Sociala medier som YouTube (som jag använder) och Tiktok (som jag inte använder) har en teknisk finess som på det hela taget ökar användarvänligheten, nämligen att sajten lär sig vilket slags nyheter som intresserar mig och sedan skickar fram sådant som jag har visat mig gilla. Jag håller med om att effekten riskerar att bli fördummande om jag fastnar i en ekokammare av egna åsikter men samtidigt är livet fullt av liknande situationer som mänskligheten lärt sig att hantera. Till exempel gillar jag att handla mat men det gör inte att jag sitter fast i ICA-butiken när jag egentligen vill köpa en bok.

Nu råkar det tydligen vara så, enligt en artikel i Svenska Dagbladet, att unga flickor har en tendens att bli så förhäxade av ett av sina specialintressen – att banta – att de inte förmår lämna Tiktok som har kommit på deras entusiasm för bantningsvideos och därför skickar fram tio nya godbitar i timmen.

Jag kan inte bestämma mig för om jag ska sucka, skaka på huvudet över de unga damernas barnsliga enfald och bläddra vidare i tidningen eller om jag ska reflektera att jag ger mig fasiken på att vårt lands samlade kår av politikerfinansierade professionella hjälpare kommer att hugga på det betet i syfte att etablera en ny avdelning i det välfärdsindustriella varuhuset. För du kan ge dig sjutton på att vår ständigt lika omtänksamma och allseende överhet börjar salivera vid åsynen av dessa frodiga nya möjligheter att öka sin kontroll över samhället.

Den som drar i nödsignalen och flaggar för statliga skyddsåtgärder är energi- och digitaliseringsminister Khashayar Farmanbar. Hans ”dom [efter] granskningen av skadligt innehåll på Tiktok är hård”. Han menar att det är Tiktoks fel att flickorna inte kan lägga undan sina telefoner eller uppsöka någon annan sajt: ”vid det ögonblick som flödet modereras så tar ju plattformen över ganska mycket av ansvaret. Deras ingrepp har skapat den här situationen”. Låt den tankefiguren sjunka in. Det är Volvos fel att jag vill ha en bil. Det är SJ:s fel att jag åker tåg. Det är Scans fel att jag äter bacon. Det är Farmanbars uppgift att skydda mig från dessa lömska intressenters ränker. Själv har jag inget ansvar för vad jag gör.

Ministern anser att det behövs censur av Tiktok för fjortisarnas skull men det räcker inte med att Sverige protesterar ty vårt land är för obetydligt utan det behövs globala insatser. Sverige driver nu frågan i EU. Parlamentet förväntas rösta i frågan redan nu i februari.

Ministerns ambitioner att styra det fria näringslivets utveckling verkar oändliga:

När det kommer en ny uppfinning behöver man reglera den så att den passar vår samtid, det går exempelvis att jämföra med när bilen kom. Det har tagit omkring 100 år att anpassa den.

Detta är den mest konservativt totalitära inställning jag råkat ut för på länge. Ingenting nytt får lanseras innan det reglerats så att det existerade samhället inte besväras. Fjortisar ska aldrig behöva känna obehag. När fjortisarna blivit lite äldre och börjat på universitet måste lärarna varna dem för oväntade och för dem eventuellt stötande passager i världslitteraturen.

Hur har världen kunnat bli så galen? Det hade jag aldrig kunnat förutse vilket bara bevisar att jag inte hållit ögonen öppna. En som gjorde det redan för tvåhundra år sedan var den franske ädlingen Alexis de Tocqueville som reste till Amerika för att studera den nya amerikanska demokratins inneboende väsen eller närmare bestämt vad som händer när en som vanligt maktlysten överhet plötsligt konfronteras med förekomsten av allmän rösträtt:

Över denna människomassa reser sig en oerhörd förmyndarmakt, som åtar sig att ensam sörja för dess behov och vaka över dess öde. Denna makt är absolut, minutiöst noggrann och fungerar med fullkomlig regelbundenhet; den är också förutseende och mild. Den skulle likna en fader – om den som en fader hade till uppgift att förbereda människorna för det vuxna livet; men den försöker i stället att oåterkalleligen kvarhålla dem på barndomsstadiet… Den sörjer för deras trygghet, förutser och tillfredsställer deras behov, underlättar deras nöjen, leder deras viktigaste angelägenheter, dirigerar deras näringsliv och fördelar arven. Ack att den inte helt och hållet kan befria dem från besväret att tänka och mödan att leva!