationalism, desto mer framgångsrik kommer mänskligheten att bli.” 

Calle Schulmans uttalande alldeles nyligen i P3 apropå läget i Ukraina är också betecknande: ”Stå upp för vad, ärligt hörni? Det finns massor andra länder och värderingar som är bättre än våra.”  

Fredrik Strage instämmer: ”Ursäkta min brist på patriotism men att offra sitt liv för Sverige är inte mer begåvat än att offra sitt liv för, säg, Luxemburg eller Australien eller något annat meningslöst ställe.”   

Uttalanden som dessa blir ändå alltmer otidsenliga. Kriget i Ukraina har ändrat på mycket, på många håll i samhället. Det kan leda till oväntade upplevelser. 

Hur skall man till exempel kunna förstå att DN – etablissemangstrogna, välkammade DN! – låter publicera en artikel med följande uttalande av en lärare vid Försvarshögskolan: ”I själva verket är det tvärtom – vid tydliga yttre påfrestningar enas kollektivet. Titta bara på Sverige nu: de senaste två månaderna har lika många sökt sig till hemvärnet som under hela förra året sammantaget. Skulle en invasion ske i Sverige skulle vi se exakt samma effekter här som i Ukraina.” ( svårt är det ändå inte att förstå DN. Tidningen är ju också fegt anpasslig). 

Det är, förstås, kriget i Ukraina. Det mod och den motståndsvilja som där fått Putins övermodiga strategi att köra fast förklarar det ändrade tonläget på många håll. Och alltså får DN att publicera en artikel som framställer nationen som något positivt. 

Men förändringen syns överallt. Tidigare Putinanhängare har försökt göra sig mer eller mindre osynliga – som sådana, i alla fall. I Frankrike har Le Pen och Zemmour ivrigt försökt skaka av sig sina rykten som Rysslands- och Putinanhängare. Zemmour har direkt misslyckats i sitt försök att svära sig fri. Le Pen har klarat sig bättre men ligger fortfarande mycket långt efter Macron i opinionen. 

Här hemma har inget parti och ingen politiker lierat sig på samma sätt med Putin och ryska intressen (Detta är en förenkling som bortser från Vänsterpartiet). Det finns däremot, eller har i alla fall tidigare funnits, en vitt spridd vilja att förstå och ursäkta rysk politik. Den har länge visat sig också på DGS, men blivit lite mer försagd under senaste tid. 

Trots att i Sverige inget parti varit advokat för eller beroende av Ryssland påverkas politiken också här. Försvarsfrågan har blivit mycket viktigare. Det gynnar inte Miljöpartiet och inte heller Socialdemokraterna. SD kan däremot hänvisa till sina ständiga försök att motverka nedskärningarna av försvarsanslaget. (Regeringspartiet gynnas förstås just nu av den oro som kriget i Ukraina skapat). 

Men erfarenheterna från Ukraina kommer också att ha mer indirekta och vidare påverkan på opinion och samhällsdebatt. Nationen och nationalismen kommer att omvärderas. Varsomhelstarna kommer att mista det övertag och den uppskattning de länge haft på ledarsidor och annorstädes där de välanpassade möts. 

Varsomhelstarna är smitare, snyltare. De vill kunna röra sig från land till annat, utan att behöva ta del i någon nations liv. De litar på att någon annan eller några andra ser till att de länder de hedrar med sin tillvaro fungerar. Ofta vill de inte ens betala för sina visiter. Deras rörlighet ger dem goda möjligheter att smita från skatt och andra förpliktelser. 

Samtidigt ser de sig själva som en elit med rätt att uppträda just så. Deras motivering för att kunna vara så ansvarslösa har aldrig framförts, antagligen därför att de inte öppet vill skylta med sitt högmod. De anser sig ha rätt att kräva service från de länder de gästar, just därför att de anser sig vara särskilt värdefulla. Ofta har de också specialkunskaper som gör dem efterfrågade på olika håll – men också därför på lite sikt utbytbara, när fler har skaffat sig deras utbildning. En indier kan vara en väl så skicklig datatekniker som någon annan – och det finns många av dem. 

Kriget i Ukraina har tydliggjort vilken kraft nationen kan ge åt sina medlemmar. Inför det yttersta hotet, inför nationens befarade undergång är många beredda till det yttersta offret. 

De som, liksom Schulman och Strage, endast vill se till sina egna snäva intressen kommer inte att ha det så roligt som de hittills vant sig vid att ha. Fredrik Reinfeldt har redan gått och gömt sig. 

Anders Leion