För att förstå vad som verkligen sker i det som synes hända kan det geopolitiska sammanhanget ge klarhet. Den analysen är i dagsläget inte så enkel och symmetrisk som under det kalla kriget då Sovjetblocket stod mot USA/Nato. 

Aktuella händelser när detta skrivs – Rysslands invasion av Ukraina – ställer dock situationen i Europa på sin spets. 

Globalt har vi å ena sidan Kina som strävar efter världsherravälde och är på god väg genom en avancerad infiltration i västvärldens näringsliv. USA som nominellt kunde vara en kraftfull motvikt slits nu sönder av inre strider, som – enligt en kunnig bedömare – är värre än under inbördeskriget i mitten av 1800-talet. I den mån USA kan samla sig till någon världspolitisk roll väntar stora utmaningar i Asien, inte minst Taiwans utsatta position, utöver dess åtaganden i Europa.  

Nato är också splittrat och Europa begår systematiskt något slags harakiri på grund av klimathysteri och en totalt verklighetsfrämmande energipolitik. Tyskland har försatt sig en helt ohållbar situation genom nedläggning av både kärn- och kolkraft. Vansinnet har fortsatt även om nu även de gröna har börjat ana det hopplösa läget. Kanske stängs inte de tre sista reaktorerna?  

En spelare som starkt bidragit till försvagningen av Europa och hela västvärlden är WEF, World Economic Forum, som under sin ledare, Klaus Schwab, samlar västvärldens rikaste personer och finansintressen, exempelvis Bill Gates, Soros, Rockefeller, m.fl. Schwab själv är dessutom ingift i Rockefellerfamiljen. WEF syftar till globalt världsherravälde som skall styras av rationella ledare (= Schwab själv och hans kumpaner). Denna rationella ordning skall ge obeskuret handlingsutrymme åt de globala jätteföretagen – Big Tech, Big Pharma, Big Banks, etc. Som enskilda individer skall vi ”befrias” från att behöva äga något. Allt vi behöver skall istället kunna hyras – av vilka är lätt att förstå. Detta kan låta som en fantasikonspiration från mig, men en fördel med Schwab är att han är så styv i korken att han gärna skryter med hur han kontrollerar avgörande makthavare. 

Han har nämligen värvat ett antal, vad han kallar ”young global leaders” som återfinns runtom i världen. Ett aktuellt exempel är Justin Trudeau, kanadensisk PM. Inte nog med det. När denne värvats kunde Schwab stolt konstatera att halva det kanadensiska kabinettet bestod av WEF-utnämnda ”young global leaders”. 

Bakom Trudeaus starkt oproportionerliga reaktion på långtradarchaufförernas fredliga demonstration mot alla lockdowns, anas en högre vilja – Schwabs. Förmodligen ville man statuera ett exempel på vad som kommer att hända om man motsätter sig Agenda 2030 och andra åtgärder i genomförandet av ”the Great Reset” eller ”Build Back Better” som kampfrasen nu lyder. Nyligen har Schwab låtit meddela att världen efter Covid inte kommer att återgå till vad som gällde innan denna så kallade pandemi. 

I Sverige har framgången varit extra framgångsrik. Jag vet inte hur många som värvats, men en uppenbar framgång tycks Reinfeldt ha varit. Denne genomförde också av Schwab önskade åtgärder, ämnade att försvaga det svenska oberoendet genom tre gigantiska felbeslut: 1) en totalt destruktiv ”grön” energipolitik och 2) den hejdlösa invandringen av folk som kommer från totalt underutvecklade kulturer och därför är närmast omöjliga att integrera i det svenska, avancerade samhället, samt 3) nedläggning av försvaret, inklusive den civila beredskapen (inga lager av nödvändigheter). Allt i syfte att underlätta Schwabs nya världsordning. Inte att undra på att han fått tillnamnet, ”Adolf”; det är sålunda ”Fjärde riket” som skall förverkligas! 

Dessa åtgärder har ju tacksamt bejakats och ytterligare förstärkts av SAP och dess entourage (Mp, V och C) eftersom invandrarna tycks säkra ett fortsatt maktinnehav för vänstern. Schwabs proselyter begränsas ju inte till nationella politiker utan inkluderar även många internationella organisationer. EU-kommissionens chef, von der Leyen, är en gammal medarbetare till Schwab och stödet från FN är också på plats med dess ambition att bli en del av ett slags världsregering. 

Bevisföringen för denna illasinnade kraft skulle kunna underbyggas med många fler exempel, men bilden är ändå klar. 

Så, inför höstens val – avkräv alla partier besked om vilka riksdagskandidater som stödjer Schwab och WEF! Insistera, så att inte frågan spelas bort. När en konservativ parlamentsledamot i Kanada försökte resa den frågan fick han inte ens slutföra sin talan. Talmannen avbröt honom – så blev situationen åtminstone klar på den punkten! Talmannen till hör också WEF-lägret. 

Riksdagsmän företräder olika inhemska intressegrupper. Det är helt OK – om det sker öppet. Men ett övergripandes ansvar och oavvisligt krav för alla ledamöter skall vara att man skall ta tillvara Sveriges övergripande intressen. Då kan man inte ha dubbla lojaliteter. 

Rolf H Carlsson är fristående skribent, med en bakgrund som organisationskliniker sedan lång tid tillbaka. Efter examen från HHS i mitten av 60-talet och några år i näringslivet anställdes han av professor Eric Rhenman i hans internationella, organisationskliniska (= kombination av konsultation och systematisk kunskapsutveckling) forskningsinstitut, SIAR, 1971. Under de senaste ca trettio åren har hans inriktning varit på ägarfrågor och corporate governance. Han skriver för närvarande på Rhenmans intellektuella och professionella biografi.