ANDERS LEION: Sanktioner – och sedan?

Några år in på tjugohundratalet anföll Ryssland Georgien. Eu och Väst i övrigt hytte med pekfingret.

Så skedde också efter rysk aggression mot östra Ukraina och mot Krim. Väst utsatte Ryssland för sanktioner. Man hötte lite mer energiskt med pekfingret, alltså.

Samma politik har fortsatt efter Rysslands överfall på Ukraina. Nu utsätts Ryssland för massiva sanktioner, som det heter. Nu hytter man alltså med hela näven. Sannolikt kommer det inte att hindra Ryssland från att fullfölja sin politik.

För att fortsatt möjliggöra denna ”strategi”, som bestämdes av en önskan att inte behöva konfrontera och möta Ryssland med vapenmakt, måste Väst stillatigande se på – och i praktiken acceptera – den fortsatta slakten av ukrainsk befolkning.

Det är inte säkert att man orkar fullfölja ”strategin”, därför att opinionen i Väst blir allt mer upprörd över det Ukrainska fortsatta lidandet. Risken/möjligheten ökar att man tvingas beväpna Ukraina på sådant sätt – med flygvapen eller annat – att man får den reaktion från Ryssland som man velat undvika.

I detta framtida läge kommer man att möta ett Ryssland styrt av en alltmer desperat Putin. Även om sanktionerna inte kommer att tvinga Putin att ändra politik mot Ukraina, kommer de att utarma ryssarnas vardagsliv och Putins regim kommer att känna sig alltmer hotad inifrån.

Det är inte osannolikt att Putin kommer att öka trycket mot Väst genom att hota genomföra – och kanske också påbörja – en aktion mot Väst som blir mycket kännbar, men som inte kommer att möta en automatisk, väpnad reaktion. Aktioner mot Finland och/eller Sverige ligger då nära till.

Det märks att inte några aktiva beslutsfattare med minnen från trettiotalet finns kvar. Detta årtiondes händelseförlopp håller nu på att upprepas: Väst – i Europa de två dåtida stormakterna England och Frankrike – tillät Hitlers Tyskland att gång på gång våldföra sig på rådande ordning. Först anslöts Österrike – med befolkningens stöd, visserligen – sedan Tjeckoslovakien i två steg, utan att de båda länderna gjorde skarpt motstånd. Detta fick Hitler att tro sig kunna fortsätta, men när han angrep Polen förklarade England och Frankrike, till Hitlers bestörtning, krig.

Då som nu ledde anpassningspolitiken till förlängt krig, ett krig som kunnat hindras om inte England och Frankrike trott att lämpor skulle stoppa en gangster.

Det är nästan osannolikt att samma politik förs idag – men det är ett faktum.

Anders Leion