BIRGITTA SPARF: Om artister och kioskrånare

Ett inslag i P1 Morgon 17 januari ger mig återigen känslan av att sväva mellan mardröm och verklighet, utan att kunna vakna.

Här kan vi höra två representanter för våra statliga skattefinansierade propagandaorgan P1 och P3, i skön förening. Denna gång är det programledaren Henrik Torehammar och Peter Hallén, musikjournalist och programledare på Din gata i P3.

De tar upp rapparen Salah Abdulle (Dree Low) som enligt dem är ”en av våra största artister”.

Vilket än en gång får mig att tänka att det måste vara väldigt trångt där uppe i toppen. Alla kriminella rappardrägg tycks numera vara ”en av våra största artister”.

Einár var det, den här snubben och alla andra är det. Vi har gått från guldmedalj till alla som deltog i skidtävlingen runt dagisgården till P3 Guld åt samtliga kriminella rappare från orten, som ingen av dem riktigt får ihop rimmen på Glock och Guzz.

Jag lider med alla normala unga med ambitioner att bli ett namn på dagens musikarena. För att komma någonstans i dag och bli prisad och hyllad måste du vara lågbegåvad, gängkriminell och minst ha rötter i Rinkeby och/eller Afrikas Horn.

Gör du som svensken Einár och härmar deras språk och livsstil blir du skjuten. Tragiskt men inget konstigt med det. Shit happens i den här delen av den högkulturella sfären.

Abdulle har nu, hursomhelst, beslutat sig för att lägga sin ”musikkarriär” på hyllan. Vilket är en händelse av så stor dignitet att den måste avhandlas i P1 Morgon, eftersom detta beslut väckt tonvis av spekulationer. Vilket vi nu ska få utrett på ett adekvat och kunnigt vis.

Torehammar måste, av publicistiska skäl, nämna att Abdulle nyligen dömts för sin kriminalitet. Därför gäller det att förminska för allt vad tygen håller. Torehammar säger:

– Han har ju nyligen blivit dömd till ett års fängelse för ett kioskrån!

Ursäkta mig, men ”kioskrån”? Här blir jag faktiskt riktigt imponerad av Torehammar. Han vill, sin ungdom till trots, föra oss tillbaka till ett idylliskt 60-tal när elaka och stygga raggare kunde få för sig att bryta sig in i en kiosk och stjäla tre limpor Prince och två limpor John Silver utan filter.

Vad ”kioskrånet” egentligen handlar om kan ni läsa om i ett reportage från Expressen.

Hallén kan inte alls uttala sig om Abdulles eventuella kriminalitet i sammanhanget. Det är en fråga för krimjournalister och polisen, enligt honom. Och Hallén säger inte ”sammanhang” utan ”kontext”, i ett försök att framstå som lite mer akademisk och analytisk än han är.

Vi får veta att Abdulle lägger musiken på hyllan på grund av att han tänker satsa på religion Vilken religion han tänker ersätta rapkarriären med nämns inte, så här får man som lyssnare sväva i ovisshet.

Tänker han ansluta sig till Frälsningsarmén? Mindre troligt, där har musiken en framträdande roll.

Blir det Pingstvännerna, Mormonerna eller Missionsförbundet? Eller kanske rent av Svenska kyrkan?

Ingen vet i dag. Vi får med spänning vänta på nästa längre inslag om honom i Sveriges Radios främsta nyhetsprogram P1 Morgon.

Det känns riktigt fint att P1 rapporterar även om våra verkligt stora artister och kioskrånare!

Birgitta Sparf