BIRGITTA SPARF: Vem är det som går till jobbet?

Jag har gått igenom Arbetsförmedlingens katalog över arbetsmarknadsinsatser från A till Ö för att utröna hur många av dessa som riktar sig specifikt mot invandrare.

Ordet ”invandrare” är sedan några år utbytt mot nyordet ”nyanländ”. Förmodligen för att ”nyanländ” har en mer positiv klang som antyder att samtliga berörda står i startgroparna, redo att fulla av iver göra sitt inträde på arbetsmarknaden efter att vissa utbildnings- och stödinsatser satts in. Vilket också stämmer i många fall. Men långtifrån i alla.

Arbetsförmedlingen tog över det ekonomiska och arbetsmarknadsinriktade ansvaret för nyligen inflyttade invandrare från socialtjänsten den första december 2010.

Då inrättades ett Etableringsprogram för denna kategori, med en tillhörande generös etableringsersättning som utbetalas av Försäkringskassan. Allt detta för att hålla dem borta från socialtjänsten, eftersom etableringsersättningen med god marginal överstiger socialbidragsnormen.

Denna förändring skedde främst för att inte socialtjänsten skulle vara första anhalt för en nyinflyttad, vilket antogs sända ”felaktiga signaler”. Nu var det jobb, inte bidrag som skulle stå i fokus.

Detta blev en stor lättnad för oss inom socialtjänsten som jobbar med socialbidrag samt en tillika stor ekonomisk lättnad för kommunerna.

Dock var denna avlastning av högst tillfällig art eftersom cirka 95 procent av de som ingått i etableringsprogrammet återkom till socialtjänsten för att ansöka om socialbidrag igen efter 2-3 år i etableringen. Exakt lika arbetslösa som de varit innan.

Men våra styrande politiker står som bekant aldrig handlingsförlamade när det gäller att dölja och ljuga om annalkande katastrofer. Trots att denna dystra statistik för dem var helt oväntad och överraskande så fann de som alltid på råd.

Nu gällde för regeringen att snabbt som attan få bort dessa människor från arbetslöshetsstatistiken. Annars kan skattebetalarna börja knorra och påtala att kompetensregnet som politikerna talat sig varma för tycks ha både avtagit och upphört.

Man måste vara minst Arbetsmarknads- och integrationsminister, eller kommunal samordnare av samma rang, för att hänga med i svängarna. Därför har jag gjort denna sammanställning.

Arbetsförmedlingens utbud över arbetsmarknadsåtgärder är en imponerande karta över politikernas uppfinningsrikedom.

Det finns totalt 35 arbetsmarknadsinsatser i dag. Av dessa är 26 direkt eller indirekt inriktade mot ”nyanlända”.

Dessa 26 insatser/åtgärder är följande:

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetspraktik

Arbetsträning

Etableringsprogrammet

Extratjänst

Förstärkt arbetsträning

Intensivår

Introduktionsjobb

Introduktion till arbete

Jobbgarantin för ungdomar

Jobb- och utvecklingsgarantin

Karriärvägledning

Modernt beredskapsjobb

Nystartsjobb

Projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning

Rusta och matcha

Snabbspår

Studiemotiverande kurs på folkhögskola

Studiestöd för utbildning på grundskole- och gymnasienivå

Stöd och matchning

Svenska för invandrare

Utbildningsplikt

Validering

Yrkesintroduktionsanställning

Yrkes- och studieförberedande moduler

Därmed inte sagt att inte samtliga av de 35 åtgärderna också riktar sig till invandrare eftersom även de är drabbade av olika fysiska och psykiska funktionsnedsättningar.

Behåll gärna denna lista i minnet tills nästa gång en politiker, som till exempel Magdalena Andersson, stolt deklarerar att:

– Hundratusentals fler går i dag till jobbet varje morgon!

Nej, de går tyvärr inte till jobbet. Flertalet går till en helt skattefinansierad och mestadels resultatlös insats/verksamhet, huvudsakligen startad för att dölja den verkliga arbetslösheten bland invandrare.

De går från en bidragsförsörjning till en annan. Från kommunala bidrag till statliga och tillbaka till kommunala igen. I en för väldigt många evig och tröstlös rundgång.

Den enda som faktiskt går till jobbet är du, och det är du som betalar för hela denna absurda teater.

Birgitta Sparf